30 sep 2015 06:00

30 sep 2015 06:00

Vi är ryggraden i svensk mjölkproduktion

ARLA

Replik. Angående insändaren Mjölkbönders klagan är ok (SLA 24/9).

Lena Karlsson skriver att Arla är bondeägt. Det har hon helt rätt i. Men resten av hennes insändare är helt uppåt väggarna fel.

Av Sveriges drygt 4 000 mjölkbönder är cirka 3 200 Arlabönder, och jag är en av dem. Sju av tio svenskar har en Arlabonde som närmaste bonde och vi är ryggraden i svensk mjölkproduktion.

Arlas uppdrag är att ta hand om vår mjölk och betala så bra som möjligt för den. Nästan allting Arla tjänar går tillbaka till oss. Arla har så kallad mottagningsplikt. Det innebär att Arla hämtar all mjölk som vi producerar, oavsett storlek på gård och var den ligger. Arla väljer inte ut sina bönder vilket de andra mejeriföretagen gör.

Arla tar hand om 75 procent av all mjölk som produceras i Sverige men har bara 50 procent av den svenska marknaden. Arla lyfter ut, exporterar, mycket av den svenska mjölken. Vanligtvis är det lönsamt för oss ägare, men inte nu. Varför? Jo, Ryssland bojkottar alla europeiska livsmedel, Kina har nästan helt slutat importera mejeriprodukter, och dessutom avskaffade EU, i våras, sina mjölkkvoter. Utbudet av mjölk har ökat samtidigt som efterfrågan har minskat. Då faller priserna och för att Arla ska kunna sälja vår mjölk måste man anpassa sitt pris till marknaden. Är priset för högt väljer kunderna – exempelvis livsmedelskedjorna – helt enkelt att handla sina mejeriprodukter av någon annan. Så fungerar en fri marknad.

Jag håller helt med om att mjölkpriset till oss mjölkbönder är alldeles för lågt. När marknaden hamnar i balans igen kommer priset att gå upp. Men då kommer vi svenska mjölkbönder fortfarande att dras med väldigt höga kostnader som är till stor nackdel för vår konkurrenskraft. Till exempel en av Europas högsta dieselskatter, höjda arbetsgivaravgifter för unga, en 30 år gammal beteslag och tidskrävande byråkrati. Samtliga resultat av politiska beslut. Detta arbetar LRF med.

Lena skriver att hon hellre köper mjölk och grädde från Hjordnära och Skånemejerier, och det står henne, som konsument, självklart fritt att göra det, men när Lena väljer bort Arla väljer hon också bort 3 200 av Sveriges 4 000 mjölkbönder. Om det inte vore för Arla skulle en stor del av Sveriges mjölkbönder försvinna, och jag tror var och en förstår vad detta skulle innebära för våra öppna landskap och den svenska landsbygden.

Det kanske kan vara värt att notera att Hjordnära ägs av Skånemejerier som i sin tur ägs av franska Lactalis, världens näst största mejeriföretag. Arla ägs av mig och 12 700 andra mjölkbönder.

Hälsningar från många, många av oss mjölkbönder i Arla genom:

Louise C-B Hellström

Stig Andersson

Anders Larsson

Lena Karlsson skriver att Arla är bondeägt. Det har hon helt rätt i. Men resten av hennes insändare är helt uppåt väggarna fel.

Av Sveriges drygt 4 000 mjölkbönder är cirka 3 200 Arlabönder, och jag är en av dem. Sju av tio svenskar har en Arlabonde som närmaste bonde och vi är ryggraden i svensk mjölkproduktion.

Arlas uppdrag är att ta hand om vår mjölk och betala så bra som möjligt för den. Nästan allting Arla tjänar går tillbaka till oss. Arla har så kallad mottagningsplikt. Det innebär att Arla hämtar all mjölk som vi producerar, oavsett storlek på gård och var den ligger. Arla väljer inte ut sina bönder vilket de andra mejeriföretagen gör.

Arla tar hand om 75 procent av all mjölk som produceras i Sverige men har bara 50 procent av den svenska marknaden. Arla lyfter ut, exporterar, mycket av den svenska mjölken. Vanligtvis är det lönsamt för oss ägare, men inte nu. Varför? Jo, Ryssland bojkottar alla europeiska livsmedel, Kina har nästan helt slutat importera mejeriprodukter, och dessutom avskaffade EU, i våras, sina mjölkkvoter. Utbudet av mjölk har ökat samtidigt som efterfrågan har minskat. Då faller priserna och för att Arla ska kunna sälja vår mjölk måste man anpassa sitt pris till marknaden. Är priset för högt väljer kunderna – exempelvis livsmedelskedjorna – helt enkelt att handla sina mejeriprodukter av någon annan. Så fungerar en fri marknad.

Jag håller helt med om att mjölkpriset till oss mjölkbönder är alldeles för lågt. När marknaden hamnar i balans igen kommer priset att gå upp. Men då kommer vi svenska mjölkbönder fortfarande att dras med väldigt höga kostnader som är till stor nackdel för vår konkurrenskraft. Till exempel en av Europas högsta dieselskatter, höjda arbetsgivaravgifter för unga, en 30 år gammal beteslag och tidskrävande byråkrati. Samtliga resultat av politiska beslut. Detta arbetar LRF med.

Lena skriver att hon hellre köper mjölk och grädde från Hjordnära och Skånemejerier, och det står henne, som konsument, självklart fritt att göra det, men när Lena väljer bort Arla väljer hon också bort 3 200 av Sveriges 4 000 mjölkbönder. Om det inte vore för Arla skulle en stor del av Sveriges mjölkbönder försvinna, och jag tror var och en förstår vad detta skulle innebära för våra öppna landskap och den svenska landsbygden.

Det kanske kan vara värt att notera att Hjordnära ägs av Skånemejerier som i sin tur ägs av franska Lactalis, världens näst största mejeriföretag. Arla ägs av mig och 12 700 andra mjölkbönder.

Hälsningar från många, många av oss mjölkbönder i Arla genom:

Louise C-B Hellström

Stig Andersson

Anders Larsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.