24 jul 2015 06:00

24 jul 2015 06:00

Bristfällig krishantering

Skogsbranden i Västmanland som startade den sista juli förra året var en av de största i Sverige i modern tid. Det faktum att det var valrörelse satte händelserna i särskild politisk dager.

I synnerhet Miljöpartiet ville plocka politiska poänger och kallade till presskonferens i Stockholm för att tala politiska åtgärder medan räddningstjänsten fortfarande kämpade för att släcka branden i Bergslagen. Bland annat föreslogs köp av kostsamma flygplan för vattenbombning.

Hur krisarbetet kan förbättras samt vilka förmågor Sverige behöver stärka och med vilka medel diskuteras dock bättre med lite perspektiv än i stundens hetta. Det var därför bra att alliansregeringen å sin sida i stället tillsatte en utredning som skulle utvärdera insatsen gällande krishanteringen och föreslå möjliga förbättringsåtgärder.

I början av året förkortade dock den rödgröna regeringen utredningstiden. Uppdraget kringskars och arbetet med att föreslå förbättringar flyttades från den opartiska utredningen till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

I en interpellationsdebatt i riksdagen (10/2) svarade inrikesminister Anders Ygeman (S) att han inte såg några problem med att en myndighet som var delaktig i krisarbetet nu mer eller mindre skulle utvärdera sina egna insatser.

I Skogsbrandsutredningens rapport, som presenterades i början av mars i stället för nu i september, poängterades emellertid att behovet av åtgärder för att förbättra krisarbetet var så pass stort att utredningen ur ett medborgarperspektiv funnit skäl att framhålla några sådana ändå.

Framförallt betonades vikten av att inte bara upprätta handlingsplaner som beskriver krisberedskapen, utan att de centrala aktörerna såsom räddningstjänst och länsstyrelser faktiskt övar för att kunna samverka.

Kritiken riktas också mot framförallt lednings- och informationsarbetet. Flera aktörer regerade inte tillräckligt snabbt, utan väntade tills skogsbranden beskrevs som en extraordinär händelse och riksangelägenhet. Det finns med andra ord förbättringar att göra för fler än MSB.

En och annan lärdom bör också dras från politiskt håll. Stärkt samverkan är nyckelordet –också på internationell nivå –snarare än att Sverige på egen hand ska köpa in dyra vattenbombningsplan.

En fråga som för övrigt inte diskuterats i någon omfattande utsträckning av politiker, är vilka förväntningar som ställdes på försvaret i samband med skogsbranden. Försvaret, och hemvärnet, bidrog i insatsen men med mindre resurser än tidigare, bland annat med färre helikoptrar.

Att stödja samhället vid kriser är en del av Försvarsmaktens uppgifter, men av myndighetens hemsida framgår det något anmärkningsvärt att denna uppgift generellt ofta ”löst sig genom att personal vid behov avbryter ledigheter och semestrar för att hjälpa till”(2/7).

Om regeringen har för ambition att förbättra Sveriges beredskap gällande såväl skogsbränder som andra kriser bör inte minst stärkta resurser till försvaret anslås.

Amelie Langby/SNB

I synnerhet Miljöpartiet ville plocka politiska poänger och kallade till presskonferens i Stockholm för att tala politiska åtgärder medan räddningstjänsten fortfarande kämpade för att släcka branden i Bergslagen. Bland annat föreslogs köp av kostsamma flygplan för vattenbombning.

Hur krisarbetet kan förbättras samt vilka förmågor Sverige behöver stärka och med vilka medel diskuteras dock bättre med lite perspektiv än i stundens hetta. Det var därför bra att alliansregeringen å sin sida i stället tillsatte en utredning som skulle utvärdera insatsen gällande krishanteringen och föreslå möjliga förbättringsåtgärder.

I början av året förkortade dock den rödgröna regeringen utredningstiden. Uppdraget kringskars och arbetet med att föreslå förbättringar flyttades från den opartiska utredningen till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

I en interpellationsdebatt i riksdagen (10/2) svarade inrikesminister Anders Ygeman (S) att han inte såg några problem med att en myndighet som var delaktig i krisarbetet nu mer eller mindre skulle utvärdera sina egna insatser.

I Skogsbrandsutredningens rapport, som presenterades i början av mars i stället för nu i september, poängterades emellertid att behovet av åtgärder för att förbättra krisarbetet var så pass stort att utredningen ur ett medborgarperspektiv funnit skäl att framhålla några sådana ändå.

Framförallt betonades vikten av att inte bara upprätta handlingsplaner som beskriver krisberedskapen, utan att de centrala aktörerna såsom räddningstjänst och länsstyrelser faktiskt övar för att kunna samverka.

Kritiken riktas också mot framförallt lednings- och informationsarbetet. Flera aktörer regerade inte tillräckligt snabbt, utan väntade tills skogsbranden beskrevs som en extraordinär händelse och riksangelägenhet. Det finns med andra ord förbättringar att göra för fler än MSB.

En och annan lärdom bör också dras från politiskt håll. Stärkt samverkan är nyckelordet –också på internationell nivå –snarare än att Sverige på egen hand ska köpa in dyra vattenbombningsplan.

En fråga som för övrigt inte diskuterats i någon omfattande utsträckning av politiker, är vilka förväntningar som ställdes på försvaret i samband med skogsbranden. Försvaret, och hemvärnet, bidrog i insatsen men med mindre resurser än tidigare, bland annat med färre helikoptrar.

Att stödja samhället vid kriser är en del av Försvarsmaktens uppgifter, men av myndighetens hemsida framgår det något anmärkningsvärt att denna uppgift generellt ofta ”löst sig genom att personal vid behov avbryter ledigheter och semestrar för att hjälpa till”(2/7).

Om regeringen har för ambition att förbättra Sveriges beredskap gällande såväl skogsbränder som andra kriser bör inte minst stärkta resurser till försvaret anslås.

Amelie Langby/SNB

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.