22 apr 2015 06:01

22 apr 2015 06:01

Mobbaren får aldrig vinna

MOBBNING.

Kommentar till insändaren ”Sår som aldrig får läka” (SLA 31/3-15).

Jag saknar ord för detta. Mobbning förekommer i hela samhället. Eftersom trakasserierna fortsatt efter det att du slutat på jobbet anser jag absolut att du borde överväga att åtalsanmäla plågoanden. Som ett enskilt mål. Anlita en bra advokat. Detta kan kosta en del. Men det handlar också om att för din del få upprättelse och sinnesfrid.

Mobbaren får aldrig vinna! Jag har dyrköpta erfarenheter av mobbning på jobbet. I efterhand ångrar jag att man inte gick hårt och resolut fram. Hade inte orken. Trots att närmare 20 år förflutit sedan mitten av 1990-talet sitter såren kvar i själen. Tiden läker inte alla sår. Men man kan lära sig att leva med det hela.

På den tiden arbetade jag på en stor mansdominerad offentlig arbetsplats i Skövde. En oro präglade på den tiden arbetsplatsen. En nedläggning stod kanske för dörren. Som relativt nyinflyttad var man ett enkelt offer, utan nätverk. Mobbningen tog sig subtila uttryck som det var svårt att värja sig mot. Det handlade om en omfattande ryktesspridning. En undersysselsatt person åkte runt och pratade. Detta fick sedan följeslagare. Ryktena kom igång. En osanning som upprepas tillräckligt ofta blir till slut betraktad som en ”sanning”. Detta illvilliga prat nådde till slut chefernas öron. När dessa ”sanningar” väl etablerats fick man se möjligheterna till nivåhöjande utbildning försvinna. Därmed gick också en utveckling mot intressantare arbetsuppgifter, och en acceptabel löneutveckling upp i rök.

Många ”stenar i ryggsäcken” medförde att det blev svårt med relationerna. Att vara glad. Känna arbetsglädje. Jag blev också av en ”kollega” utsatt för ryktesspridning i samband med en familjehögtid i den bygd utanför Skövde där jag är bosatt.

Från facket fanns ingen hjälp att få. Det visade sig att fackets kvinnliga ordförande hade en aktiv del i kampanjen.

Mobbning handlar om att skaffa sig makt och status. Studier visar att mobbare vanligen har gott självförtroende, och begränsad empati. Mobbaren är ofta en lismande person. Trivs med att kunna kontrollera och trakassera en annan individ som kan utgöra ett hot. ”Slicka uppåt och stampa nedåt”. Mobbaren behöver den tysta massans hjälp. Nolltolerans mot mobbing. Absolut. Våga ingripa!

Tross Nisse

Kommentar till insändaren ”Sår som aldrig får läka” (SLA 31/3-15).

Jag saknar ord för detta. Mobbning förekommer i hela samhället. Eftersom trakasserierna fortsatt efter det att du slutat på jobbet anser jag absolut att du borde överväga att åtalsanmäla plågoanden. Som ett enskilt mål. Anlita en bra advokat. Detta kan kosta en del. Men det handlar också om att för din del få upprättelse och sinnesfrid.

Mobbaren får aldrig vinna! Jag har dyrköpta erfarenheter av mobbning på jobbet. I efterhand ångrar jag att man inte gick hårt och resolut fram. Hade inte orken. Trots att närmare 20 år förflutit sedan mitten av 1990-talet sitter såren kvar i själen. Tiden läker inte alla sår. Men man kan lära sig att leva med det hela.

På den tiden arbetade jag på en stor mansdominerad offentlig arbetsplats i Skövde. En oro präglade på den tiden arbetsplatsen. En nedläggning stod kanske för dörren. Som relativt nyinflyttad var man ett enkelt offer, utan nätverk. Mobbningen tog sig subtila uttryck som det var svårt att värja sig mot. Det handlade om en omfattande ryktesspridning. En undersysselsatt person åkte runt och pratade. Detta fick sedan följeslagare. Ryktena kom igång. En osanning som upprepas tillräckligt ofta blir till slut betraktad som en ”sanning”. Detta illvilliga prat nådde till slut chefernas öron. När dessa ”sanningar” väl etablerats fick man se möjligheterna till nivåhöjande utbildning försvinna. Därmed gick också en utveckling mot intressantare arbetsuppgifter, och en acceptabel löneutveckling upp i rök.

Många ”stenar i ryggsäcken” medförde att det blev svårt med relationerna. Att vara glad. Känna arbetsglädje. Jag blev också av en ”kollega” utsatt för ryktesspridning i samband med en familjehögtid i den bygd utanför Skövde där jag är bosatt.

Från facket fanns ingen hjälp att få. Det visade sig att fackets kvinnliga ordförande hade en aktiv del i kampanjen.

Mobbning handlar om att skaffa sig makt och status. Studier visar att mobbare vanligen har gott självförtroende, och begränsad empati. Mobbaren är ofta en lismande person. Trivs med att kunna kontrollera och trakassera en annan individ som kan utgöra ett hot. ”Slicka uppåt och stampa nedåt”. Mobbaren behöver den tysta massans hjälp. Nolltolerans mot mobbing. Absolut. Våga ingripa!

Tross Nisse

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.