29 apr 2015 06:00

29 apr 2015 06:00

Samvetsfrihet och samvetslöshet

Kristdemokraterna. Det började så bra för Ebba Busch Thor som ny KD-ledare fram tills hon faktiskt valdes. Sedan påmindes vi konservativa om vad problemet med partiet alldeles för ofta har varit: en moralpolitik som gränsar till moralpanik.

Med Moderaterna hopplöst fast i mittfåran (i den mån man alls hör ifrån dem numera) så stod högerhoppet till Kristdemokraternas nya partiledare. Och mycket riktigt slog hon såvitt jag vet för första gången fast att KD är just ett högerparti. Inte för att någon har tvivlat på länge, men det var uppfriskande att höra. Problemet är att samma installationstal också drog fram en nya vinkling på partiets gamla abortmotstånd.

Att med religiösa motiv vilja inskränka aborträtten är förstås omöjligt i dagens sekulära Sverige. Därför behövdes en kringgående rörelse i form av den märkligt benämnda samvetsfriheten. Den gjorde entré i svensk politik i höstas när KD i Kronoberg drev frågan att vårdpersonal skulle få slippa utföra aborter om de inte ville. Övriga Allianspartier drog i stället öronen åt sig och från Stockholm hördes en teaterviskad order om att sluta med dumheterna.

Men så fort Busch Thor valts till ny partiledare så påminns väljarna om att hon hörde till Mats Odells fraktion vid det dödsdömda upprorsförsöket mot Göran Hägglund. Hägglunds mer liberala framtoning uppskattades aldrig av partiets hårt religiösa kärna. Odell själv satt och velade om homosexuellas rätt att adoptera och hänvisade till partiprogrammet som en papegoja som hängt upp sig i en pinsam uppvisning i att låta bli att säga vad man själv tycker.

Mycket riktigt lät Hägglund bli att nämna abortfrågan över huvud taget. Den existerar egentligen bara inom KD, i resten av samhället är det knappast någon valvinnare att börja inskränka mänskliga friheter. Därmed omvägen för att blidka fundamentalisterna inom det egna partiet genom att göra en pytteliten inskränkning bara för syns skull. Resten av väljarkåren lär vara extremt kallsinnig till ett parti som annars står för så många goda idéer. De idéerna riskerar nu att försvinna helt i debatten, liksom hela partiet om det får en nygammal stämpel som en samling bakåtsträvande Bibeltolkare i stället för ett modernt konservativt parti som sätter individen i första rummet.

Sakfrågan om samvetsfrihet är egentligen minimal. Hur många barnmorskor vet egentligen inte vad det är för jobb de utbildat sig till? Men som tecken på vad som prioriteras för en ny partiledare var det oroväckande. Att utgå från personalens önskan och inte patienternas behov är fullständigt bakvänt. Dominoteorier infinner sig snabbt med minst lika oroväckande frågor. Ska vårdpersonal som tillhör Jehovas vittnen slippa ge blodtransfusioner också?

Samvetsfrihet förvandlas alldeles för lätt till samvetslöshet.

Niclas Lindstrand

Med Moderaterna hopplöst fast i mittfåran (i den mån man alls hör ifrån dem numera) så stod högerhoppet till Kristdemokraternas nya partiledare. Och mycket riktigt slog hon såvitt jag vet för första gången fast att KD är just ett högerparti. Inte för att någon har tvivlat på länge, men det var uppfriskande att höra. Problemet är att samma installationstal också drog fram en nya vinkling på partiets gamla abortmotstånd.

Att med religiösa motiv vilja inskränka aborträtten är förstås omöjligt i dagens sekulära Sverige. Därför behövdes en kringgående rörelse i form av den märkligt benämnda samvetsfriheten. Den gjorde entré i svensk politik i höstas när KD i Kronoberg drev frågan att vårdpersonal skulle få slippa utföra aborter om de inte ville. Övriga Allianspartier drog i stället öronen åt sig och från Stockholm hördes en teaterviskad order om att sluta med dumheterna.

Men så fort Busch Thor valts till ny partiledare så påminns väljarna om att hon hörde till Mats Odells fraktion vid det dödsdömda upprorsförsöket mot Göran Hägglund. Hägglunds mer liberala framtoning uppskattades aldrig av partiets hårt religiösa kärna. Odell själv satt och velade om homosexuellas rätt att adoptera och hänvisade till partiprogrammet som en papegoja som hängt upp sig i en pinsam uppvisning i att låta bli att säga vad man själv tycker.

Mycket riktigt lät Hägglund bli att nämna abortfrågan över huvud taget. Den existerar egentligen bara inom KD, i resten av samhället är det knappast någon valvinnare att börja inskränka mänskliga friheter. Därmed omvägen för att blidka fundamentalisterna inom det egna partiet genom att göra en pytteliten inskränkning bara för syns skull. Resten av väljarkåren lär vara extremt kallsinnig till ett parti som annars står för så många goda idéer. De idéerna riskerar nu att försvinna helt i debatten, liksom hela partiet om det får en nygammal stämpel som en samling bakåtsträvande Bibeltolkare i stället för ett modernt konservativt parti som sätter individen i första rummet.

Sakfrågan om samvetsfrihet är egentligen minimal. Hur många barnmorskor vet egentligen inte vad det är för jobb de utbildat sig till? Men som tecken på vad som prioriteras för en ny partiledare var det oroväckande. Att utgå från personalens önskan och inte patienternas behov är fullständigt bakvänt. Dominoteorier infinner sig snabbt med minst lika oroväckande frågor. Ska vårdpersonal som tillhör Jehovas vittnen slippa ge blodtransfusioner också?

Samvetsfrihet förvandlas alldeles för lätt till samvetslöshet.

Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.