07 okt 2015 06:00

07 okt 2015 06:00

Dags att hålla löftet vi gett varandra

Debatt.:

Inom LO har vi lovat varandra att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön. Vi bygger det på att solidaritet ska ge oss ett jämlikt samhälle där alla är lika värda och rättvisa råder. Men varför ser det inte ut så i verkligheten? Varför har de mansdominerade branscherna högre löner och bättre anställningsvillkor än de kvinnodominerade?

Kommunal ser en stor ojämlikhet på arbetsmarknaden. Framförallt när det gäller kön men även klass och etnicitet. Det är främst arbete i välfärdsyrken som värderas lågt. I dessa yrken arbetar många LO-kvinnor. Det låga värdet visar sig både när det gäller lön och anställningsvillkor. En kvinna får idag, efter flera år i olika otrygga anställningar, en deltidsanställning med en lägre lön än i de mansdominerade yrkena inom LO. Statistik visar att ju fler kvinnor som arbetar i en bransch desto sämre är villkoren. Har du dessutom en annan härkomst än svensk är dina villkor ännu sämre.

Detta är en orättvisa, ja rent av diskriminering. Kvinnor vill och kan arbeta heltid. Bilden av att kvinnor vill arbeta deltid och vara hemma med små barn är skev och skapad av normer och förväntningar i samhället. Dagens kvinna vill vara jämställd både på arbetsmarknaden och i familjelivet. De vill kunna vara ekonomiskt oberoende under sitt liv och utvecklas i sitt yrke. Dessutom vill de ha en värdig ålderdom där de slipper leva som fattiga. Något som blir svårt när man arbetat deltid större delen av sitt liv med en låg lön.

Kraven på kompetens, styrka och uthållighet är minst lika stor i välfärdsyrkena som i de mansdominerade. Men de kvinnodominerade dras även med stor psykosocial stress. Fler äldre ska ha hjälp, mer avancerad vård i hemmet, stora barngrupper och färre anställda i välfärdssektorn har tvingat fram ekonomiska mekanismer och system för att vända på varenda krona. Arbetsmiljön blir allt tyngre och mer riskfylld.

Jobben i välfärdssektorn är kvalificerade yrken som bidrar till samhällsnyttan för oss alla. Välfärdsarbetarna tar hand om barn, sjuka och gamla. De städar och lagar mat. Allt för att andra ska kunna förvärvsarbeta och försörja sig. De är värda respekt, högre lön, bättre arbetsvillkor och status i samhället. Deras arbete måste värderas högre. Då kanske vi också får en rörlighet på arbetsmarknaden där fler män söker sig till dessa branscher och vi kommer bort från könsuppdelningen.

LO organiserar totalt 14 förbund som med gemensam kraft skulle kunna vinna mark i jämställdhetsarbetet. Men det går trögt, trots målen att minska löneskillnaderna, att motverka diskriminering, att alla medlemmar ska ha reallöneökningar och det faktum att LO är en feministisk rörelse. 2016 går vi in i en ny stor avtalsrörelse. Nu har vi möjligheten återigen att göra skillnad för våra medlemmar. Att leva upp till det löftet som vi gett varandra. Men då måste alla vara beredda att bidra. Att stå upp för att ingen ska ha det sämre på arbetsmarknaden på grund av kön, klass eller etnicitet. Det kan till och med handla om att vissa får avstå. Men kvinnorna har avstått tillräckligt.

Jenni Moverare

ordförande Kommunal Vänerväst

Inom LO har vi lovat varandra att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön. Vi bygger det på att solidaritet ska ge oss ett jämlikt samhälle där alla är lika värda och rättvisa råder. Men varför ser det inte ut så i verkligheten? Varför har de mansdominerade branscherna högre löner och bättre anställningsvillkor än de kvinnodominerade?

Kommunal ser en stor ojämlikhet på arbetsmarknaden. Framförallt när det gäller kön men även klass och etnicitet. Det är främst arbete i välfärdsyrken som värderas lågt. I dessa yrken arbetar många LO-kvinnor. Det låga värdet visar sig både när det gäller lön och anställningsvillkor. En kvinna får idag, efter flera år i olika otrygga anställningar, en deltidsanställning med en lägre lön än i de mansdominerade yrkena inom LO. Statistik visar att ju fler kvinnor som arbetar i en bransch desto sämre är villkoren. Har du dessutom en annan härkomst än svensk är dina villkor ännu sämre.

Detta är en orättvisa, ja rent av diskriminering. Kvinnor vill och kan arbeta heltid. Bilden av att kvinnor vill arbeta deltid och vara hemma med små barn är skev och skapad av normer och förväntningar i samhället. Dagens kvinna vill vara jämställd både på arbetsmarknaden och i familjelivet. De vill kunna vara ekonomiskt oberoende under sitt liv och utvecklas i sitt yrke. Dessutom vill de ha en värdig ålderdom där de slipper leva som fattiga. Något som blir svårt när man arbetat deltid större delen av sitt liv med en låg lön.

Kraven på kompetens, styrka och uthållighet är minst lika stor i välfärdsyrkena som i de mansdominerade. Men de kvinnodominerade dras även med stor psykosocial stress. Fler äldre ska ha hjälp, mer avancerad vård i hemmet, stora barngrupper och färre anställda i välfärdssektorn har tvingat fram ekonomiska mekanismer och system för att vända på varenda krona. Arbetsmiljön blir allt tyngre och mer riskfylld.

Jobben i välfärdssektorn är kvalificerade yrken som bidrar till samhällsnyttan för oss alla. Välfärdsarbetarna tar hand om barn, sjuka och gamla. De städar och lagar mat. Allt för att andra ska kunna förvärvsarbeta och försörja sig. De är värda respekt, högre lön, bättre arbetsvillkor och status i samhället. Deras arbete måste värderas högre. Då kanske vi också får en rörlighet på arbetsmarknaden där fler män söker sig till dessa branscher och vi kommer bort från könsuppdelningen.

LO organiserar totalt 14 förbund som med gemensam kraft skulle kunna vinna mark i jämställdhetsarbetet. Men det går trögt, trots målen att minska löneskillnaderna, att motverka diskriminering, att alla medlemmar ska ha reallöneökningar och det faktum att LO är en feministisk rörelse. 2016 går vi in i en ny stor avtalsrörelse. Nu har vi möjligheten återigen att göra skillnad för våra medlemmar. Att leva upp till det löftet som vi gett varandra. Men då måste alla vara beredda att bidra. Att stå upp för att ingen ska ha det sämre på arbetsmarknaden på grund av kön, klass eller etnicitet. Det kan till och med handla om att vissa får avstå. Men kvinnorna har avstått tillräckligt.

Jenni Moverare

ordförande Kommunal Vänerväst

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.