24 jun 2015 06:00

24 jun 2015 06:00

Viktigt att förstå betygen

Betygssystemet MathGamer

Replik. Joel Schelanders insändare den 19 juni riskerar olyckligtvis att ytterligare späda på den felaktiga uppfattningen att betygsbeteckningarna D och B kan användas för bedömningar av enskilda ämnesförmågor i den svenska skolan. Beteckningarna D och B är inte kopplade till några specifika kunskapskrav för någon av de förmågor som ska bedömas i ett ämne, varken i grund- eller gymnasieskolan. Så som den presenteras i Schelanders insändare saknar därför meningen ”tre C och ett D bör ge ett C” innebörd, eftersom D och B endast kan användas som sammanfattningar av bedömningar av flera förmågor.

Det är heller inte det centrala innehållet i undervisningen som bedöms, vilket Schelanders ord ”A på alla delar ger slutbetyget A, men inte annars” lätt kan lura den icke insatte att tro. Byt ut ordet delar mot förmågor i ovan citerad mening så hamnar vi närmare tanken med de nuvarande kursplanerna.

Förmågorna ska bedömas utifrån kunskapskrav i fyra steg, dessa kallas F, E, C och A. När slutbetyg ska sättas är det lärarens bedömning av elevens kunskaper i de olika förmågorna som är framskrivna i läroplanen som sammanvägs, dock ej linjärt.

Människor är människor - och människor tenderar att prestera bra ibland, och sämre ibland. För att nå ett betyg A ska eleven visa att hen uppnår kunskapskraven för betyget A i samtliga ämnets förmågor, men självfallet finns inget krav på att göra detta hela tiden. Ett sådant system faller på sin egen orimlighet och behandlar elever som produkter på ett löpande band, inte som de tänkande och kännande människor de, såsom vi alla, är.

Jag delar Schelanders uppfattning om att skolan ska stödja eleverna, därför är det också viktigt att förstå betygssystemet. Jag delar dock inte Schelanders idé om att ”skolans jobb är att förmedla kunskap”, men den debatten får vänta till en annan gång.

Det är heller inte det centrala innehållet i undervisningen som bedöms, vilket Schelanders ord ”A på alla delar ger slutbetyget A, men inte annars” lätt kan lura den icke insatte att tro. Byt ut ordet delar mot förmågor i ovan citerad mening så hamnar vi närmare tanken med de nuvarande kursplanerna.

Förmågorna ska bedömas utifrån kunskapskrav i fyra steg, dessa kallas F, E, C och A. När slutbetyg ska sättas är det lärarens bedömning av elevens kunskaper i de olika förmågorna som är framskrivna i läroplanen som sammanvägs, dock ej linjärt.

Människor är människor - och människor tenderar att prestera bra ibland, och sämre ibland. För att nå ett betyg A ska eleven visa att hen uppnår kunskapskraven för betyget A i samtliga ämnets förmågor, men självfallet finns inget krav på att göra detta hela tiden. Ett sådant system faller på sin egen orimlighet och behandlar elever som produkter på ett löpande band, inte som de tänkande och kännande människor de, såsom vi alla, är.

Jag delar Schelanders uppfattning om att skolan ska stödja eleverna, därför är det också viktigt att förstå betygssystemet. Jag delar dock inte Schelanders idé om att ”skolans jobb är att förmedla kunskap”, men den debatten får vänta till en annan gång.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.