10 mar 2015 06:00

10 mar 2015 06:00

Har alla råd att vara med i idrotten?

Debatt.:

Är kostnaderna för höga för föräldrar med idrottande barn? En berättigad och välgrundad fråga. Varför skulle annars föräldrars kostnader för ungdomars idrottande vara ett prioriterat tema för svensk idrott och en tvärpolitisk uppfattning som kanaliseras i statliga resurser som Idrottslyftet?

Låt oss först som sist slå fast att kostnadsutvecklingen för ungdomars idrottande kan skilja sig åt kraftigt från idrott till idrott, från kommun till kommun. Vi kan därför konstatera att problemet inte är generellt – men att det tveklöst finns!

Frågan som sådan ägs till största delen av idrotten själv och vi har således alla möjligheter i världen att åtgärda den.

Låt oss ta avstamp i Idrottslyftet, statens satsning på svensk barn- och ungdomsidrott, som startade 1 juli 2007.

”Syftet är att stärka och utveckla världens bästa barn- och ungdomsidrott så att fler flickor och pojkar väljer att idrotta i föreningar där verksamheten bedrivs utifrån Idrotten vill.” (Idrotten vill är idrottsrörelsens idéprogram, i sin senaste version antaget av RF-stämman 2009.)

I riktlinjerna ingår vikten av att behålla och rekrytera barn och ungdom. Föräldrastöd är i detta sammanhang oftast av avgörande betydelse. Ska vi lyckas med det måste föräldrarnas kostnader vara hanterbara! Vad kan föreningen göra?

Det viktigaste är att arbeta med demokratiska processer där inblandade parter som styrelse, aktivitetsledare och föräldrar är representerade. Probleminsikt, öppenhet och vilja att förändra är hörnstenar. Den nödvändiga hjälpen är idrottens eget studieförbund – SISU Idrottsutbildarna!

Faktum är att ungdomsidrottens samhällsstöd är omfattande med statligt lokalt aktivitetsstöd, kommunala verksamhetsbidrag och kommunala lokalsubventioner/anläggningsstöd med mera. En optimalt organiserad ungdomsverksamhet erhåller ett samhällsstöd som i stor utsträckning finansierar basverksamheten.

Med verksamhetsstödet som grund finns stora möjligheter att kontrollera kostnadsutvecklingen. Att alla, efter förmåga, ska bidra till föreningens overheadkostnader är självklart. Och naturligtvis ska svensk idrotts signum, det ideella arbetet, vara en central resurs i föreningen. Det vi uträttar tillsammans för föreningens bästa håller kostnaderna nere.

Under resans gång dyker förr eller senare frågan upp om deltagande i läger/tävlingar/turneringar. Här ställs krav på kloka överväganden och beslut! Är det någon gång det är viktigt att alla kan vara med, så är det här!

Återstår kostnader för idrottsutrustning. Den styrs av kommersiella krafter som den enskilda föreningen har litet inflytande över. Men hjälplös är man inte. Det kan handla om interna överenskommelser, föreningssamarbeten, sponsorlösningar med mera. Det viktiga är att bli en del av lösningen, inte en del av problemet.

Har ni ett kostnadsproblem för barn- och ungdomsidrott i er förening? Sug tag i det och lös det. Det går!

Sören Karlström

ordförande SISU Idrottsutbildarna Västergötland

Är kostnaderna för höga för föräldrar med idrottande barn? En berättigad och välgrundad fråga. Varför skulle annars föräldrars kostnader för ungdomars idrottande vara ett prioriterat tema för svensk idrott och en tvärpolitisk uppfattning som kanaliseras i statliga resurser som Idrottslyftet?

Låt oss först som sist slå fast att kostnadsutvecklingen för ungdomars idrottande kan skilja sig åt kraftigt från idrott till idrott, från kommun till kommun. Vi kan därför konstatera att problemet inte är generellt – men att det tveklöst finns!

Frågan som sådan ägs till största delen av idrotten själv och vi har således alla möjligheter i världen att åtgärda den.

Låt oss ta avstamp i Idrottslyftet, statens satsning på svensk barn- och ungdomsidrott, som startade 1 juli 2007.

”Syftet är att stärka och utveckla världens bästa barn- och ungdomsidrott så att fler flickor och pojkar väljer att idrotta i föreningar där verksamheten bedrivs utifrån Idrotten vill.” (Idrotten vill är idrottsrörelsens idéprogram, i sin senaste version antaget av RF-stämman 2009.)

I riktlinjerna ingår vikten av att behålla och rekrytera barn och ungdom. Föräldrastöd är i detta sammanhang oftast av avgörande betydelse. Ska vi lyckas med det måste föräldrarnas kostnader vara hanterbara! Vad kan föreningen göra?

Det viktigaste är att arbeta med demokratiska processer där inblandade parter som styrelse, aktivitetsledare och föräldrar är representerade. Probleminsikt, öppenhet och vilja att förändra är hörnstenar. Den nödvändiga hjälpen är idrottens eget studieförbund – SISU Idrottsutbildarna!

Faktum är att ungdomsidrottens samhällsstöd är omfattande med statligt lokalt aktivitetsstöd, kommunala verksamhetsbidrag och kommunala lokalsubventioner/anläggningsstöd med mera. En optimalt organiserad ungdomsverksamhet erhåller ett samhällsstöd som i stor utsträckning finansierar basverksamheten.

Med verksamhetsstödet som grund finns stora möjligheter att kontrollera kostnadsutvecklingen. Att alla, efter förmåga, ska bidra till föreningens overheadkostnader är självklart. Och naturligtvis ska svensk idrotts signum, det ideella arbetet, vara en central resurs i föreningen. Det vi uträttar tillsammans för föreningens bästa håller kostnaderna nere.

Under resans gång dyker förr eller senare frågan upp om deltagande i läger/tävlingar/turneringar. Här ställs krav på kloka överväganden och beslut! Är det någon gång det är viktigt att alla kan vara med, så är det här!

Återstår kostnader för idrottsutrustning. Den styrs av kommersiella krafter som den enskilda föreningen har litet inflytande över. Men hjälplös är man inte. Det kan handla om interna överenskommelser, föreningssamarbeten, sponsorlösningar med mera. Det viktiga är att bli en del av lösningen, inte en del av problemet.

Har ni ett kostnadsproblem för barn- och ungdomsidrott i er förening? Sug tag i det och lös det. Det går!

Sören Karlström

ordförande SISU Idrottsutbildarna Västergötland

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.