10 sep 2015 06:00

10 sep 2015 06:00

Vi har olika syn på naturen

SKOGSPOLITIK

Replik till Tidholm och Säfve (Skydda Skogen) i SLA 31/8 och Eva-Lill Nilsson (MP) i SLA 22/8.

I sin replik (31/8) antyder debattörerna Thomas Tidholm och Viktor Säfve (Skydda Skogen) att SD saknar politik utöver migrationspolitik. Det är helt fel och bland de frågor vi lyfter är landsbygdens, vars intressen vi värnar.

Noterade också generaldirektören för Skogsstyrelsen, Monika Stridsmans inlägg och hon bekräftar i princip att siffran 31 procent av skogen kan anses som skyddad och undantagen ifrån aktivt skogsbruk. Att hon sedan vill nyansera begreppen har jag inget emot.

Det ska påpekas att naturreservat givetvis bidrar till en stor artrikedom, men även kvarlämnade småbiotoper, döda eller ensamma träd, kantzoner och myrar är minst lika viktiga naturskogselement. Antalet arter ökar inte heller linjärt med den skyddade arealens storlek, då det kan konstateras att små biotoper innehåller oftast relativt sett fler och större variation av växter och djur i landskapet.

När det gäller rödlistan så är den ett viktigt verktyg för att följa hur ovanliga svenska arter utvecklas och många forskartimmar har lagts ned på att skapa denna rödlista. Men ett återkommande problem är att den, som i just denna debatt, likställer begreppet ”rödlistad” med ”utrotningshotad”. Man kan också spekulera lite kring skälen till att 52 % av de drygt 4 000 rödlistade arterna återfinns i skogen. Som bekant är Sverige ett av världens skogrikaste länder där drygt 88 % av Sveriges samlade landareal består av skogsmark, fjällskog, myr och berg. Vi kanske finner en av förklaringarna där.

Hälften av alla skogslevande rödlistade arter är dessutom beroende av död ved. Skogsstyrelsen redovisar att mängden död ved i Sveriges skogar mer än fördubblats sedan 1920-talet och att ökningen i huvudsak skett efter 1990. Notera att detta gäller utanför reservat och nationalparker. Det är svårt att mäta biologisk mångfald, men nog borde det väl kunna tolkas positivt?

Eva-Lill Nilsson (MP) uppehåller sig i sitt inlägg (22/8) ”Spela inte rysk roulette med ekotjänster” kring uppfattningen att vi står mitt uppe i en dramatisk fas av utdöende av arter. Jag rekommenderar henne att läsa DN-journalisten Anders Bollings bok ”Apokalypsens gosiga mörker”, där han blottlägger de ganska groteska spekulationerna på detta område. I vilket fall sker inget utdöende av arter i Sverige som vi kan registrera, ens med perspektivet en mansålder.

Jag tror att den här diskussionen kokar ner till olika syn på naturen. Ser man till valresultatet är Miljöpartiet en typiskt urban rörelse, som betraktar naturen som ett förlorat paradis som ska räddas från dem som bor där, nämligen landsbygdsbefolkningen. Landsbygdens perspektiv är ett annat, man lever i naturens närhet och nyttjar den som en resurs. Vi i Sverigedemokraterna tvekar inte att ta ställning för landsbygdens perspektiv i den här frågan.

Anders Forsberg (SD)

landsbygdspolitisk talesman

I sin replik (31/8) antyder debattörerna Thomas Tidholm och Viktor Säfve (Skydda Skogen) att SD saknar politik utöver migrationspolitik. Det är helt fel och bland de frågor vi lyfter är landsbygdens, vars intressen vi värnar.

Noterade också generaldirektören för Skogsstyrelsen, Monika Stridsmans inlägg och hon bekräftar i princip att siffran 31 procent av skogen kan anses som skyddad och undantagen ifrån aktivt skogsbruk. Att hon sedan vill nyansera begreppen har jag inget emot.

Det ska påpekas att naturreservat givetvis bidrar till en stor artrikedom, men även kvarlämnade småbiotoper, döda eller ensamma träd, kantzoner och myrar är minst lika viktiga naturskogselement. Antalet arter ökar inte heller linjärt med den skyddade arealens storlek, då det kan konstateras att små biotoper innehåller oftast relativt sett fler och större variation av växter och djur i landskapet.

När det gäller rödlistan så är den ett viktigt verktyg för att följa hur ovanliga svenska arter utvecklas och många forskartimmar har lagts ned på att skapa denna rödlista. Men ett återkommande problem är att den, som i just denna debatt, likställer begreppet ”rödlistad” med ”utrotningshotad”. Man kan också spekulera lite kring skälen till att 52 % av de drygt 4 000 rödlistade arterna återfinns i skogen. Som bekant är Sverige ett av världens skogrikaste länder där drygt 88 % av Sveriges samlade landareal består av skogsmark, fjällskog, myr och berg. Vi kanske finner en av förklaringarna där.

Hälften av alla skogslevande rödlistade arter är dessutom beroende av död ved. Skogsstyrelsen redovisar att mängden död ved i Sveriges skogar mer än fördubblats sedan 1920-talet och att ökningen i huvudsak skett efter 1990. Notera att detta gäller utanför reservat och nationalparker. Det är svårt att mäta biologisk mångfald, men nog borde det väl kunna tolkas positivt?

Eva-Lill Nilsson (MP) uppehåller sig i sitt inlägg (22/8) ”Spela inte rysk roulette med ekotjänster” kring uppfattningen att vi står mitt uppe i en dramatisk fas av utdöende av arter. Jag rekommenderar henne att läsa DN-journalisten Anders Bollings bok ”Apokalypsens gosiga mörker”, där han blottlägger de ganska groteska spekulationerna på detta område. I vilket fall sker inget utdöende av arter i Sverige som vi kan registrera, ens med perspektivet en mansålder.

Jag tror att den här diskussionen kokar ner till olika syn på naturen. Ser man till valresultatet är Miljöpartiet en typiskt urban rörelse, som betraktar naturen som ett förlorat paradis som ska räddas från dem som bor där, nämligen landsbygdsbefolkningen. Landsbygdens perspektiv är ett annat, man lever i naturens närhet och nyttjar den som en resurs. Vi i Sverigedemokraterna tvekar inte att ta ställning för landsbygdens perspektiv i den här frågan.

Anders Forsberg (SD)

landsbygdspolitisk talesman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.