10 mar 2015 06:00

10 mar 2015 06:00

S och överskottsmålet

SVERIGES EKONOMI.

Ett svek. Den 10 april 2014 debatterar den socialdemokratiska finansministerkandidaten Magdalena Andersson (S) mot sin moderata motsvarighet Anders Borg (M) i TV4.

Temat för dagen är den svenska ekonomin och överskottsmålet. Borg hävdar att eftersom S + MP + V inte vill presentera ett gemensamt valmanifest där man kommit överens om vilka utgifter som ska prioriteras så kommer en eventuell rödgrön regering att vilja överge överskottsmålet för att finansiera utgiftsorgien. Andersson slår ifrån sig och hävdar att Socialdemokraterna ”självklart” står bakom överskottsmålet. Något annat vore otänkbart eftersom det är Socialdemokraterna som skapat detta.

I valrörelsen presenterar de rödgröna ingen gemensam politik och efter valet bildar S + MP regering med stöd av V som absolut inte vill ha något överskottsmål. Det begränsar nämligen möjligheterna till nya utgifter.

Den 19 januari 2015 skriver LO på DN-debatt att det är dags för Socialdemokraterna att överge överskottsmålet.

Den 3 februari presenterar Magdalena Andersson regeringens förslag att slopa överskottsmålet.

Jonas Sjöstedt (V) skriver på Twitter att beskedet är ”bra för vänstersamarbetet”.

Det är en generell sjuka i politiken såväl kommunalt som nationellt att man gärna lånar till ”investeringar” nu och lämnar åt kommande generationer att betala ”sen” eftersom behovet är så särdeles stort ”just nu”. Det är en tankevurpa som bygger på tron att framtida generationer inte kommer att se behovet av motsvarande investeringar eller satsningar. Dessvärre är det knappast så. Nu säger Socialdemokraterna att de cirka 1 400 miljarder Sverige via staten är skyldiga långivare ska få ligga kvar på den nivån. Våra barn och barnbarn kommer få stå för notan och betala av den.

Socialdemokraternas besked är inte bara dålig politik. Det är också ett svek mot mindre än ett år gamla löften. Det är dessutom ett tydligt exempel vad som händer när tre olika partier lovar allt åt alla innan ett val men inte vill komma överens efteråt och måste hitta snabba lösningar. Därtill visar det på vilken makt LO har över Socialdemokratins beslutsfattande.

I en värld full av osäkerhetsfaktorer och lånedopade ekonomier borde receptet på långsiktig uthållighet inte vara att fortsätta låna utan att amortera. Vanligt hushållsekonomiskt bondförnuft kan man kalla det.

Johan Åsbrink

Temat för dagen är den svenska ekonomin och överskottsmålet. Borg hävdar att eftersom S + MP + V inte vill presentera ett gemensamt valmanifest där man kommit överens om vilka utgifter som ska prioriteras så kommer en eventuell rödgrön regering att vilja överge överskottsmålet för att finansiera utgiftsorgien. Andersson slår ifrån sig och hävdar att Socialdemokraterna ”självklart” står bakom överskottsmålet. Något annat vore otänkbart eftersom det är Socialdemokraterna som skapat detta.

I valrörelsen presenterar de rödgröna ingen gemensam politik och efter valet bildar S + MP regering med stöd av V som absolut inte vill ha något överskottsmål. Det begränsar nämligen möjligheterna till nya utgifter.

Den 19 januari 2015 skriver LO på DN-debatt att det är dags för Socialdemokraterna att överge överskottsmålet.

Den 3 februari presenterar Magdalena Andersson regeringens förslag att slopa överskottsmålet.

Jonas Sjöstedt (V) skriver på Twitter att beskedet är ”bra för vänstersamarbetet”.

Det är en generell sjuka i politiken såväl kommunalt som nationellt att man gärna lånar till ”investeringar” nu och lämnar åt kommande generationer att betala ”sen” eftersom behovet är så särdeles stort ”just nu”. Det är en tankevurpa som bygger på tron att framtida generationer inte kommer att se behovet av motsvarande investeringar eller satsningar. Dessvärre är det knappast så. Nu säger Socialdemokraterna att de cirka 1 400 miljarder Sverige via staten är skyldiga långivare ska få ligga kvar på den nivån. Våra barn och barnbarn kommer få stå för notan och betala av den.

Socialdemokraternas besked är inte bara dålig politik. Det är också ett svek mot mindre än ett år gamla löften. Det är dessutom ett tydligt exempel vad som händer när tre olika partier lovar allt åt alla innan ett val men inte vill komma överens efteråt och måste hitta snabba lösningar. Därtill visar det på vilken makt LO har över Socialdemokratins beslutsfattande.

I en värld full av osäkerhetsfaktorer och lånedopade ekonomier borde receptet på långsiktig uthållighet inte vara att fortsätta låna utan att amortera. Vanligt hushållsekonomiskt bondförnuft kan man kalla det.

Johan Åsbrink

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.