14 mar 2016 06:00

14 mar 2016 06:00

Den svenska modellen

Debatt:

Återigen har en hänvisning till ”den svenska modellen” börjat synas överallt i uttalanden och debattartiklar. Framförallt när det gäller vilka ingångslöner som skall gälla, särskilt för nya svenskar. I Sverige saknar vi lagar om vilka de lägsta ingångslönerna skall vara till skillnad från många andra länder, där det finns lagar som bestämmer detta. Den svenska modellen låter istället arbetsmarknadens parter besluta.

Enigheten är emellertid inte total. Lägre ingångslöner anses av borgerliga företrädare och oberoende ekonomiska experter kunna skapa fler jobb. Arbetslösa invandrare, som i stor utsträckning lever på ekonomiskt bistånd, tidigare socialbidrag, skulle visserligen få en högre ersättning i ett låglönejobb men det är en omöjlighet, eftersom det inte passar in i den svenska modellen, som kräver att dessa och liknande frågor skall lösas i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.

I den här konflikten, tar nu Stefan Löfven strid och ger sina väljare ett alternativ att kämpa för mot borgerliga företrädare. Precis vad de har längtat efter. Som framgångsrik fackföreningsman är detta Löfvens hemmaplan till skillnad från flyktingfrågan

Christer Isaksson, den författare som vet mest om Socialdemokraterna, och som skrivit flera böcker om partiet, kommenterar Löfvens tal nyligen där han säger sig blåsa till strid om den svenska modellen men är tveksam till om detta kommer att lyckas. Problemet med den svenska modellen är att den saknar visioner om framtiden. Den viktigaste framtidsfrågan gäller något helt annat. Den handlar om integrationen och där kan diskussionen om den svenska modellen leda lika fel som rätt.

Vad bygger då den svenska modellen på? Grunden lades i Saltsjöbadsavtalet, som skrevs under av LO och Arbetsgivarföreningen (SAF) 1938. Innehållets viktigaste del är att löner och annat av större vikt på arbetsmarknaden skall lösas av parterna utan inblandning av staten. Den har tjänat samhället väl under snart åtta decennier, men frågan är hur mycket som idag överensstämmer med situationen på arbetsmarknaden, när Saltsjöbadsavtalet skrevs under av LO och SAF.

Vi kan jämföra med Neutralitetspolitiken, dagens alliansfrihet. Den sägs också ha tjänat Sverige väl och gett oss en tvåhundraårig fred och hållit oss utanför två världskrig och kan sägas vara utrikespolitikens svar på frågan om den Svenska modellen. Men den har kraftigt förändrats på senare tid. Vi har nu ett öppet, omfattande samarbete med Nato, som ligger allt närmre ett medlemskap. Frågan är om det finns politiskt mod att på samma sätt förändra Saltsjöbadsavtalet till dagens arbetsmarknad och inte låsa fast avtalet till vad som gällde för 78 år sen.

Lars Hjertén (M)

Återigen har en hänvisning till ”den svenska modellen” börjat synas överallt i uttalanden och debattartiklar. Framförallt när det gäller vilka ingångslöner som skall gälla, särskilt för nya svenskar. I Sverige saknar vi lagar om vilka de lägsta ingångslönerna skall vara till skillnad från många andra länder, där det finns lagar som bestämmer detta. Den svenska modellen låter istället arbetsmarknadens parter besluta.

Enigheten är emellertid inte total. Lägre ingångslöner anses av borgerliga företrädare och oberoende ekonomiska experter kunna skapa fler jobb. Arbetslösa invandrare, som i stor utsträckning lever på ekonomiskt bistånd, tidigare socialbidrag, skulle visserligen få en högre ersättning i ett låglönejobb men det är en omöjlighet, eftersom det inte passar in i den svenska modellen, som kräver att dessa och liknande frågor skall lösas i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.

I den här konflikten, tar nu Stefan Löfven strid och ger sina väljare ett alternativ att kämpa för mot borgerliga företrädare. Precis vad de har längtat efter. Som framgångsrik fackföreningsman är detta Löfvens hemmaplan till skillnad från flyktingfrågan

Christer Isaksson, den författare som vet mest om Socialdemokraterna, och som skrivit flera böcker om partiet, kommenterar Löfvens tal nyligen där han säger sig blåsa till strid om den svenska modellen men är tveksam till om detta kommer att lyckas. Problemet med den svenska modellen är att den saknar visioner om framtiden. Den viktigaste framtidsfrågan gäller något helt annat. Den handlar om integrationen och där kan diskussionen om den svenska modellen leda lika fel som rätt.

Vad bygger då den svenska modellen på? Grunden lades i Saltsjöbadsavtalet, som skrevs under av LO och Arbetsgivarföreningen (SAF) 1938. Innehållets viktigaste del är att löner och annat av större vikt på arbetsmarknaden skall lösas av parterna utan inblandning av staten. Den har tjänat samhället väl under snart åtta decennier, men frågan är hur mycket som idag överensstämmer med situationen på arbetsmarknaden, när Saltsjöbadsavtalet skrevs under av LO och SAF.

Vi kan jämföra med Neutralitetspolitiken, dagens alliansfrihet. Den sägs också ha tjänat Sverige väl och gett oss en tvåhundraårig fred och hållit oss utanför två världskrig och kan sägas vara utrikespolitikens svar på frågan om den Svenska modellen. Men den har kraftigt förändrats på senare tid. Vi har nu ett öppet, omfattande samarbete med Nato, som ligger allt närmre ett medlemskap. Frågan är om det finns politiskt mod att på samma sätt förändra Saltsjöbadsavtalet till dagens arbetsmarknad och inte låsa fast avtalet till vad som gällde för 78 år sen.

Lars Hjertén (M)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.