05 feb 2016 06:00

05 feb 2016 06:00

S fyller ingen funktion längre

POLITIK

Tappar mark. Det pågår för närvarande en intellektuellt tämligen torftig debatt om varför socialdemokratiska partiet (S) tappar mark, och vad man skall göra åt det. Olika, mer eller mindre dubiösa, förslag florerar från desperata socialdemokrater som ser makten glida ifrån dem. S grundidé verkar i nuläget vara att med alla medel behålla sin maktposition i Sverige.

Emellertid är sanningen den att detta parti inte längre fyller någon väsentlig funktion. Ingen förnekar att S ligger bakom den fantastiska utveckling som Sverige genomgått sedan början av 1900-talet, välfärden liksom den allmänna levnadsstandarden förbättrades och Sverige blev ett föregångsland. S har haft många kompetenta företrädare såsom Hjalmar Branting, Per-Albin Hansson och Tage Erlander. Sedan vände det nedåt under Olof Palmes tid, därefter har S tappat mark gradvis.

Dagens statsminister har signifikant bidragit till de ytterligare sjunkande siffrorna. Idag är Sverige ett land i kris med en välfärd som allmänt krackelerar. Sjukvården, rättsväsendet, skolan, kommunikationer, försvarsmakten, ja överallt knakar det i fogarna. Gårdagens lösningar som S tidigare har använt, fungerar inte längre. Detta innebär att S egentligen inte behövs längre. Sverige genomgår en så kallad ”pasokifiering”, d.v.s. just det faktum att socialdemokratin minskar kraftigt i popularitet (efter den grekiska motsvarigheten Pasok som i princip försvunnit).

Idag är det stora flertalet arbetsföra inte arbetare utan servicepersonal, tjänstemän eller egna företagare. Man är inte intresserad av att betala stora avgifter till obskyra fackföreningar som använder pengarna till icke relevanta saker, som alla väl nu känner till. Istället vill man individuellt välja hur framtiden skall se ut, kollektiva lösningar är inte längre aktuellt.

Det är ingen naturlag att S skall vara det största partiet. I den nya tiden finns det andra partier som har svaren på de frågor som är aktuella. Det finns heller ingen poäng med att S skall försöka förnya sig, man har gjort ett bra jobb tidigare med den klassiska politiken, nu är det dags för andra att ta vid.

Vän av ordning

Emellertid är sanningen den att detta parti inte längre fyller någon väsentlig funktion. Ingen förnekar att S ligger bakom den fantastiska utveckling som Sverige genomgått sedan början av 1900-talet, välfärden liksom den allmänna levnadsstandarden förbättrades och Sverige blev ett föregångsland. S har haft många kompetenta företrädare såsom Hjalmar Branting, Per-Albin Hansson och Tage Erlander. Sedan vände det nedåt under Olof Palmes tid, därefter har S tappat mark gradvis.

Dagens statsminister har signifikant bidragit till de ytterligare sjunkande siffrorna. Idag är Sverige ett land i kris med en välfärd som allmänt krackelerar. Sjukvården, rättsväsendet, skolan, kommunikationer, försvarsmakten, ja överallt knakar det i fogarna. Gårdagens lösningar som S tidigare har använt, fungerar inte längre. Detta innebär att S egentligen inte behövs längre. Sverige genomgår en så kallad ”pasokifiering”, d.v.s. just det faktum att socialdemokratin minskar kraftigt i popularitet (efter den grekiska motsvarigheten Pasok som i princip försvunnit).

Idag är det stora flertalet arbetsföra inte arbetare utan servicepersonal, tjänstemän eller egna företagare. Man är inte intresserad av att betala stora avgifter till obskyra fackföreningar som använder pengarna till icke relevanta saker, som alla väl nu känner till. Istället vill man individuellt välja hur framtiden skall se ut, kollektiva lösningar är inte längre aktuellt.

Det är ingen naturlag att S skall vara det största partiet. I den nya tiden finns det andra partier som har svaren på de frågor som är aktuella. Det finns heller ingen poäng med att S skall försöka förnya sig, man har gjort ett bra jobb tidigare med den klassiska politiken, nu är det dags för andra att ta vid.

Vän av ordning

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.