16 jun 2015 06:00

16 jun 2015 06:00

Med flexpension kommer valfrihet

Debatt.:

Har du öppnat ditt orangea kuvert och noterat att pensionsbeloppet som står angivet där inte är i närheten av de siffror som står på den månatliga lönespecifikationen? Har du funderat på hur det blir att leva på betydligt mindre pengar varje månad den dagen du slutar jobba?

Om du är ung rycker du kanske på axlarna och tänker att den dagen den sorgen. Det är ju många år kvar och mycket kan hända.

Så har även jag tänkt. Men nu, när jag har närmar mig 50-strecket och börjar planera för hur många varv jag ska resa runt jorden när jag går i pension och vilka andra intressen jag ska utveckla när jag har lite mer tid, har det plötsligt börjat kännas mer angeläget att fundera på hur framtiden kommer att se ut. Framtiden ligger nämligen inte oöverstigligt långt fram längre.

Den första frågan jag ställer mig är när jag kan gå i pension? Har jag råd att resa eller utveckla mina intressen om jag slutar arbeta vid 63? Orkar jag göra det om jag ska arbeta heltid tills jag är 67?

Jag har noterat att den allmänna pensionen sjunker. Att få ekonomin att gå ihop som pensionär är ett orosmoment. Många är bekymrade över hur de ska orka hela arbetslivet med dagens snabbare takt och allt högre krav. Samtidigt finns det de som vill jobba längre.

Av Unionens medlemmar inom industrin, handeln och transportområdet har idag många en möjlighet till en förstärkt tjänstepension, så kallad flexpension, som ger möjlighet till ett flexibelt slut på arbetslivet. Deras arbetsgivare sätter av 0,5 procent extra till medarbetarens tjänstepensionskonto fram till 65-årsdagen, vilket ger medarbetaren en högre pension eller möjlighet att gå ner i arbetstid när man närmar sig pensionsåldern. Tyvärr vägrar arbetsgivarorganisationen Almega att ge de anställda på medlemsföretagen en förstärkt pension. Vi kommer att driva detta krav i de kommande avtalsförhandlingarna – även Almega borde ta ansvar för de anställda i samband med och efter pensionen.

Jag gillar flexpensionen eftersom den bygger på valfrihet: jag kommer kunna välja själv om jag vill gå ner i arbetstid mina sista yrkesverksamma år och på så sätt ha lust och kraft att arbeta något år längre. Och min arbetsgivare får en medarbetare som genom att ladda batterierna med ny energi finns kvar på arbetsplatsen ytterligare något år och kan överföra kompetens, erfarenhet och kunskap till yngre medarbetare.

Och vill jag jobba fram till 67-årsdagen så har jag i bästa fall både ork och lite extra pengar till den där jorden runt-resan...

Jag kanske tar två varv.

Anna-Karin Moberg

regionchef Unionen Skaraborg/Väst

Har du öppnat ditt orangea kuvert och noterat att pensionsbeloppet som står angivet där inte är i närheten av de siffror som står på den månatliga lönespecifikationen? Har du funderat på hur det blir att leva på betydligt mindre pengar varje månad den dagen du slutar jobba?

Om du är ung rycker du kanske på axlarna och tänker att den dagen den sorgen. Det är ju många år kvar och mycket kan hända.

Så har även jag tänkt. Men nu, när jag har närmar mig 50-strecket och börjar planera för hur många varv jag ska resa runt jorden när jag går i pension och vilka andra intressen jag ska utveckla när jag har lite mer tid, har det plötsligt börjat kännas mer angeläget att fundera på hur framtiden kommer att se ut. Framtiden ligger nämligen inte oöverstigligt långt fram längre.

Den första frågan jag ställer mig är när jag kan gå i pension? Har jag råd att resa eller utveckla mina intressen om jag slutar arbeta vid 63? Orkar jag göra det om jag ska arbeta heltid tills jag är 67?

Jag har noterat att den allmänna pensionen sjunker. Att få ekonomin att gå ihop som pensionär är ett orosmoment. Många är bekymrade över hur de ska orka hela arbetslivet med dagens snabbare takt och allt högre krav. Samtidigt finns det de som vill jobba längre.

Av Unionens medlemmar inom industrin, handeln och transportområdet har idag många en möjlighet till en förstärkt tjänstepension, så kallad flexpension, som ger möjlighet till ett flexibelt slut på arbetslivet. Deras arbetsgivare sätter av 0,5 procent extra till medarbetarens tjänstepensionskonto fram till 65-årsdagen, vilket ger medarbetaren en högre pension eller möjlighet att gå ner i arbetstid när man närmar sig pensionsåldern. Tyvärr vägrar arbetsgivarorganisationen Almega att ge de anställda på medlemsföretagen en förstärkt pension. Vi kommer att driva detta krav i de kommande avtalsförhandlingarna – även Almega borde ta ansvar för de anställda i samband med och efter pensionen.

Jag gillar flexpensionen eftersom den bygger på valfrihet: jag kommer kunna välja själv om jag vill gå ner i arbetstid mina sista yrkesverksamma år och på så sätt ha lust och kraft att arbeta något år längre. Och min arbetsgivare får en medarbetare som genom att ladda batterierna med ny energi finns kvar på arbetsplatsen ytterligare något år och kan överföra kompetens, erfarenhet och kunskap till yngre medarbetare.

Och vill jag jobba fram till 67-årsdagen så har jag i bästa fall både ork och lite extra pengar till den där jorden runt-resan...

Jag kanske tar två varv.

Anna-Karin Moberg

regionchef Unionen Skaraborg/Väst

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.