27 jun 2015 06:00

27 jun 2015 06:00

Smygnedläggning via straffskatt

Kärnkraft. På väldigt kort tid har det kommit beslut om att fyra kärnkraftsreaktorer ska läggas ned. Miljörörelsen jublar och konstaterar att omställningen är här. Problemet är att det finns ett rejält glapp i den omställningen. Och att regeringen i praktiken påbörjat en smygnedläggning.

I alla tiders mest krångliga budgetprocess ingick ett så tråkigt ord som effektskatt. Det betyder på svenska en straffskatt på kärnkraft. Med redan låga elpriser så följer nedstängningen av fungerande reaktorer som i stället får samla damm. Precis som med bensinpriset så ligger en glädjekalkyl bakom. Är det billigt nu så kommer det alltid att vara billigt och då kan vi ta ut en massa skatt på det i stället. (Definitionen av billigt ifrågasätts dock av alla som någonsin tankar sin bil själv eller betalat sin elräkning.)

Med all rätt protesterar Alliansen och kräver att energiminister Ibrahim Baylan (S) förklarar sig inför näringsutskottet. Baylan har själv svävat på målet när han försökt presentera nedstängningarna som något positivt bara för att samtidigt säga att på lång sikt har Sverige ingen lösning just nu.

Synd bara att Alliansen skänkt bort sin trovärdighet i den frågan (och många fler) genom att lägga ned sina röster i stället för att ta chansen att stoppa den budget som orsakat problemet. Att då komma i efterhand och klaga är bara en meningslös markering. Det är bara en försmak på hur DÖ (ni vet vad det betyder) kan och kommer att missbrukas från regeringens sida; nästan vad som helst kan trängas in i statsbudgeten.

Socialdemokraterna är förmodligen innerst inne inte heller särskilt nöjda med att energiförsörjningen hotas. Särskilt inte en viss före detta Metallordförande, som i sitt förra värv var positiv till kärnkraft och såg hur viktig den är för den svenska industrins konkurrenskraft. Med en ny hatt måste han först luta sig mot Miljöpartiet och sedan på Vänsterpartiet. Då offras kärnkraften med en smygnedläggning.

Så mycket för alla utsträckta händer och att energipolitiken skulle vara en blocköverskridande fråga. Genom att gömma straffskatten i budgeten kunde Miljöpartiet i praktiken påbörja nedläggningen av kärnkraften. En jätteframgång för det svajigaste regeringspartiet i modern tid. Ett jätteproblem för landet. Och ännu ett svårförståeligt drag i det socialdemokratiska jobbskaparprogrammet. Att förstöra konkurrenskraften för industrin kommer mycket riktigt att påverka sysselsättningen. Väldigt negativt.

Energikommissionen som precis startats ska arbeta på lösningar mellan 2025 och 2040. I den här takten kommer den billiga elen att bli svindyr innan dess och landets energiförsörjning är inte ett lämpligt ämne för paniklösningar.

Däremot tydligen värd att riskera för att ge Miljöpartiet några nedlagda reaktorer som troféer.

Niclas Lindstrand

I alla tiders mest krångliga budgetprocess ingick ett så tråkigt ord som effektskatt. Det betyder på svenska en straffskatt på kärnkraft. Med redan låga elpriser så följer nedstängningen av fungerande reaktorer som i stället får samla damm. Precis som med bensinpriset så ligger en glädjekalkyl bakom. Är det billigt nu så kommer det alltid att vara billigt och då kan vi ta ut en massa skatt på det i stället. (Definitionen av billigt ifrågasätts dock av alla som någonsin tankar sin bil själv eller betalat sin elräkning.)

Med all rätt protesterar Alliansen och kräver att energiminister Ibrahim Baylan (S) förklarar sig inför näringsutskottet. Baylan har själv svävat på målet när han försökt presentera nedstängningarna som något positivt bara för att samtidigt säga att på lång sikt har Sverige ingen lösning just nu.

Synd bara att Alliansen skänkt bort sin trovärdighet i den frågan (och många fler) genom att lägga ned sina röster i stället för att ta chansen att stoppa den budget som orsakat problemet. Att då komma i efterhand och klaga är bara en meningslös markering. Det är bara en försmak på hur DÖ (ni vet vad det betyder) kan och kommer att missbrukas från regeringens sida; nästan vad som helst kan trängas in i statsbudgeten.

Socialdemokraterna är förmodligen innerst inne inte heller särskilt nöjda med att energiförsörjningen hotas. Särskilt inte en viss före detta Metallordförande, som i sitt förra värv var positiv till kärnkraft och såg hur viktig den är för den svenska industrins konkurrenskraft. Med en ny hatt måste han först luta sig mot Miljöpartiet och sedan på Vänsterpartiet. Då offras kärnkraften med en smygnedläggning.

Så mycket för alla utsträckta händer och att energipolitiken skulle vara en blocköverskridande fråga. Genom att gömma straffskatten i budgeten kunde Miljöpartiet i praktiken påbörja nedläggningen av kärnkraften. En jätteframgång för det svajigaste regeringspartiet i modern tid. Ett jätteproblem för landet. Och ännu ett svårförståeligt drag i det socialdemokratiska jobbskaparprogrammet. Att förstöra konkurrenskraften för industrin kommer mycket riktigt att påverka sysselsättningen. Väldigt negativt.

Energikommissionen som precis startats ska arbeta på lösningar mellan 2025 och 2040. I den här takten kommer den billiga elen att bli svindyr innan dess och landets energiförsörjning är inte ett lämpligt ämne för paniklösningar.

Däremot tydligen värd att riskera för att ge Miljöpartiet några nedlagda reaktorer som troféer.

Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.