03 jun 2015 06:01

03 jun 2015 06:01

Då var det sommar igen i psykiatrin ...

Vår arbetsgivare pratar om värdegrund – den ska stå för ”Respekt och Ärlighet, Omtanke och Trygghet, Delaktighet och Gemenskap, Utveckling och Förståelse” – vi känner inte igen oss!

Inget av detta kan vi som personal stå upp för i dagsläget. Sjukfrånvaron bara ökar. Vi ser dagligen att våra kollegor inte orkar mer! Vi tar hand om samhällets allra sköraste människor. För att vi ska orka göra detta så förutsätter det att vi mår bra och får stöttning av våra chefer.

Det kan inte vara så att vi ska bli sjuka av att arbeta!

Vår sjukfrånvaro ersätts inte, vi får jobba övertid eller vara underbemannade.

Arbetsgivaren har, sägs det, suttit sen förra sommaren för att se över så att inte detta års semester ska bli så illa som förra. Nu befarar vi att den blir värre!

Det talas om en ständig brist på sjuksköterskor men inte att det också saknas skötare/undersköterskor.

Vi som trodde att alla professioner är lika viktiga i ett team som har som uppdrag att tillhandahålla en god och säker vård.

I sommar drar vi ner på vårdplatser genom att stänga avdelningar och tränga ihop oss på andra. Tyvärr så vet vi av erfarenhet att människor inte slutar att må psykiskt dåligt bara för att det råkar bli sommar utan vi befarar en sommar med många överbeläggningar och många sjukskrivningar!

Vår vardag består inte bara av det vi är utbildade för och vill göra – att vårda och stödja psykiskt sjuka patienter. Nej vår vardag består av ständiga prioriteringar, i frustrerade patienter som inte får den tid de behöver, oroliga anhöriga men även hot och våld. Vi har ingen att diskutera vår oro och våra rädslor med. Det som borde vara chefers ansvar har de prioriterat bort. De har inte tid!

Det är till oss patienterna söker när öppenvården inte fungerar men det enda vi kan erbjuda är tabletter och en sängplats i dagrummet. Det är inte så vi vill jobba!

I sommar ska vi alla jobba med patientklientel vi inte är vana vid. Då är det inte så noga med vare sig patientsäkerhet eller arbetsmiljö. Arbetsmiljö är det förresten aldrig noga med. Man ställer sig aldrig frågan varför personalen säger upp sig eller blir sjuka!

Efter sommaren ska vi omorganisera oss, säger cheferna och öppna de enheter som har sommarstängt. Vi har fått önska vilken enhet vi vill arbeta på men inte fått något besked om var vi blir placerade trots löfte om att detta skulle ske före semestrarna.

Av erfarenhet vet vi att någon eller några enheter inte kommer att öppna i höst. Det saknas personal efter varje sommar.

Till slut önskar vi våra chefer en skön semester och god nattsömn. Ni ska inte vara oroliga för att er personal drabbas av utmattning, hot och fysiskt våld. Ni har ju era värdeord!

Vårdanställda

Vår arbetsgivare pratar om värdegrund – den ska stå för ”Respekt och Ärlighet, Omtanke och Trygghet, Delaktighet och Gemenskap, Utveckling och Förståelse” – vi känner inte igen oss!

Inget av detta kan vi som personal stå upp för i dagsläget. Sjukfrånvaron bara ökar. Vi ser dagligen att våra kollegor inte orkar mer! Vi tar hand om samhällets allra sköraste människor. För att vi ska orka göra detta så förutsätter det att vi mår bra och får stöttning av våra chefer.

Det kan inte vara så att vi ska bli sjuka av att arbeta!

Vår sjukfrånvaro ersätts inte, vi får jobba övertid eller vara underbemannade.

Arbetsgivaren har, sägs det, suttit sen förra sommaren för att se över så att inte detta års semester ska bli så illa som förra. Nu befarar vi att den blir värre!

Det talas om en ständig brist på sjuksköterskor men inte att det också saknas skötare/undersköterskor.

Vi som trodde att alla professioner är lika viktiga i ett team som har som uppdrag att tillhandahålla en god och säker vård.

I sommar drar vi ner på vårdplatser genom att stänga avdelningar och tränga ihop oss på andra. Tyvärr så vet vi av erfarenhet att människor inte slutar att må psykiskt dåligt bara för att det råkar bli sommar utan vi befarar en sommar med många överbeläggningar och många sjukskrivningar!

Vår vardag består inte bara av det vi är utbildade för och vill göra – att vårda och stödja psykiskt sjuka patienter. Nej vår vardag består av ständiga prioriteringar, i frustrerade patienter som inte får den tid de behöver, oroliga anhöriga men även hot och våld. Vi har ingen att diskutera vår oro och våra rädslor med. Det som borde vara chefers ansvar har de prioriterat bort. De har inte tid!

Det är till oss patienterna söker när öppenvården inte fungerar men det enda vi kan erbjuda är tabletter och en sängplats i dagrummet. Det är inte så vi vill jobba!

I sommar ska vi alla jobba med patientklientel vi inte är vana vid. Då är det inte så noga med vare sig patientsäkerhet eller arbetsmiljö. Arbetsmiljö är det förresten aldrig noga med. Man ställer sig aldrig frågan varför personalen säger upp sig eller blir sjuka!

Efter sommaren ska vi omorganisera oss, säger cheferna och öppna de enheter som har sommarstängt. Vi har fått önska vilken enhet vi vill arbeta på men inte fått något besked om var vi blir placerade trots löfte om att detta skulle ske före semestrarna.

Av erfarenhet vet vi att någon eller några enheter inte kommer att öppna i höst. Det saknas personal efter varje sommar.

Till slut önskar vi våra chefer en skön semester och god nattsömn. Ni ska inte vara oroliga för att er personal drabbas av utmattning, hot och fysiskt våld. Ni har ju era värdeord!

Vårdanställda

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.