31 jul 2015 06:01

31 jul 2015 06:01

God skogspolitik bygger på frivillighet

REPLIK

Angående insändare i SLA 28/7 ”SD:s skogspolitik är oseriös”.

Thomas Tidholm och Viktor Säfve ifrån Föreningen Skydda Skogen replikerar i SLA (28/7) på mitt debattinlägg om Sverigedemokraternas skogspolitik. Det är trevligt att Tidholm och Säfve har uppfattat mer av vår politik än kritiken av den förda huvudlösa invandringspolitiken.

Låt mig först och främst för tydlighets skulle framhålla att jag också är en vän av naturen, men kanske har jag ett mer jordnära och verklighetsanpassat synsätt är replikanterna. Mitt perspektiv är främst landsbygden och de som lever, bor och verkar där.

När det gäller frågan kring hur mycket skog som vi egentligen skyddar så tycker jag det enklaste är att fråga de som vet mest, nämligen Skogsstyrelsen. Och enligt Skogsstyrelsen så skyddar vi redan över 31 procent av skogen, även om en lägre siffra kan erhållas ifall vi undantar skogsimpediment, frivilliga avsättningar och den generella hänsynen som tas i alla avverkningar.

Beslutet i japanska Nagoya 2010 om en global strategisk plan för biologisk mångfald till 2020 innehöll tjugo delmål varav den elfte stipulerade att ”år 2020 är minst 17 procent av alla land- och sötvattensområden samt 10 procent av kust- och havsområden, särskilt områden av betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, bevarade”. Främst handlar det om bevarande som inkluderar alla olika skyddsåtgärder men beslutet nämner definitivt inte produktiv skog. Enligt de flesta initierade bedömare uppfyller vi idag redan detta delmål.

När det gäller rödlistan så kan det konstateras att listan är ett utmärkt verktyg för att undersöka hur våra ovanliga svenska arter utvecklas. Tyvärr används den allt för ofta på ett tvivelaktigt sätt och begreppet ”rödlistad” likställs ofta med ”utrotningshotad”. Det är väl värt att komma ihåg att i klassen ”nära hotad” på rödlistan återfinns sådana allmänna arter som lodjur, kronhjort, fjällvråk och mindre hackspett. Det är svårt att känna att avverkning av ett skogsparti med närvaro av kronhjort skulle minska denna arts överlevnadsmöjligheter i Sverige.

Det kan konstateras att Sverige ligger mycket långt framför de flesta andra länder ifråga om skyddade skogsarealer. Tillväxten är högre än vad som avverkas och vårt skogsbruk kan anses både uthålligt och miljövänligt. Sverigedemokraterna vill prioritera skötsel av existerande skyddade områden framför inköp av nya områden. Vi vill vidareutveckla de frivilliga avsättningarna i samklang med skogsägarna själva. För vi anser att en god skogspolitik bygger på frivillighet och kunskap snarare än genom detaljstyrande lagar och regler. Det är nämligen en seriös skogspolitik, på riktigt.

Anders Forsberg (SD)

landsbygdspolitisk talesman

Angående insändare i SLA 28/7 ”SD:s skogspolitik är oseriös”.

Thomas Tidholm och Viktor Säfve ifrån Föreningen Skydda Skogen replikerar i SLA (28/7) på mitt debattinlägg om Sverigedemokraternas skogspolitik. Det är trevligt att Tidholm och Säfve har uppfattat mer av vår politik än kritiken av den förda huvudlösa invandringspolitiken.

Låt mig först och främst för tydlighets skulle framhålla att jag också är en vän av naturen, men kanske har jag ett mer jordnära och verklighetsanpassat synsätt är replikanterna. Mitt perspektiv är främst landsbygden och de som lever, bor och verkar där.

När det gäller frågan kring hur mycket skog som vi egentligen skyddar så tycker jag det enklaste är att fråga de som vet mest, nämligen Skogsstyrelsen. Och enligt Skogsstyrelsen så skyddar vi redan över 31 procent av skogen, även om en lägre siffra kan erhållas ifall vi undantar skogsimpediment, frivilliga avsättningar och den generella hänsynen som tas i alla avverkningar.

Beslutet i japanska Nagoya 2010 om en global strategisk plan för biologisk mångfald till 2020 innehöll tjugo delmål varav den elfte stipulerade att ”år 2020 är minst 17 procent av alla land- och sötvattensområden samt 10 procent av kust- och havsområden, särskilt områden av betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, bevarade”. Främst handlar det om bevarande som inkluderar alla olika skyddsåtgärder men beslutet nämner definitivt inte produktiv skog. Enligt de flesta initierade bedömare uppfyller vi idag redan detta delmål.

När det gäller rödlistan så kan det konstateras att listan är ett utmärkt verktyg för att undersöka hur våra ovanliga svenska arter utvecklas. Tyvärr används den allt för ofta på ett tvivelaktigt sätt och begreppet ”rödlistad” likställs ofta med ”utrotningshotad”. Det är väl värt att komma ihåg att i klassen ”nära hotad” på rödlistan återfinns sådana allmänna arter som lodjur, kronhjort, fjällvråk och mindre hackspett. Det är svårt att känna att avverkning av ett skogsparti med närvaro av kronhjort skulle minska denna arts överlevnadsmöjligheter i Sverige.

Det kan konstateras att Sverige ligger mycket långt framför de flesta andra länder ifråga om skyddade skogsarealer. Tillväxten är högre än vad som avverkas och vårt skogsbruk kan anses både uthålligt och miljövänligt. Sverigedemokraterna vill prioritera skötsel av existerande skyddade områden framför inköp av nya områden. Vi vill vidareutveckla de frivilliga avsättningarna i samklang med skogsägarna själva. För vi anser att en god skogspolitik bygger på frivillighet och kunskap snarare än genom detaljstyrande lagar och regler. Det är nämligen en seriös skogspolitik, på riktigt.

Anders Forsberg (SD)

landsbygdspolitisk talesman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.