11 jun 2015 06:00

11 jun 2015 06:00

Låt lärarna fortsätta rätta proven

Debatt.:

Då och då dyker det upp förslag om att skolans nationella prov ska rättas centralt – till exempel av Skolverkets experter – och inte ute på skolorna. Syftet är att systemet på så vis ska bli mer rättvisande och att lärarnas administrativa arbetsbörda ska minska. Utbildningsminister Gustav Fridolin (han som skulle få ordning på den svenska skolan på 100 dagar och pratar barnspråk med landets pedagoger) aviserade i höstas en sådan förändring. Nu senast i slutet av maj anslöt sig Moderaterna i Skaraborg till idén. Tanken må vara god, men effekten lär inte bli den avsedda; argumenten mot att införa central rättning är många och starka.

För det första är central rättning förenat med betydande kostnader. För fem, sex år sedan gjorde Skolverket en utredning av förslaget. Vid den tidpunkten kostade det befintliga systemet knappt 40 miljoner, och man räknade med att central rättning skulle medföra att totalkostnaden steg till minst 200 miljoner. Sedan dess har fler prov tillkommit. Kanske skulle vi idag landa på närmare en halv miljard! Det är alltså ingen liten reform det handlar om. Jag tror inte att det är väl använda pengar.

För det andra kan man undra vilka experter det är som ska genomföra rättningen; kraven på specifika kunskaper om kursinnehåll och normalprestationer gör att det sannolikt ändå blir lärare som kommer att göra jobbet. Vad har man då vunnet?

För det tredje kommer man inte att, som många tycks tro, uppnå en större betygsrättvisa. Med central rättning kommer man inte åt det bristande sambandet mellan provresultat och slutbetyg. För det krävs andra reformer – till exempel en återinförd studentexamen. Samrättning och anonymiserade digitala prov kan genomföras utan centralisering.

För det fjärde – och detta är det viktigaste – är rättning och bedömning ingen administrativ syssla utan kärnan i lärarnas yrkes- och myndighetsutövning. Central rättning skulle beröva lärarna den ständiga fortbildning som provbedömningen innebär och där kommentarmaterialet spelar en mycket stor roll. Proven är utformade i nära anknytning till forskning och kursinnehåll. Om man inför central rättning innebär det en avprofessionalisering av lärarkåren – och både undervisningen och betygssättningen kommer att försämras. Låt därför lärarna fortsätta rätta!

Svante Skoglund (M)

Då och då dyker det upp förslag om att skolans nationella prov ska rättas centralt – till exempel av Skolverkets experter – och inte ute på skolorna. Syftet är att systemet på så vis ska bli mer rättvisande och att lärarnas administrativa arbetsbörda ska minska. Utbildningsminister Gustav Fridolin (han som skulle få ordning på den svenska skolan på 100 dagar och pratar barnspråk med landets pedagoger) aviserade i höstas en sådan förändring. Nu senast i slutet av maj anslöt sig Moderaterna i Skaraborg till idén. Tanken må vara god, men effekten lär inte bli den avsedda; argumenten mot att införa central rättning är många och starka.

För det första är central rättning förenat med betydande kostnader. För fem, sex år sedan gjorde Skolverket en utredning av förslaget. Vid den tidpunkten kostade det befintliga systemet knappt 40 miljoner, och man räknade med att central rättning skulle medföra att totalkostnaden steg till minst 200 miljoner. Sedan dess har fler prov tillkommit. Kanske skulle vi idag landa på närmare en halv miljard! Det är alltså ingen liten reform det handlar om. Jag tror inte att det är väl använda pengar.

För det andra kan man undra vilka experter det är som ska genomföra rättningen; kraven på specifika kunskaper om kursinnehåll och normalprestationer gör att det sannolikt ändå blir lärare som kommer att göra jobbet. Vad har man då vunnet?

För det tredje kommer man inte att, som många tycks tro, uppnå en större betygsrättvisa. Med central rättning kommer man inte åt det bristande sambandet mellan provresultat och slutbetyg. För det krävs andra reformer – till exempel en återinförd studentexamen. Samrättning och anonymiserade digitala prov kan genomföras utan centralisering.

För det fjärde – och detta är det viktigaste – är rättning och bedömning ingen administrativ syssla utan kärnan i lärarnas yrkes- och myndighetsutövning. Central rättning skulle beröva lärarna den ständiga fortbildning som provbedömningen innebär och där kommentarmaterialet spelar en mycket stor roll. Proven är utformade i nära anknytning till forskning och kursinnehåll. Om man inför central rättning innebär det en avprofessionalisering av lärarkåren – och både undervisningen och betygssättningen kommer att försämras. Låt därför lärarna fortsätta rätta!

Svante Skoglund (M)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.