15 apr 2015 06:01

15 apr 2015 06:01

Det gäller att "sälja in sig" för att få ett jobb

ARBETSMARKNADEN

Det är inte brist på yrken utan det är fördelningen av den gemensamma ekonomin som är skev och skapar klyftor i samhället. Om vi fokuserade mer på att komplettera och samarbeta med varandra än att konkurrera om arbetsplatser skulle vi få ett mildare arbetsmarknadsklimat.

Det är en kulturell inställning och en del skuld till detta är media med sina ständiga tävlingsinriktade underhållningsprogram som Idol, Robinson, Sveriges Mästerkock, Farmen osv. där hela konceptet är att slå ut de medtävlande. Vi blir hela tiden matade med tävlingsinriktad underhållning som medför utslagning av medtävlande.

De små företagen slås ut av de större företagen. Det blir en känsla av skuld och otillräcklighet hos den som hamnar utanför vilket ofta leder till depressioner. Dock måste vi ta hänsyn till den alltmer globaliserade tillvaron och den internationella konkurrensen. Det blir en politisk balansgång att både ha ett socialt fungerande och samtidigt en rimlig konkurrens på arbetsmarknaden.

Att göra kapitalistiska privata vinster på utanförskap, arbetslösa, sjuka och flyktingar försvårar ett öppet klimat och acceptans för inslag av andra kulturer. Idag lever vi i ett samhälle där du måste ”sälja in dig” på arbetsplatsen. Har du inte förmågan att ”sälja in dig” så står du utanför även om du har livserfarenhet och kompetens. Vill vi ha ett samhälle där alla som har ett arbete har fått det p.g.a. sin förmåga att ”sälja in sig” och de som inte har den förmågan är arbetslösa och står utanför? Vad får vi då för arbetsplatser? Är det en social arbetsplats eller en arbetsplats som uppmanar till konkurrens?

Det är ett politiskt ansvar att se utmaningarna i samhället och skapa förutsättningar för det samhälle vi vill leva i.

En eftertanke till det ovan sagda är att dra det till ett vidare, djupare perspektiv och ifrågasätta, en för mig, motsättning. Vi har en politisk agenda som förespråkar mångfald. Samtidigt förs en arbetsmarknadspolitik som medför att 400 000 människor idag i Sverige är arbetslösa. D.v.s. 400 000 människor som inte har den efterfrågade kompetensen. Du har inte den ”rätta kompetensen” för att vara med i det här samhället. Vari ligger mångfalden i ett sådant samhälle och på en sådan arbetsmarknad?

Anders Wiberg

Det är inte brist på yrken utan det är fördelningen av den gemensamma ekonomin som är skev och skapar klyftor i samhället. Om vi fokuserade mer på att komplettera och samarbeta med varandra än att konkurrera om arbetsplatser skulle vi få ett mildare arbetsmarknadsklimat.

Det är en kulturell inställning och en del skuld till detta är media med sina ständiga tävlingsinriktade underhållningsprogram som Idol, Robinson, Sveriges Mästerkock, Farmen osv. där hela konceptet är att slå ut de medtävlande. Vi blir hela tiden matade med tävlingsinriktad underhållning som medför utslagning av medtävlande.

De små företagen slås ut av de större företagen. Det blir en känsla av skuld och otillräcklighet hos den som hamnar utanför vilket ofta leder till depressioner. Dock måste vi ta hänsyn till den alltmer globaliserade tillvaron och den internationella konkurrensen. Det blir en politisk balansgång att både ha ett socialt fungerande och samtidigt en rimlig konkurrens på arbetsmarknaden.

Att göra kapitalistiska privata vinster på utanförskap, arbetslösa, sjuka och flyktingar försvårar ett öppet klimat och acceptans för inslag av andra kulturer. Idag lever vi i ett samhälle där du måste ”sälja in dig” på arbetsplatsen. Har du inte förmågan att ”sälja in dig” så står du utanför även om du har livserfarenhet och kompetens. Vill vi ha ett samhälle där alla som har ett arbete har fått det p.g.a. sin förmåga att ”sälja in sig” och de som inte har den förmågan är arbetslösa och står utanför? Vad får vi då för arbetsplatser? Är det en social arbetsplats eller en arbetsplats som uppmanar till konkurrens?

Det är ett politiskt ansvar att se utmaningarna i samhället och skapa förutsättningar för det samhälle vi vill leva i.

En eftertanke till det ovan sagda är att dra det till ett vidare, djupare perspektiv och ifrågasätta, en för mig, motsättning. Vi har en politisk agenda som förespråkar mångfald. Samtidigt förs en arbetsmarknadspolitik som medför att 400 000 människor idag i Sverige är arbetslösa. D.v.s. 400 000 människor som inte har den efterfrågade kompetensen. Du har inte den ”rätta kompetensen” för att vara med i det här samhället. Vari ligger mångfalden i ett sådant samhälle och på en sådan arbetsmarknad?

Anders Wiberg

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.