18 mar 2015 06:00

18 mar 2015 06:00

En historia berättad i framtiden

ARBETSMARKNADEN.

Arbetslösa. Nedskärningar, uppsägningar, besparingar, effektivisering och modernisering av teknik och data. Sedan blev de arbetslösa. Människorna hade inte längre ett arbete att gå till.

Dessa arbetslösa som redan blivit drabbade och hamnat utanför fick det tufft. Men det räckte inte utan då bestämde staten sig för att ytterligare bestraffa dessa genom åtgärder. Och om de inte sökte tillräckligt med jobb (som inte fanns) sittandes på en meningslös sysselsättningsplats så blev de bestraffade genom avstängning i 45 dagar och arbetslöshetsförsäkringen uteblev.

Anordnarna av dessa sysselsättningsplatser var det ingen som ställde krav på. De utnyttjade de arbetslösa för att av varje deltagare få ett bidrag som var 1/3 av a-kassans tak och de kunde ha upp till 30 deltagare som trampade runt på varandra i trånga lokaler. Dessa konstgjorda företag utan entreprenörskap och ledning var det inte så noga med hur arbetsmiljön var på. (Det var ju enligt facket inte ett arbete).

I förordningen (som är lag) stod det att platsen skulle vara individuellt anpassad och skulle göra att deltagaren snabbt skulle komma ut i ett arbete. Anordnarna lyckades aldrig med detta men det var det ingen som brydde sig om. De blev inte straffade trots att många deltagare blev deprimerade och utbrända på dessa platser.

I riksdagen fattades beslut att stoppa denna åtgärd men den ledande eliten struntade i demokratins praxis och fortsatte med åtgärden trots att majoriteten sagt nej till åtgärden. Man bytte regering men behöll budgeten som möjliggjorde dessa åtgärder att existera.

Undra om någon kommer att tro på att denna historia faktiskt har hänt om man berättar den för någon en gång i framtiden.

Anders Wiberg

Dessa arbetslösa som redan blivit drabbade och hamnat utanför fick det tufft. Men det räckte inte utan då bestämde staten sig för att ytterligare bestraffa dessa genom åtgärder. Och om de inte sökte tillräckligt med jobb (som inte fanns) sittandes på en meningslös sysselsättningsplats så blev de bestraffade genom avstängning i 45 dagar och arbetslöshetsförsäkringen uteblev.

Anordnarna av dessa sysselsättningsplatser var det ingen som ställde krav på. De utnyttjade de arbetslösa för att av varje deltagare få ett bidrag som var 1/3 av a-kassans tak och de kunde ha upp till 30 deltagare som trampade runt på varandra i trånga lokaler. Dessa konstgjorda företag utan entreprenörskap och ledning var det inte så noga med hur arbetsmiljön var på. (Det var ju enligt facket inte ett arbete).

I förordningen (som är lag) stod det att platsen skulle vara individuellt anpassad och skulle göra att deltagaren snabbt skulle komma ut i ett arbete. Anordnarna lyckades aldrig med detta men det var det ingen som brydde sig om. De blev inte straffade trots att många deltagare blev deprimerade och utbrända på dessa platser.

I riksdagen fattades beslut att stoppa denna åtgärd men den ledande eliten struntade i demokratins praxis och fortsatte med åtgärden trots att majoriteten sagt nej till åtgärden. Man bytte regering men behöll budgeten som möjliggjorde dessa åtgärder att existera.

Undra om någon kommer att tro på att denna historia faktiskt har hänt om man berättar den för någon en gång i framtiden.

Anders Wiberg

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.