08 jun 2015 06:00

08 jun 2015 06:00

Vad skall det kosta att utnyttja annans mark?

Debatt.:

Jo visst behöver vi bra infrastruktur på landsbygden. Men mycket av det som byggs på landsbygdsföretagarens mark har de ofta väldigt lite eller ingen nytta av alls. Kraftledningar är ett typexempel på hur verkligheten ser ut. Stora mängder elektricitet transporteras korta eller långa sträckor för att försörja tätorterna. Landsbygden blir allt bättre på att försörja sig själva på el genom bland annat vindkraft och solceller och därför minskar också behovet av stora transförledningar för människor som bor och verkar utanför de större orterna.

Men om nu landsbygden skall vara solidariskt med staden så behövs det ledningar, stora som små. Det handlar om ett rent intrång och ställer bara till besvär. Ja kabel i bästa fall för fortfarande vill nätbolagen bygga gammaldags luftledningar som gör än värre intrång.

Den som drabbas av intrånget ska ha ersättning säger expropriationslagen. Dock reglerar lagen inte ersättningens storlek. Vänligen notera att ersättningen är för all framtid. En ersättning på exempelvis 3,79 per löpmeter för en kraftkabel är det verkligen rimligt? Inte ens ett öre om året om ledningen skall ligga i hundra år. Eller en vattenledning för sex kronor? Att staten sedan några år tillbaka föreskriver uppräkning med 25 procent gör saken något bättre. Grunden måste vara en ersättning som återspeglar markens riktig värde.

Nej det är inte bara de privata aktörerna som vill komma fram billigt utan även staten och kommunerna är lika bra, eller snarare dåliga.

Det är inte intrångsersättningar som är den stora kostnaden vid byggandet av infrastruktur. Det är arbetet och ibland den tekniska utrustningen som kostar. Men varför skall den som släpper till marken inte ha relevant ersättning? Ersättning för all framtid är horribel med de låga summor som är aktuella.

Varför vågar inte den lagstiftande makten ställa sig på markägarnas sida och ta beslut om årligt arrende eller vinstdelning? På vägen dit måste ersättningarna upp rejält. Enskilda markägare blir oftast överkörda medan till exempel stiften och andra stora markägare ser till få betydligt bättre betalt eller till med slipper intrånget.

Äganderätten är fundamental i vårt rättssystem. Men det är märkligt att den så ofta naggas i kanten och att den då inte är värd så mycket.

Monica Didriksson

Clara Holm

Carl-Fredrik Svederberg

Äganderättsutskottet LRF Västra Götaland

Jo visst behöver vi bra infrastruktur på landsbygden. Men mycket av det som byggs på landsbygdsföretagarens mark har de ofta väldigt lite eller ingen nytta av alls. Kraftledningar är ett typexempel på hur verkligheten ser ut. Stora mängder elektricitet transporteras korta eller långa sträckor för att försörja tätorterna. Landsbygden blir allt bättre på att försörja sig själva på el genom bland annat vindkraft och solceller och därför minskar också behovet av stora transförledningar för människor som bor och verkar utanför de större orterna.

Men om nu landsbygden skall vara solidariskt med staden så behövs det ledningar, stora som små. Det handlar om ett rent intrång och ställer bara till besvär. Ja kabel i bästa fall för fortfarande vill nätbolagen bygga gammaldags luftledningar som gör än värre intrång.

Den som drabbas av intrånget ska ha ersättning säger expropriationslagen. Dock reglerar lagen inte ersättningens storlek. Vänligen notera att ersättningen är för all framtid. En ersättning på exempelvis 3,79 per löpmeter för en kraftkabel är det verkligen rimligt? Inte ens ett öre om året om ledningen skall ligga i hundra år. Eller en vattenledning för sex kronor? Att staten sedan några år tillbaka föreskriver uppräkning med 25 procent gör saken något bättre. Grunden måste vara en ersättning som återspeglar markens riktig värde.

Nej det är inte bara de privata aktörerna som vill komma fram billigt utan även staten och kommunerna är lika bra, eller snarare dåliga.

Det är inte intrångsersättningar som är den stora kostnaden vid byggandet av infrastruktur. Det är arbetet och ibland den tekniska utrustningen som kostar. Men varför skall den som släpper till marken inte ha relevant ersättning? Ersättning för all framtid är horribel med de låga summor som är aktuella.

Varför vågar inte den lagstiftande makten ställa sig på markägarnas sida och ta beslut om årligt arrende eller vinstdelning? På vägen dit måste ersättningarna upp rejält. Enskilda markägare blir oftast överkörda medan till exempel stiften och andra stora markägare ser till få betydligt bättre betalt eller till med slipper intrånget.

Äganderätten är fundamental i vårt rättssystem. Men det är märkligt att den så ofta naggas i kanten och att den då inte är värd så mycket.

Monica Didriksson

Clara Holm

Carl-Fredrik Svederberg

Äganderättsutskottet LRF Västra Götaland

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.