13 okt 2015 06:01

13 okt 2015 06:01

Vem tar ansvar för livsmedelsförsörjningen?

KRISBEREDSKAP

Alla – både myndigheter och medborgare – verkar vara ense om att framtiden aldrig har varit svårare att förutse än nu. Samhället är komplext. System och flöden bildar ett svårgenomskådligt nystan av privata och offentliga aktörer med olika intressen och ansvar. Trots denna erkända svårförutsägbarhet bygger vi paradoxalt nog samhällen på att vi tämligen exakt kan förutse vad som ska ske i framtiden. Denna exakthet gäller för bl.a. transporter, kommunikation, energiförsörjning eller den globala livsmedelskedjan. Inställningen är att allt ska fungera, trots väl kända sårbarheter. Detta gäller även vår livsmedelsförsörjning. Det ska alltid finnas mat på bordet.

Men hur är egentligen den svenska självförsörjningen av livsmedel?

Det finns ingen målsättning för Sveriges jordbruksproduktion.

Det finns ingen myndighet med ett samlat försörjningsansvar.

Sverige har inte längre något civilförsvar.

Det finns inga beredskapslager.

Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel borta efter 10-12 dagar – även om vårt transportsystem är intakt.

Ingen – utom du själv – är ansvarig för din hushållsberedskap!

På kort sikt är sårbarheten hög. Viss lagerhållning finns i alla delar av livsmedelskedjan. De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka i 3-12 dagar. Dagens butiker har inga lager. Det vi ser på hyllorna är det som finns, och det räcker bara en dag! De fåtaliga centrallagren räcker i 3-8 dagar. Alla lager är i princip på hjul. Dagen efter Gotlandsfärjans grundstötning vid Oskarshamn för ett år sedan var livsmedlen slut i Visbys butiker!

I direktiven till den pågående utredningen Konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks- och trädgårdsproduktion finns sårbarhetsaspekten inte med. Inte en rad om självförsörjningsgrad eller uppgift om att ta fram mål för det svenska jordbruket. Det vore klädsamt om också försörjningsfrågan togs upp i utredningen. Det finns möjligheter!

Olika myndigheter har olika ansvar och mycket kan klaras genom samverkan. Men utan beredskapslager med livsmedel, insatsvaror till jordbruket eller drivmedel står man ju utan nödvändiga verktyg. Och faktum kvarstår: vid en försörjningskris måste den enskilde klara sig själv. Därför är det viktigt att ta egenansvar – i det egna hushållet. Som konsumenter kan vi dessutom bidra till stärkt svensk försörjningsgrad genom att köpa svenskt.

Sven Lindgren

förbundsordförande i Civilförsvarsförbundet och i Hushållningssällskapens förbund

Alla – både myndigheter och medborgare – verkar vara ense om att framtiden aldrig har varit svårare att förutse än nu. Samhället är komplext. System och flöden bildar ett svårgenomskådligt nystan av privata och offentliga aktörer med olika intressen och ansvar. Trots denna erkända svårförutsägbarhet bygger vi paradoxalt nog samhällen på att vi tämligen exakt kan förutse vad som ska ske i framtiden. Denna exakthet gäller för bl.a. transporter, kommunikation, energiförsörjning eller den globala livsmedelskedjan. Inställningen är att allt ska fungera, trots väl kända sårbarheter. Detta gäller även vår livsmedelsförsörjning. Det ska alltid finnas mat på bordet.

Men hur är egentligen den svenska självförsörjningen av livsmedel?

Det finns ingen målsättning för Sveriges jordbruksproduktion.

Det finns ingen myndighet med ett samlat försörjningsansvar.

Sverige har inte längre något civilförsvar.

Det finns inga beredskapslager.

Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel borta efter 10-12 dagar – även om vårt transportsystem är intakt.

Ingen – utom du själv – är ansvarig för din hushållsberedskap!

På kort sikt är sårbarheten hög. Viss lagerhållning finns i alla delar av livsmedelskedjan. De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka i 3-12 dagar. Dagens butiker har inga lager. Det vi ser på hyllorna är det som finns, och det räcker bara en dag! De fåtaliga centrallagren räcker i 3-8 dagar. Alla lager är i princip på hjul. Dagen efter Gotlandsfärjans grundstötning vid Oskarshamn för ett år sedan var livsmedlen slut i Visbys butiker!

I direktiven till den pågående utredningen Konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks- och trädgårdsproduktion finns sårbarhetsaspekten inte med. Inte en rad om självförsörjningsgrad eller uppgift om att ta fram mål för det svenska jordbruket. Det vore klädsamt om också försörjningsfrågan togs upp i utredningen. Det finns möjligheter!

Olika myndigheter har olika ansvar och mycket kan klaras genom samverkan. Men utan beredskapslager med livsmedel, insatsvaror till jordbruket eller drivmedel står man ju utan nödvändiga verktyg. Och faktum kvarstår: vid en försörjningskris måste den enskilde klara sig själv. Därför är det viktigt att ta egenansvar – i det egna hushållet. Som konsumenter kan vi dessutom bidra till stärkt svensk försörjningsgrad genom att köpa svenskt.

Sven Lindgren

förbundsordförande i Civilförsvarsförbundet och i Hushållningssällskapens förbund

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.