19 sep 2015 06:01

19 sep 2015 06:01

Närhälsan – längre bort än någonsin

NÄRHÄLSAN

Vill hjälpa min 85-åriga mamma att få en tid med sin läkare på Billingens vårdcentral.

Ringer onsdag klockan 11. En maskinröst mässar den något obegripliga uppmaningen: ”vår telefonkö är full, ring nästkommande vardag”.

Måste vara fel, tänker jag. Inte kan väl vårdcentralen isolera sig telefonmässigt redan klockan 11, så jag mejlar. Jodå, så är det, visar det sig i ett mejl som jag frustrerat skickat och får svar på.

Nu blir det nästkommande vardag. Jag är med redan 8.00 när man enligt hemsidan kan börja ringa. Åter en maskinröst som lovar att jag ska bli uppringd vid nio.

Då, äntligen en människa, men nu blir det bara värre.

Hon meddelar att mamma inte kan få träffa sin doktor under överskådlig tid. Hon säger också att alla tider till akutmottagningen på vårdcentralen redan är slut, detta trots att jag alltså ringde redan klockan 8. ”Men vi kan ju försöka nästa morgon igen.” Att försöka boka en tid för mamma längre fram med hennes läkare går inte heller. Nästa vecka är läkaren inte på plats och längre fram kan man inte boka.

Aldrig har närhälsan känts mer avlägsen.

Hur kan en vårdcentral redan klockan 11 isolera sig så från omvärlden att det inte går att ringa till den?

Hur gör man om man behöver lämna ett återbud när ingen kan svara?

Varför går det inte att boka tid med sin läkare?

Hur är vården upplagd när dagens akuttider är slut redan klockan 8 00?

När började primärvården inspireras av Franz Kafka och övergå till en närhälsa som ligger så långt bort från allt vad god kommunikation och mellanmänskligt bemötande heter?

Torbjörn Hallerbäck

just brutalt väckt ur illusionen om att det fanns en god vård nära Skövdeborna

Vill hjälpa min 85-åriga mamma att få en tid med sin läkare på Billingens vårdcentral.

Ringer onsdag klockan 11. En maskinröst mässar den något obegripliga uppmaningen: ”vår telefonkö är full, ring nästkommande vardag”.

Måste vara fel, tänker jag. Inte kan väl vårdcentralen isolera sig telefonmässigt redan klockan 11, så jag mejlar. Jodå, så är det, visar det sig i ett mejl som jag frustrerat skickat och får svar på.

Nu blir det nästkommande vardag. Jag är med redan 8.00 när man enligt hemsidan kan börja ringa. Åter en maskinröst som lovar att jag ska bli uppringd vid nio.

Då, äntligen en människa, men nu blir det bara värre.

Hon meddelar att mamma inte kan få träffa sin doktor under överskådlig tid. Hon säger också att alla tider till akutmottagningen på vårdcentralen redan är slut, detta trots att jag alltså ringde redan klockan 8. ”Men vi kan ju försöka nästa morgon igen.” Att försöka boka en tid för mamma längre fram med hennes läkare går inte heller. Nästa vecka är läkaren inte på plats och längre fram kan man inte boka.

Aldrig har närhälsan känts mer avlägsen.

Hur kan en vårdcentral redan klockan 11 isolera sig så från omvärlden att det inte går att ringa till den?

Hur gör man om man behöver lämna ett återbud när ingen kan svara?

Varför går det inte att boka tid med sin läkare?

Hur är vården upplagd när dagens akuttider är slut redan klockan 8 00?

När började primärvården inspireras av Franz Kafka och övergå till en närhälsa som ligger så långt bort från allt vad god kommunikation och mellanmänskligt bemötande heter?

Torbjörn Hallerbäck

just brutalt väckt ur illusionen om att det fanns en god vård nära Skövdeborna

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.