28 mar 2015 06:00

28 mar 2015 06:00

Vad hände med bankernas kontanthantering?

Debatt.:

Småföretag får i dag inte sätta in dagskassan, mormor åker fem mil med bussen för att komma till en bankomat och klassföräldern som kommer till banken med kontanterna från loppisförsäljningen betraktas som en ovälkommen gäst banken inte vill ha.

Vad hände med bankerna? Skulle de inte vara till för oss, istället för tvärtom?

Bankernas kontantvägran ställer till med besvär i människors liv.

Trots att inget politiskt beslut har fattats om att avskaffa kontanter i samhället håller det trots allt på att ske via storbankernas agerande och makt.

Bankerna har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter från sina kunder. De vet att det är lättare att tjäna pengar på våra kontokort. Vi har alltså fått ett samhälle där banker bestämmer om vi ska ha tillgång till kontanter eller inte. Banker som gör svindlande vinster.

Sammanlagt gick SEB, Nordea, Swedbank och Handelsbanken med över 80 miljarder i vinst förra året.

Sedan 2010 har det blivit drygt 500 färre bankkontor som hanterar kontanter hos Swedbank, Nordea och SEB. Sverige ligger också i EU:s bottenliga vad gäller tillgången till bankomater samtidigt som möjligheterna att ta ut kontanter ur dessa har sänkts kraftigt.

Detta får konsekvenser. Småföretag tvingas förvara kontanter på osäkra ställen eftersom bankerna vägrar ta emot dem. När de väl kan sätta in dem får de göra det till höga avgifter. Även äldre, asylsökande och människor med funktionsnedsättningar drabbas hårt, likaså föreningar som bedriver verksamheter så som bingo, lotteriförsäljning och annan försäljning. Lägg därtill människor som av integritetsskäl inte vill använda kort.

Tillgången till kontanter har blivit en skillnad mellan stad och land.

I dag har mer än 130 000 människor mer än två mil till sin närmaste bankomat och av dessa är 40 000 personer 65 år eller äldre.

Vänsterpartiet har länge drivit frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering tillgänglig för alla. Tyvärr verkar nuvarande regering inte ha några andra konkreta förslag än att uppmana kunderna att byta bank. Denna regering ser alltså på frågan på samma sätt som den borgerliga: det är bankkundernas ansvar.

Men vilka valmöjligheter har den enskilda människan när det bara finns en bank på orten eller om man har skrivit på ett helhetspaket, där lån och alla ekonomiska transaktioner ska gå genom en bank? Det finns inte någon välfungerande bankkonkurrens i Sverige.

Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga.

Politiken behöver ta kontroll över situationen och sätta reglerna i stället för att låta bankerna göra det.

Det brådskar Bolund. Vänsterpartiet menar att bankerna inte ska ges tillstånd att bedriva verksamhet alls om de inte upprätthåller kontanthanteringen. För detta krävs det en lagändring så snart som möjligt.

Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.

Håkan Svenneling

landsbygdspolitisk talesperson (V)

Småföretag får i dag inte sätta in dagskassan, mormor åker fem mil med bussen för att komma till en bankomat och klassföräldern som kommer till banken med kontanterna från loppisförsäljningen betraktas som en ovälkommen gäst banken inte vill ha.

Vad hände med bankerna? Skulle de inte vara till för oss, istället för tvärtom?

Bankernas kontantvägran ställer till med besvär i människors liv.

Trots att inget politiskt beslut har fattats om att avskaffa kontanter i samhället håller det trots allt på att ske via storbankernas agerande och makt.

Bankerna har på eget bevåg bestämt sig för att det är för dyrt att hålla och ta emot kontanter från sina kunder. De vet att det är lättare att tjäna pengar på våra kontokort. Vi har alltså fått ett samhälle där banker bestämmer om vi ska ha tillgång till kontanter eller inte. Banker som gör svindlande vinster.

Sammanlagt gick SEB, Nordea, Swedbank och Handelsbanken med över 80 miljarder i vinst förra året.

Sedan 2010 har det blivit drygt 500 färre bankkontor som hanterar kontanter hos Swedbank, Nordea och SEB. Sverige ligger också i EU:s bottenliga vad gäller tillgången till bankomater samtidigt som möjligheterna att ta ut kontanter ur dessa har sänkts kraftigt.

Detta får konsekvenser. Småföretag tvingas förvara kontanter på osäkra ställen eftersom bankerna vägrar ta emot dem. När de väl kan sätta in dem får de göra det till höga avgifter. Även äldre, asylsökande och människor med funktionsnedsättningar drabbas hårt, likaså föreningar som bedriver verksamheter så som bingo, lotteriförsäljning och annan försäljning. Lägg därtill människor som av integritetsskäl inte vill använda kort.

Tillgången till kontanter har blivit en skillnad mellan stad och land.

I dag har mer än 130 000 människor mer än två mil till sin närmaste bankomat och av dessa är 40 000 personer 65 år eller äldre.

Vänsterpartiet har länge drivit frågan om samhällets ansvar för en kontanthantering tillgänglig för alla. Tyvärr verkar nuvarande regering inte ha några andra konkreta förslag än att uppmana kunderna att byta bank. Denna regering ser alltså på frågan på samma sätt som den borgerliga: det är bankkundernas ansvar.

Men vilka valmöjligheter har den enskilda människan när det bara finns en bank på orten eller om man har skrivit på ett helhetspaket, där lån och alla ekonomiska transaktioner ska gå genom en bank? Det finns inte någon välfungerande bankkonkurrens i Sverige.

Det är hög tid att ta samhällsansvar för denna centrala demokratifråga.

Politiken behöver ta kontroll över situationen och sätta reglerna i stället för att låta bankerna göra det.

Det brådskar Bolund. Vänsterpartiet menar att bankerna inte ska ges tillstånd att bedriva verksamhet alls om de inte upprätthåller kontanthanteringen. För detta krävs det en lagändring så snart som möjligt.

Det är dags att ta ansvar och låta demokratin styra utvecklingen – inte bankerna.

Håkan Svenneling

landsbygdspolitisk talesperson (V)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.