29 maj 2015 05:00

29 maj 2015 05:00

Amatörernas afton i tingsrätten

I Skövde pågår en rättegång mot en nämndeman i tingsrätten. På riksplanet är systemet med nämndemän kraftigt ifrågasatt. Med all rätt. Ingen annan bransch skulle få för sig att ta in glada amatörer i majoritet för att få en påstådd folklighet.

Vi har alla sett amerikanska deckare som avgörs i dramatiska domstolsscener. Mickey Haller, Michael Connellys advokathjälte, ägnar valet av jurymedlemmar och vilka som ska strykas minst lika stor vikt som bagateller som om den åtalade är skyldig eller inte. Med naiva blågula ögon hissnar man och tänker att riktigt så illa kan det inte vara på riktigt. Och framför allt inte här.

Jodå. Det kan det. Och det är det. Vi har förvisso inga jurymedlemmar som manipuleras av de dramatiska försvarsadvokater och fanatiska åklagare. (Lustigt att alla som åtalas i böckerna och filmerna är oskyldiga.) Men vi har i stället våra kära nämndemän som inte ens utgör ett tvärsnitt av befolkningen utan plockas ur en och samma yrkeskår – politiker, eftersom det är de politiska partierna som plockar fram sina nämndemän.

För två år sedan blev en nämndemannautredning överlämnad till dåvarande justitieminister Beatrice Ask. Den ville minska antalet nämndemän i tingsrätterna, avskaffa dem helt i hovrätterna och rekrytera från en bredare bas än bara politiken. Tyvärr kom inga skarpa förslag om hur den rekryteringen skulle se ut vilket var en svaghet i ett annars utmärkt förslag. Som blev mindre utmärkt i lagrådsremissen.

Som i sin tur stoppats i byrålådan eftersom de nuvarande regeringspartierna avskydde den. De såg det som ett hot mot den folkliga representationen med en juristkår som sitter och dömer utan folklig insyn. Men förtroendet för politiker (eller journalister, jag vet) är knappast större än för jurister och i tingsrätten bestämmer fler politiker än jurister. Om det nu är sant som systemets förespråkare säger att politik inte förekommer i rättssalen (trots undersökningar som tyder på motsatsen) så är det svårt att förstå varför just politiker anses vara mer lämpliga domare än någon annan yrkeskår.

Systemet härstammar från en annan tid då alla domare var representanter för en pudrad överklass med såna där fåniga peruker som man ser i det brittiska kriminalserierna. De som tilltalas med ”miludd” i stället för att någon vrålar ”objection” till dem. Idag är visserligen jurister välbetalda, men det finns också en anledning till att de är det. Det kräver stora kunskaper för att tolka lagen, eftersom det inte är någon exakt vetenskap.

I den mån det fortfarande ens ska finnas lekmannadomare måste de hämtas någon annan stans än från partierna. Det är alldeles för ont om opolitiska politiker för något annat.

 

Vi har alla sett amerikanska deckare som avgörs i dramatiska domstolsscener. Mickey Haller, Michael Connellys advokathjälte, ägnar valet av jurymedlemmar och vilka som ska strykas minst lika stor vikt som bagateller som om den åtalade är skyldig eller inte. Med naiva blågula ögon hissnar man och tänker att riktigt så illa kan det inte vara på riktigt. Och framför allt inte här.

Jodå. Det kan det. Och det är det. Vi har förvisso inga jurymedlemmar som manipuleras av de dramatiska försvarsadvokater och fanatiska åklagare. (Lustigt att alla som åtalas i böckerna och filmerna är oskyldiga.) Men vi har i stället våra kära nämndemän som inte ens utgör ett tvärsnitt av befolkningen utan plockas ur en och samma yrkeskår – politiker, eftersom det är de politiska partierna som plockar fram sina nämndemän.

För två år sedan blev en nämndemannautredning överlämnad till dåvarande justitieminister Beatrice Ask. Den ville minska antalet nämndemän i tingsrätterna, avskaffa dem helt i hovrätterna och rekrytera från en bredare bas än bara politiken. Tyvärr kom inga skarpa förslag om hur den rekryteringen skulle se ut vilket var en svaghet i ett annars utmärkt förslag. Som blev mindre utmärkt i lagrådsremissen.

Som i sin tur stoppats i byrålådan eftersom de nuvarande regeringspartierna avskydde den. De såg det som ett hot mot den folkliga representationen med en juristkår som sitter och dömer utan folklig insyn. Men förtroendet för politiker (eller journalister, jag vet) är knappast större än för jurister och i tingsrätten bestämmer fler politiker än jurister. Om det nu är sant som systemets förespråkare säger att politik inte förekommer i rättssalen (trots undersökningar som tyder på motsatsen) så är det svårt att förstå varför just politiker anses vara mer lämpliga domare än någon annan yrkeskår.

Systemet härstammar från en annan tid då alla domare var representanter för en pudrad överklass med såna där fåniga peruker som man ser i det brittiska kriminalserierna. De som tilltalas med ”miludd” i stället för att någon vrålar ”objection” till dem. Idag är visserligen jurister välbetalda, men det finns också en anledning till att de är det. Det kräver stora kunskaper för att tolka lagen, eftersom det inte är någon exakt vetenskap.

I den mån det fortfarande ens ska finnas lekmannadomare måste de hämtas någon annan stans än från partierna. Det är alldeles för ont om opolitiska politiker för något annat.

 

  • Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.