23 apr 2015 06:00

23 apr 2015 06:00

30 miljarder att bara hämta hem

Bostäder. Grattis alla som har bostadslån. Ni riskerar inte att ränteavdragen ska försvinna. På något märkligt vis är det Anders Borgs fel. Risken att ni lånat för mycket i billiga tider och får sota för det i framtiden är säkert den gamle hästsvansens fel också.

”Den som är försatt i skuld är inte fri” konstaterade Ernst Wigforss redan 1932. 65 år senare skulle Göran Persson låna uttrycket till sin aningen självgoda bok om hur han räddade landets ekonomi och därmed få äran för citatet för all framtid. (Om än i moderniserad version.) Oavsett vem man vill lyssna på så borde man göra just det. Lyssna alltså. Inte låta miljarder rinna ut för att folk ska kunna skuldsätta sig ännu mer.

Varje år går det åt 30 miljarder kronor i räntebidrag för bostadslån. Det är inget dåligt budgetutrymme. Ingen dålig minskning av statens underskott heller när det ständigt heter att ladan är nedbränd och det dukade bordet sålt på loppis. Ändå är Magdalena Andersson den andra finansministern som inte vill röra utgiften alls. Det är Anders Borgs fel som vanligt menar hon själv. Borg ska ha försatt en historisk chans att samtidigt avskaffa både fastighetsskatten och ränteavdraget.

Nåja. Den statliga fastighetsskatten avvecklades förvisso 2008. Bara för att ersättas med en kommunal kusin. Men visst hade det varit ett bra tillfälle. Lika bra som till exempel just nu.

Bostadsräntorna ligger på rekordlåga nivåer. Ingenting tyder på att de ska öka snabbt. Det gjorde förvisso ingenting när bostadskrisen slog till för drygt 20 år sedan heller. Risken för en ny bubbla blir bara större och flera partier har börjat inse att det inte bara är en fin spargris för staten: det är också helt sinnessjukt att en lägenhet i Stockholms innerstad ska kosta över 80 000 kronor – per kvadratmeter. När Kristdemokraterna och Vänsterpartiet är överens om något över huvud taget så finns det anledning att lyssna.

Men varken KD eller V siktar på statsministerposten. För att göra det måste man få betydligt fler röster och när nästan halva befolkningen sitter med skulder för bostäderna så skulle det kosta många fina röster. Därför vill varken S eller M göra något nödvändigt för att kyla ned bostadsmarknaden och långsamt skaffa staten ett bättre finansiellt läge samtidigt.

Med en opposition som lovat att inte vara så jobbig och opponera sig hela tiden går det knappast att hitta något bättre läge för ett nödvändigt ingrepp. I stället får vi höra de vanliga flosklerna om att allt är företrädarens fel och att historiens dom kommer att bli hård.

Historiens dom brukar annars bli hård över den som sätter sig i skuld upp till taknocken också.

Niclas Lindstrand

”Den som är försatt i skuld är inte fri” konstaterade Ernst Wigforss redan 1932. 65 år senare skulle Göran Persson låna uttrycket till sin aningen självgoda bok om hur han räddade landets ekonomi och därmed få äran för citatet för all framtid. (Om än i moderniserad version.) Oavsett vem man vill lyssna på så borde man göra just det. Lyssna alltså. Inte låta miljarder rinna ut för att folk ska kunna skuldsätta sig ännu mer.

Varje år går det åt 30 miljarder kronor i räntebidrag för bostadslån. Det är inget dåligt budgetutrymme. Ingen dålig minskning av statens underskott heller när det ständigt heter att ladan är nedbränd och det dukade bordet sålt på loppis. Ändå är Magdalena Andersson den andra finansministern som inte vill röra utgiften alls. Det är Anders Borgs fel som vanligt menar hon själv. Borg ska ha försatt en historisk chans att samtidigt avskaffa både fastighetsskatten och ränteavdraget.

Nåja. Den statliga fastighetsskatten avvecklades förvisso 2008. Bara för att ersättas med en kommunal kusin. Men visst hade det varit ett bra tillfälle. Lika bra som till exempel just nu.

Bostadsräntorna ligger på rekordlåga nivåer. Ingenting tyder på att de ska öka snabbt. Det gjorde förvisso ingenting när bostadskrisen slog till för drygt 20 år sedan heller. Risken för en ny bubbla blir bara större och flera partier har börjat inse att det inte bara är en fin spargris för staten: det är också helt sinnessjukt att en lägenhet i Stockholms innerstad ska kosta över 80 000 kronor – per kvadratmeter. När Kristdemokraterna och Vänsterpartiet är överens om något över huvud taget så finns det anledning att lyssna.

Men varken KD eller V siktar på statsministerposten. För att göra det måste man få betydligt fler röster och när nästan halva befolkningen sitter med skulder för bostäderna så skulle det kosta många fina röster. Därför vill varken S eller M göra något nödvändigt för att kyla ned bostadsmarknaden och långsamt skaffa staten ett bättre finansiellt läge samtidigt.

Med en opposition som lovat att inte vara så jobbig och opponera sig hela tiden går det knappast att hitta något bättre läge för ett nödvändigt ingrepp. I stället får vi höra de vanliga flosklerna om att allt är företrädarens fel och att historiens dom kommer att bli hård.

Historiens dom brukar annars bli hård över den som sätter sig i skuld upp till taknocken också.

Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.