27 jun 2015 06:00

29 jun 2015 13:15

Svenska gårdsminkar lider inte

Replik. Man skulle med en stor portion välvilja kunna tolka alla de felaktigheter som Daniel Rolke tar upp i sin insändare som okunnighet. Men eftersom Rolke har varit med ett tag och läst åtskilliga av våra repliker, så vet han hur det ligger till, och hans insändare får därför tyvärr föras till kategorin rena och medvetna lögner.

För Rolke vet mycket väl, precis som alla de tusentals personer som de senaste åren besökt en svensk minkgård, att svenska gårdsminkar inte lider. Att de har fri och obegränsad tillgång till vatten och mat, att de kan välja om de vill vistas i sin lya eller på någon av de fyra nivåer som minken har att röra sig på. Att inte hos något annat produktionsdjur uppfylls lika många faktorer på naturligt beteende. Att brunst, parning och födsel sker på helt naturlig väg och följer dygnets och årstidernas växlingar. Att ingen insemination sker på konstgjord väg. Ingen kastrering eller kupering, djuren står aldrig uppbundna, valparna stannar hos modern så länge de ammar. Bolådor och inredning följer samma principer och krav som för vild mink, och precis som den vilda minken tillbringar gårdsminken 80 procent av sin tid i lyan. Den utsätts aldrig för transport eller stress, och har tillgång till olika former av berikning och leksaker. Och så vidare.

År efter år, kvartal efter kvartal uppvisar svensk minknäring djurvälfärdsstatistik som inget annat djurslag - och inget annat land - är i närheten av. Till exempel att antalet friska djur vid de senaste 20 kvartalens kontroller varit minst 99,9 procent bland tiotusentals närstuderade djur på samtliga Svensk Minks gårdar varje kvartal. Att etologer i stora forskningsstudier både 2013 och 2014 inte funnit några beteendeavvikelser hos svenska ungdjur och därför konstaterat att den boendemiljö som de allra flesta svenska minkar föds upp i, förmodligen inte ger upphov till stereotypier. Att mer än 98 procent av de svenska gårdsminkarna i temperamentstest befunnits vara lugna, harmoniska och nyfikna - nivåer som inget annat land är i närheten av. Att forskare anser att svensk gårdsmink är så domesticerad att de allra flesta inte skulle överleva i naturen och uppställer en lång rad kriterier för varför det är direkt oseriöst att jämföra gårdsminken med vild mink. Och så vidare.

Han vet också att det han kallar simvatten i själva verket skulle bli mycket sämre för djuren. Att en mink som riskerar att bli blöt, väter ner sin torra lya med lunginflammationer och andra sjukdomar till följd. Han vet mycket väl att det inte ens är ett medfött behov hos gårdsminken att simma. Det är alltså inte förbättringar av djurvälfärden som Rolke är intresserad av i så fall hade han varit bättre påläst om alla de förbättringar som skett och fortfarande sker på svenska gårdar för miljardbelopp utan av att det ska bli olönsamt att bedriva lantbruk i Sverige. Och en sådan argumentation är mycket svår att ta på allvar.

Johan Dalén

vd för Svensk minknäring

För Rolke vet mycket väl, precis som alla de tusentals personer som de senaste åren besökt en svensk minkgård, att svenska gårdsminkar inte lider. Att de har fri och obegränsad tillgång till vatten och mat, att de kan välja om de vill vistas i sin lya eller på någon av de fyra nivåer som minken har att röra sig på. Att inte hos något annat produktionsdjur uppfylls lika många faktorer på naturligt beteende. Att brunst, parning och födsel sker på helt naturlig väg och följer dygnets och årstidernas växlingar. Att ingen insemination sker på konstgjord väg. Ingen kastrering eller kupering, djuren står aldrig uppbundna, valparna stannar hos modern så länge de ammar. Bolådor och inredning följer samma principer och krav som för vild mink, och precis som den vilda minken tillbringar gårdsminken 80 procent av sin tid i lyan. Den utsätts aldrig för transport eller stress, och har tillgång till olika former av berikning och leksaker. Och så vidare.

År efter år, kvartal efter kvartal uppvisar svensk minknäring djurvälfärdsstatistik som inget annat djurslag - och inget annat land - är i närheten av. Till exempel att antalet friska djur vid de senaste 20 kvartalens kontroller varit minst 99,9 procent bland tiotusentals närstuderade djur på samtliga Svensk Minks gårdar varje kvartal. Att etologer i stora forskningsstudier både 2013 och 2014 inte funnit några beteendeavvikelser hos svenska ungdjur och därför konstaterat att den boendemiljö som de allra flesta svenska minkar föds upp i, förmodligen inte ger upphov till stereotypier. Att mer än 98 procent av de svenska gårdsminkarna i temperamentstest befunnits vara lugna, harmoniska och nyfikna - nivåer som inget annat land är i närheten av. Att forskare anser att svensk gårdsmink är så domesticerad att de allra flesta inte skulle överleva i naturen och uppställer en lång rad kriterier för varför det är direkt oseriöst att jämföra gårdsminken med vild mink. Och så vidare.

Han vet också att det han kallar simvatten i själva verket skulle bli mycket sämre för djuren. Att en mink som riskerar att bli blöt, väter ner sin torra lya med lunginflammationer och andra sjukdomar till följd. Han vet mycket väl att det inte ens är ett medfött behov hos gårdsminken att simma. Det är alltså inte förbättringar av djurvälfärden som Rolke är intresserad av i så fall hade han varit bättre påläst om alla de förbättringar som skett och fortfarande sker på svenska gårdar för miljardbelopp utan av att det ska bli olönsamt att bedriva lantbruk i Sverige. Och en sådan argumentation är mycket svår att ta på allvar.

Johan Dalén

vd för Svensk minknäring

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.