22 mar 2016 08:30

22 mar 2016 08:31

Jag gör deras berättelser till mina

KVINNOFRID

Inget av det här har hänt mig. Men det har hänt människor i min närhet. Personer jag tycker om.

Inget av detta är min upplevelse och därför kan jag ibland rycka på axlarna åt artiklar om hur utsatta kvinnor är. För att jag inte känner igen mig. För att jag (nästan) alltid försöker se till människan före könstillhörighet.

Att vi alla har det ganska lika, med lika förutsättningar. Nej, inget av det här har hänt mig. Men för att påminna mig själv om hur det är, utan att utelämna någon, gör jag deras berättelser till mina. Och dina.

Jag är runt elva år. Två killar i min klass är hemma hos mig. Vi går ner i vår gillestuga. Sen håller de fast mig och stoppar ner sina händer i mina trosor och fingrar på mig. Jag berättar inte för någon vuxen, bara för en kompis.

Jag är runt fjorton år. Några killar stormar in i tjejernas omklädningsrum. Vi är några tjejer där men det är bara mig de drar in i duschrummet. De tar på mig. En gör sugmärken på mina bröst. Sen går de. De andra tjejerna och jag säger inget till någon vuxen. Det känns lite som mitt eget fel.

Jag är runt tjugo och ute och reser i världen. I ett land blir jag våldtagen på ett hotellrum i en storstad. Jag lyckas fly ut ur rummet efter ett tag, naken. Jag berättar inte för mina föräldrar. Jag var väl inte försiktig nog. Jag åker till ett sjukhus efteråt och hiv-testar mig.

Det här är inte mina berättelser. Men de tillhör kvinnor i min närhet. Jag har fått höra om dem. Hur många övergrepp liknande dessa rapporteras inte? Skrattas bort? Skylls på offret? Jo. Vi är alla människor. Och såhär ser det ut om man är kvinna. Vad gör vi åt det? Vad gör våra politiker åt det? Vad gör du?

Mamman

Inget av detta är min upplevelse och därför kan jag ibland rycka på axlarna åt artiklar om hur utsatta kvinnor är. För att jag inte känner igen mig. För att jag (nästan) alltid försöker se till människan före könstillhörighet.

Att vi alla har det ganska lika, med lika förutsättningar. Nej, inget av det här har hänt mig. Men för att påminna mig själv om hur det är, utan att utelämna någon, gör jag deras berättelser till mina. Och dina.

Jag är runt elva år. Två killar i min klass är hemma hos mig. Vi går ner i vår gillestuga. Sen håller de fast mig och stoppar ner sina händer i mina trosor och fingrar på mig. Jag berättar inte för någon vuxen, bara för en kompis.

Jag är runt fjorton år. Några killar stormar in i tjejernas omklädningsrum. Vi är några tjejer där men det är bara mig de drar in i duschrummet. De tar på mig. En gör sugmärken på mina bröst. Sen går de. De andra tjejerna och jag säger inget till någon vuxen. Det känns lite som mitt eget fel.

Jag är runt tjugo och ute och reser i världen. I ett land blir jag våldtagen på ett hotellrum i en storstad. Jag lyckas fly ut ur rummet efter ett tag, naken. Jag berättar inte för mina föräldrar. Jag var väl inte försiktig nog. Jag åker till ett sjukhus efteråt och hiv-testar mig.

Det här är inte mina berättelser. Men de tillhör kvinnor i min närhet. Jag har fått höra om dem. Hur många övergrepp liknande dessa rapporteras inte? Skrattas bort? Skylls på offret? Jo. Vi är alla människor. Och såhär ser det ut om man är kvinna. Vad gör vi åt det? Vad gör våra politiker åt det? Vad gör du?

Mamman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.