24 feb 2015 06:00

24 feb 2015 06:00

Krigslysten liberal

FÖRSVARET.

Replik. I SLA den 6/2 anser ordföranden i Liberala ungdomsförbundet Väst, Max Sjöberg, att det är självklart att Sverige ska ställa upp för våra baltiska vänner i den händelse Ryssland hotar dem med invasion. Vad vi ska ställa upp med avslöjar inte Max, men det måste väl i så fall vara med det enveckasförsvar som vi enligt ÖB:s bedömning för närvarande förfogar över. Vi tror inte att de baltiska folken skulle bli varken imponerade eller känna sig säkrare. Det är nog gott och väl med ungdomlig entusiasm och framåtanda, men Sveriges säkerhet ställer krav både på insikt och eftertänksamhet.

Max tycker också illa om den svenska neutralitetspolitiken under andra världskriget. Särskilt ondgör han sig över exporten av järnmalm och kullager till Tyskland samt medgivande att transportera tyska permittenter genom svenskt territorium.

Nu var det emellertid så att avtalen beträffande malmen och kullagren var skrivna redan före krigsutbrottet och en ensidig uppsägelse från svensk sida hade betraktats som ett flagrant neutralitetsbrott. Det troliga var att Tyskland i så fall svarat med att ockupera även Sverige den 9 april. Till vad nytta? Kort tid därefter föll för övrigt hela kontinenten i tyskarnas händer. Sommaren 1941 var Sverige helt inringat av den starkaste krigsmaskin världen dittills skådat. Trots vår krigsmakts relativt sett låga stridsvärde kunde vi redan 1943 säga upp de förhatliga permittenttransporterna utan blodspillan.

I valet mellan det lätta och det rätta, är det valet av det senare som ska väljas, menar Max. Vi tror att ett svenskt krig mot Tyskland under andra världskriget inte hade varit rätt medicin. Vi som en gång upplevde det dåtida Beredskapssverige, häftar i djup tacksamhetsskuld till de män som med gott omdöme och god diplomati lotsade oss igenom kriget utan strid. En av dem, kanske den försiktigaste, var dåvarande folkpartiledaren Andersson i Rasjön.

Max talar om vikten att välja det rätta. För en sann liberal vore valet av Rasjön som förebild inte helt fel.

Per Blomquist, Arvid Cronenberg

ledamöter av Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Max tycker också illa om den svenska neutralitetspolitiken under andra världskriget. Särskilt ondgör han sig över exporten av järnmalm och kullager till Tyskland samt medgivande att transportera tyska permittenter genom svenskt territorium.

Nu var det emellertid så att avtalen beträffande malmen och kullagren var skrivna redan före krigsutbrottet och en ensidig uppsägelse från svensk sida hade betraktats som ett flagrant neutralitetsbrott. Det troliga var att Tyskland i så fall svarat med att ockupera även Sverige den 9 april. Till vad nytta? Kort tid därefter föll för övrigt hela kontinenten i tyskarnas händer. Sommaren 1941 var Sverige helt inringat av den starkaste krigsmaskin världen dittills skådat. Trots vår krigsmakts relativt sett låga stridsvärde kunde vi redan 1943 säga upp de förhatliga permittenttransporterna utan blodspillan.

I valet mellan det lätta och det rätta, är det valet av det senare som ska väljas, menar Max. Vi tror att ett svenskt krig mot Tyskland under andra världskriget inte hade varit rätt medicin. Vi som en gång upplevde det dåtida Beredskapssverige, häftar i djup tacksamhetsskuld till de män som med gott omdöme och god diplomati lotsade oss igenom kriget utan strid. En av dem, kanske den försiktigaste, var dåvarande folkpartiledaren Andersson i Rasjön.

Max talar om vikten att välja det rätta. För en sann liberal vore valet av Rasjön som förebild inte helt fel.

Per Blomquist, Arvid Cronenberg

ledamöter av Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.