15 okt 2015 06:01

15 okt 2015 06:01

Det går inte att skapa tallskog

REPLIK SKOGSBRUK

I SLA den 3 oktober skriver Kurt Andersson, ordf. i Jägarförbundet Skaraborg, att det är markägarnas ansvar att skapa tallskog. Det har han helt rätt i. Problemet är bara att det inte går – dagens stora viltstammar betar ner och förstör plantorna som aldrig får en chans att bli skog! Årets älgbetesinventering visar tyvärr att skadorna på tall fortfarande är katastrofalt stora enligt Skogsstyrelsen.

Enligt Kurt Andersson är dagens skogsbruk – och skogsbrukare – roten till allt ont, och han tycks inte förstå att vårt engagemang beror på att vi vill ha tallskog, biologisk mångfald, bärmarker och färre viltolyckor. Han verkar inte heller inse att dagens skogsbruk är förutsättningen för älgstammen. Älgens foder finns nämligen i huvudsak i ungskogar mellan 5 och 15 år. Äldre skog tillgodoser bara cirka 20 procent av foderbehovet.

Det är också en förlegad föreställning att skogsbrukarna skulle vilja röja bort allt löv. Som skogsägare vill vi också ha rönn, asp, sälg och ek, och i moderna riktlinjer för röjning är det självklart att sådana ska sparas. Problemet är bara att det inte går – det är nämligen älgens favoritmat som oftast är helt nerbetad!

I det moderna skogsbruket ingår även att spara och gärna frihugga träd med höga naturvärden. Problemet är bara att inte heller det går – sådana trädslag har under många år inte klarat att bli träd eftersom de är uppätna! Följden blir ett avbrott i kontinuiteten av gamla träd av rönn, asp, sälg och ek, med betydande negativa effekter för biologisk mångfald som resultat.

De oacceptabla skadorna förorsakade av älgbetning beror på att mängden älg i förhållande till mängden foder är i obalans. Räcker inte fodret är stammen för stor. Att Kurt Andersson skriver ”Befintlig forskning visar att mängden foder är viktigare för mängden skogsskador, än vad antalet älgar är”, visar att han gör samma tankevurpa som ideligen upprepas från jägarhåll. Alla som är bekanta med ekologins grunder bör inse att ett visst antal djur behöver äta en viss mängd foder, och det är förhållandet mellan djur och foder som är det centrala, inget annat.

För att komma i balans måste älgstammen minska så att vi kan få upp tallskog igen och så att trädbildande rönn, sälg, asp och ek kan öka i landskapet. Då får vi mer foder. När vi nått dit kan vi genom klok förvaltning hålla älgstammen i balans med fodertillgången. Jaktintressen kan inte – som i nuläget – få vara överordnade de naturliga förutsättningarna för älgstammen, och Jägarförbundets ambitioner att ha många skjutbara djur borde inte få väga tyngre än tallskogen, den biologiska mångfalden, bärmarkerna och viltolyckorna.

Per-Anders Freyhult

Ove Emanuelsson

Lisbeth Larsson

Tibro

I SLA den 3 oktober skriver Kurt Andersson, ordf. i Jägarförbundet Skaraborg, att det är markägarnas ansvar att skapa tallskog. Det har han helt rätt i. Problemet är bara att det inte går – dagens stora viltstammar betar ner och förstör plantorna som aldrig får en chans att bli skog! Årets älgbetesinventering visar tyvärr att skadorna på tall fortfarande är katastrofalt stora enligt Skogsstyrelsen.

Enligt Kurt Andersson är dagens skogsbruk – och skogsbrukare – roten till allt ont, och han tycks inte förstå att vårt engagemang beror på att vi vill ha tallskog, biologisk mångfald, bärmarker och färre viltolyckor. Han verkar inte heller inse att dagens skogsbruk är förutsättningen för älgstammen. Älgens foder finns nämligen i huvudsak i ungskogar mellan 5 och 15 år. Äldre skog tillgodoser bara cirka 20 procent av foderbehovet.

Det är också en förlegad föreställning att skogsbrukarna skulle vilja röja bort allt löv. Som skogsägare vill vi också ha rönn, asp, sälg och ek, och i moderna riktlinjer för röjning är det självklart att sådana ska sparas. Problemet är bara att det inte går – det är nämligen älgens favoritmat som oftast är helt nerbetad!

I det moderna skogsbruket ingår även att spara och gärna frihugga träd med höga naturvärden. Problemet är bara att inte heller det går – sådana trädslag har under många år inte klarat att bli träd eftersom de är uppätna! Följden blir ett avbrott i kontinuiteten av gamla träd av rönn, asp, sälg och ek, med betydande negativa effekter för biologisk mångfald som resultat.

De oacceptabla skadorna förorsakade av älgbetning beror på att mängden älg i förhållande till mängden foder är i obalans. Räcker inte fodret är stammen för stor. Att Kurt Andersson skriver ”Befintlig forskning visar att mängden foder är viktigare för mängden skogsskador, än vad antalet älgar är”, visar att han gör samma tankevurpa som ideligen upprepas från jägarhåll. Alla som är bekanta med ekologins grunder bör inse att ett visst antal djur behöver äta en viss mängd foder, och det är förhållandet mellan djur och foder som är det centrala, inget annat.

För att komma i balans måste älgstammen minska så att vi kan få upp tallskog igen och så att trädbildande rönn, sälg, asp och ek kan öka i landskapet. Då får vi mer foder. När vi nått dit kan vi genom klok förvaltning hålla älgstammen i balans med fodertillgången. Jaktintressen kan inte – som i nuläget – få vara överordnade de naturliga förutsättningarna för älgstammen, och Jägarförbundets ambitioner att ha många skjutbara djur borde inte få väga tyngre än tallskogen, den biologiska mångfalden, bärmarkerna och viltolyckorna.

Per-Anders Freyhult

Ove Emanuelsson

Lisbeth Larsson

Tibro

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.