22 aug 2015 06:00

22 aug 2015 06:00

Vilken hemsk människa jag är ...

VÄLGÖRENHET

Jag fick mig en tankeställare framför tv:n igår kväll. Först kom en reklam för Unicef och sedan en för SOS-barnbyar. Jag har tidigare sett dessa reklamer och knappt reagerat men nu högg det till i maggropen. Helt plötsligt insåg jag vilken hemsk människa jag är.

Runt om i världen dör människor som flugor och jag är orolig, men inte över detta. Nej, jag är orolig för att jag och min man inte ska ha råd att renovera vårt hus enligt den senaste trenden, att vi inte ska ha råd att åka utomlands en gång per år, eller köpa en automatisk gräsklippare, utomhusmöbler i konstrotting och kläder enligt senaste mode, som vi slänger ett år senare. Vi vill kunna luncha ute, ha dyra smycken, ny bil, bra hårprodukter, äta det vi känner för och slänga resten, titta på en gigantisk tv, köpa massor av julklappar till barnen, slänga dem ett år senare, dricka svindyra drinkar på krogen, köpa sommarstuga eller helt enkelt lägga pengar på hög och se dem växa.

Runt om i världen dör människor som flugor och jag oroar mig över färgnyansen på köksön. Jag blir plötsligt äcklad, av mig själv. Jag skriver upp mig som månadsgivare hos några välgörenhetsorganisationer, 700 kronor i månaden. Jag känner mig nöjd, det är hela 3 procent av vad jag får ut i månaden. Jag kan ju omöjligt skänka mer, tänk om vi inte skulle ha råd att bygga altan ...

Linn Karlsson Can

Runt om i världen dör människor som flugor och jag är orolig, men inte över detta. Nej, jag är orolig för att jag och min man inte ska ha råd att renovera vårt hus enligt den senaste trenden, att vi inte ska ha råd att åka utomlands en gång per år, eller köpa en automatisk gräsklippare, utomhusmöbler i konstrotting och kläder enligt senaste mode, som vi slänger ett år senare. Vi vill kunna luncha ute, ha dyra smycken, ny bil, bra hårprodukter, äta det vi känner för och slänga resten, titta på en gigantisk tv, köpa massor av julklappar till barnen, slänga dem ett år senare, dricka svindyra drinkar på krogen, köpa sommarstuga eller helt enkelt lägga pengar på hög och se dem växa.

Runt om i världen dör människor som flugor och jag oroar mig över färgnyansen på köksön. Jag blir plötsligt äcklad, av mig själv. Jag skriver upp mig som månadsgivare hos några välgörenhetsorganisationer, 700 kronor i månaden. Jag känner mig nöjd, det är hela 3 procent av vad jag får ut i månaden. Jag kan ju omöjligt skänka mer, tänk om vi inte skulle ha råd att bygga altan ...

Linn Karlsson Can

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.