17 okt 2015 06:00

17 okt 2015 06:00

Sverige var som en ö i allt elände

FLYKTINGHISTORIA

Andra tider. När det gäller flyktingar har vi de största strömmarna sedan andra världskriget uppges i media i dag. Jag minns andra världskriget och flyktingarna då. Sverige var som en ö mitt i allt elände.

Då handlade det om flyktingar från länderna runt oss, i första hand Norge, Danmark, Finland men även från Baltikum med främst Estland. Från Finland kom de stora barngrupperna, som de flesta känner till. Stackars barn! De blev visserligen räddade undan kriget, men inte alla kom till de snällaste hemmen. Det var andra tider då, det fanns både bostäder och arbete, för de svenska gubbarna låg ju ute i beredskapen.

De baltiska flyktingarna kom över Östersjön i sina båtar. Östersjön kan ju vara grym, det har vi sett exempel på. Så jag vet inte om alla kom över med livet i behåll, massmedia var inte då som nu, då var det skralt med rapporteringen.

De flesta kom till Gotland innan de fördes över till fastlandet. Till mitt Valdemarsvik kom en passagerarbåt med 150 – 200 estländare. Vi ungar var ner till hamnen för att stilla nyfikenheten. Hamnen var inhägnad med taggtrådsstängsel, och landstormsoldater gick vakt med sina Mausergevär när det kom tyska båtar med kol och hudar, besättningen fick inte gå i land. De lastade som återfrakt propps till kolgruvorna.

På läderfabriken hade ett par lager utrymts, och inrättats som logement för flyktingarna där de fick vara i karantän i en månad. I Samrealskolans skolkök och i en kokvagn utanför lagade lottorna maten åt dem. När de fick lämna karantänen var kvinnorna och flickorna med i matlagningen.

Ja, det var andra tider då och de flyktingar som kom hit var tacksamma att de klarat livhanken, och hade inte så stora pretentioner som man kan se förekommer i dag. Då togs flyktingarna emot med öppna armar, de var ju våra grannar!

I dag kommer det flyktingar från arabländerna och Afrika, och tidigare även från Sydamerika, så att det blir kulturkrockar är väl oundvikligt. Att det inte avlöper väl vid alla tillfällen måste vi ha förståelse för, även om vi svenskar ska vara så hyggliga så finns det många synpunkter och meningar om att ta emot så många flyktingar som vi gör i dag, vilket skapar stora problem.

Honnör till Johan Järemo som i sin insändare i SLA 8/10 på ett förtjänstfullt sätt beskrev problemetiken!

Anders Löfgren

Då handlade det om flyktingar från länderna runt oss, i första hand Norge, Danmark, Finland men även från Baltikum med främst Estland. Från Finland kom de stora barngrupperna, som de flesta känner till. Stackars barn! De blev visserligen räddade undan kriget, men inte alla kom till de snällaste hemmen. Det var andra tider då, det fanns både bostäder och arbete, för de svenska gubbarna låg ju ute i beredskapen.

De baltiska flyktingarna kom över Östersjön i sina båtar. Östersjön kan ju vara grym, det har vi sett exempel på. Så jag vet inte om alla kom över med livet i behåll, massmedia var inte då som nu, då var det skralt med rapporteringen.

De flesta kom till Gotland innan de fördes över till fastlandet. Till mitt Valdemarsvik kom en passagerarbåt med 150 – 200 estländare. Vi ungar var ner till hamnen för att stilla nyfikenheten. Hamnen var inhägnad med taggtrådsstängsel, och landstormsoldater gick vakt med sina Mausergevär när det kom tyska båtar med kol och hudar, besättningen fick inte gå i land. De lastade som återfrakt propps till kolgruvorna.

På läderfabriken hade ett par lager utrymts, och inrättats som logement för flyktingarna där de fick vara i karantän i en månad. I Samrealskolans skolkök och i en kokvagn utanför lagade lottorna maten åt dem. När de fick lämna karantänen var kvinnorna och flickorna med i matlagningen.

Ja, det var andra tider då och de flyktingar som kom hit var tacksamma att de klarat livhanken, och hade inte så stora pretentioner som man kan se förekommer i dag. Då togs flyktingarna emot med öppna armar, de var ju våra grannar!

I dag kommer det flyktingar från arabländerna och Afrika, och tidigare även från Sydamerika, så att det blir kulturkrockar är väl oundvikligt. Att det inte avlöper väl vid alla tillfällen måste vi ha förståelse för, även om vi svenskar ska vara så hyggliga så finns det många synpunkter och meningar om att ta emot så många flyktingar som vi gör i dag, vilket skapar stora problem.

Honnör till Johan Järemo som i sin insändare i SLA 8/10 på ett förtjänstfullt sätt beskrev problemetiken!

Anders Löfgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.