01 sep 2015 06:00

01 sep 2015 06:00

Den svenske mjölkbonden är utrotningshotad

Debatt:

Det är kris för svenska mjölkbönder. Sjunkande lönsamhet gör att många bönder ger upp. Deras lönsamhet kan liknas vid den som gällde på 80-talet. Vilka andra yrkesgrupper skulle acceptera sådana villkor?

Varför pågår denna kris? Svaren är nog mer komplicerade än att kunna formuleras i några få meningar, men dels handlar det om att svenska bönder inte har samma produktionsförutsättningar som bönder i andra länder, dels om att mejeribranschen globaliseras.

I Sverige finns det cirka 4 200 mjölkbönder och 344 000 mjölkkor. Produktionsmässigt handlar det om cirka 2,9 miljoner ton mjölk per år. Det finns uppgifter om att fem mjölkbönder har kastat in handsken, varje vecka, under flera år. Det fanns 2005 8 500 mjölkföretag. Samtidigt beräknar man att varje mjölkgård ger ungefär sex arbetstillfällen. För landsbygden är jordbruket den bärande sysselsättningen. Korna medverkar också till att hålla landskapet öppet. Mjölkkrisen bidrar också till svårigheterna att få markerna betade. Närmare 600 000 hektar åkermark ligger för fäfot.

Vad kan vi göra för att lösa krisen?

Som konsumenter har vi stor makt. Att köpa svensk mat är det bästa sättet att tillförsäkra en livsmedelsproduktion i Sverige. Självklart ska svenska bönder kunna finnas på en exportmarknad, men också att utländska producenter säljer sina produktioner i våra butiker. Men konsumenten styr också produktionen genom sin efterfrågan. Väljer vi konsekvent att köpa mjölk producerad i andra länder säger vi indirekt att vi inte vill ha mjölkproduktion i Sverige.

Vi som är politiker har också ett stort ansvar. Vi utformar regelverk, ansvarar för stora upphandlingar och kan på många sätt påverka produktionsvillkoren. Jag har inte uppfattat det som att bönderna vill ha subventioner, utan det handlar om att produktionsvillkoren ska vara likartade. Ett dagsaktuellt exempel är den kraftigt höjda bensin- och dieselskatt som regeringen aviserat. En sådan drastisk höjning, samtidigt som ersättningarna för mjölken minskar, kommer att leda till att mjölkbonden hotas ännu mer.

Som kulturpolitiker gillar jag Västsveriges utbud av festivaler. Way Out West expanderar och lockar många unga människor. I år rådde mjölkfrihet för arrangemanget. Jag uppskattar engagemang för djurens rätt och förstår att allt fler resonerar att det är fel att beröva kalvarna kornas mjölk. I solidaritet med unga djur vill en del avstå från mjölk. Dessa anser att mjölkfrihet är eftersträvansvärt. Detta gör att mjölkfrågan får också flera etiska aspekter.

Genom min roll som regionpolitiker uppmärksammade jag för några år sedan att våra upphandlingsregler gjorde att bara en leverantör av mjölk kunde följa vårt regelverk. Det gjordes om och upphandlingar sker nu på ett sådant sätt att även lokala mejerier kan komma ifråga. Det är ett sätt som visar att vi som förtroendevalda kan påverka, men just nu står min förhoppning snarare till konsumenten än regeringen. Nästa gång vi väljer ledamöter till riksdagen så hoppas jag att vi väljer ett parlament som förstår vikten av en levande landsbygd. Bonden är landsbygdens livsnerv. Bästa stödet är att vi köper deras produkter.

Conny Brännberg (KD)

Kommun- och regionpolitiker

Det är kris för svenska mjölkbönder. Sjunkande lönsamhet gör att många bönder ger upp. Deras lönsamhet kan liknas vid den som gällde på 80-talet. Vilka andra yrkesgrupper skulle acceptera sådana villkor?

Varför pågår denna kris? Svaren är nog mer komplicerade än att kunna formuleras i några få meningar, men dels handlar det om att svenska bönder inte har samma produktionsförutsättningar som bönder i andra länder, dels om att mejeribranschen globaliseras.

I Sverige finns det cirka 4 200 mjölkbönder och 344 000 mjölkkor. Produktionsmässigt handlar det om cirka 2,9 miljoner ton mjölk per år. Det finns uppgifter om att fem mjölkbönder har kastat in handsken, varje vecka, under flera år. Det fanns 2005 8 500 mjölkföretag. Samtidigt beräknar man att varje mjölkgård ger ungefär sex arbetstillfällen. För landsbygden är jordbruket den bärande sysselsättningen. Korna medverkar också till att hålla landskapet öppet. Mjölkkrisen bidrar också till svårigheterna att få markerna betade. Närmare 600 000 hektar åkermark ligger för fäfot.

Vad kan vi göra för att lösa krisen?

Som konsumenter har vi stor makt. Att köpa svensk mat är det bästa sättet att tillförsäkra en livsmedelsproduktion i Sverige. Självklart ska svenska bönder kunna finnas på en exportmarknad, men också att utländska producenter säljer sina produktioner i våra butiker. Men konsumenten styr också produktionen genom sin efterfrågan. Väljer vi konsekvent att köpa mjölk producerad i andra länder säger vi indirekt att vi inte vill ha mjölkproduktion i Sverige.

Vi som är politiker har också ett stort ansvar. Vi utformar regelverk, ansvarar för stora upphandlingar och kan på många sätt påverka produktionsvillkoren. Jag har inte uppfattat det som att bönderna vill ha subventioner, utan det handlar om att produktionsvillkoren ska vara likartade. Ett dagsaktuellt exempel är den kraftigt höjda bensin- och dieselskatt som regeringen aviserat. En sådan drastisk höjning, samtidigt som ersättningarna för mjölken minskar, kommer att leda till att mjölkbonden hotas ännu mer.

Som kulturpolitiker gillar jag Västsveriges utbud av festivaler. Way Out West expanderar och lockar många unga människor. I år rådde mjölkfrihet för arrangemanget. Jag uppskattar engagemang för djurens rätt och förstår att allt fler resonerar att det är fel att beröva kalvarna kornas mjölk. I solidaritet med unga djur vill en del avstå från mjölk. Dessa anser att mjölkfrihet är eftersträvansvärt. Detta gör att mjölkfrågan får också flera etiska aspekter.

Genom min roll som regionpolitiker uppmärksammade jag för några år sedan att våra upphandlingsregler gjorde att bara en leverantör av mjölk kunde följa vårt regelverk. Det gjordes om och upphandlingar sker nu på ett sådant sätt att även lokala mejerier kan komma ifråga. Det är ett sätt som visar att vi som förtroendevalda kan påverka, men just nu står min förhoppning snarare till konsumenten än regeringen. Nästa gång vi väljer ledamöter till riksdagen så hoppas jag att vi väljer ett parlament som förstår vikten av en levande landsbygd. Bonden är landsbygdens livsnerv. Bästa stödet är att vi köper deras produkter.

Conny Brännberg (KD)

Kommun- och regionpolitiker

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.