27 aug 2015 06:00

27 aug 2015 06:00

Sista ordet om fas 3

Arbetslöshet. Att meningslösheten fas 3 i sin tur börjar fasas ut (innebär det fas 4?) borde vara skäl att jubla. Men när det bara är de gamla plusjobben som dammas av i ny form så är det bara att konstatera att inget block har någon patentlösning för långtidsarbetslösa.

Ingen kan påstå att fas 3 har varit någon succé direkt. Jag har haft förmånen att ha en spion, kallad Agent P, inom den fasliga sysselsättningen vilket lett till många tragikomiska rapporter som fått mig att sitta dubbelvikt av skratt över tangentbordet. Men skrattet fastnar lätt i halsgropen när jag vet hur arbetsvillig Agent P egentligen är.

Så jag borde känna en stor glädje över att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson säger att det får räcka med fas 3-jobb nu. (Med sedvanligt flummiga brasklappar om att man inte vet när eller hur.) Problemet är att fas 3 inte bara var en av Alliansregerings minst lyckade reformer, den var egentligen en av alla dessa ärvda och omdöpta idéer som ett maktskifte är fullt av.

På Göran Perssons tid hette det aktivitetsgaranti. Skillnaden i grad av meningslöshet och risk för missbruk var försumbar. Persson hade också plusjobb. Där kunde man som arbetsgivare få gratis arbetskraft oavsett om man var privat eller offentlig. Det är den sistnämnda idén som hittats i en flyttlåda på Rosenbad nu, men eftersom MP och V måste vara med på noterna så är det bara mantrasektorerna vård, skola, omsorg som gäller. Perssons vision var faktiskt rimligare där. (För den som inte tror att arbetskraft kan missbrukas inom offentlig verksamhet så kan jag komma med ett lika chockerande påstående till: jultomten finns inte.)

Före Perssons garantier var det ett hamsterhjul mellan a-kassa och AMS-åtgärder som gällde. Inte heller så värdigt eller meningsfullt. Inte heller den förtidspension som man drog fram ur rockärmen för att snygga till siffrorna och som alla icke regeringstrogna nu fruktar ska göra comeback.

Johanssons uttalande, hur fint det än lät, ställde mer frågor än det besvarade. Hon är uppenbarligen själv en av regeringens hårdast arbetande ministrar och dessutom smart nog att inte presentera alla detaljer på en gång. Då skulle det ju gå att komma med invändningar. Därför vet vi ingenting om hur framtiden ser ut för de 36 000 som redan förvisats till fas 3.

Vad extratjänsterna egentligen ska bestå av är den största frågan. Det är inte så förbaskat lätt att vara till exempel lärare att vem som helst kan vara det. (Jag vore exempelvis en usel lärare vilket jag fick chansen att bevisa som vikarie i en vecka för över 20 år sedan.) Innan den besvarats ska jag inte döma ut reformen helt.

Bara frukta ännu ett meningslöst namnbyte.

Niclas Lindstrand

Ingen kan påstå att fas 3 har varit någon succé direkt. Jag har haft förmånen att ha en spion, kallad Agent P, inom den fasliga sysselsättningen vilket lett till många tragikomiska rapporter som fått mig att sitta dubbelvikt av skratt över tangentbordet. Men skrattet fastnar lätt i halsgropen när jag vet hur arbetsvillig Agent P egentligen är.

Så jag borde känna en stor glädje över att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson säger att det får räcka med fas 3-jobb nu. (Med sedvanligt flummiga brasklappar om att man inte vet när eller hur.) Problemet är att fas 3 inte bara var en av Alliansregerings minst lyckade reformer, den var egentligen en av alla dessa ärvda och omdöpta idéer som ett maktskifte är fullt av.

På Göran Perssons tid hette det aktivitetsgaranti. Skillnaden i grad av meningslöshet och risk för missbruk var försumbar. Persson hade också plusjobb. Där kunde man som arbetsgivare få gratis arbetskraft oavsett om man var privat eller offentlig. Det är den sistnämnda idén som hittats i en flyttlåda på Rosenbad nu, men eftersom MP och V måste vara med på noterna så är det bara mantrasektorerna vård, skola, omsorg som gäller. Perssons vision var faktiskt rimligare där. (För den som inte tror att arbetskraft kan missbrukas inom offentlig verksamhet så kan jag komma med ett lika chockerande påstående till: jultomten finns inte.)

Före Perssons garantier var det ett hamsterhjul mellan a-kassa och AMS-åtgärder som gällde. Inte heller så värdigt eller meningsfullt. Inte heller den förtidspension som man drog fram ur rockärmen för att snygga till siffrorna och som alla icke regeringstrogna nu fruktar ska göra comeback.

Johanssons uttalande, hur fint det än lät, ställde mer frågor än det besvarade. Hon är uppenbarligen själv en av regeringens hårdast arbetande ministrar och dessutom smart nog att inte presentera alla detaljer på en gång. Då skulle det ju gå att komma med invändningar. Därför vet vi ingenting om hur framtiden ser ut för de 36 000 som redan förvisats till fas 3.

Vad extratjänsterna egentligen ska bestå av är den största frågan. Det är inte så förbaskat lätt att vara till exempel lärare att vem som helst kan vara det. (Jag vore exempelvis en usel lärare vilket jag fick chansen att bevisa som vikarie i en vecka för över 20 år sedan.) Innan den besvarats ska jag inte döma ut reformen helt.

Bara frukta ännu ett meningslöst namnbyte.

Niclas Lindstrand

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.