13 apr 2016 14:40

13 apr 2016 14:40

Sant och falskt om Almega och flexpensionen

Debatt

I förra veckan tog Almega emot ett stort varsel från tjänstemannafacken Unionen och Sveriges Ingenjörer som vill tvinga på tjänstesektorn kollektiv flexpension. I stridens hetta tar Unionen och Sveriges Ingenjörer (SI) till alla argument för att få som de vill. En hel del av dem är direkt osanna och totalt tagna ur luften:

1. Unionen och SI påstår att Almega vill vara det billiga arbetsgivaralternativet. Det stämmer inte. Vi har erbjudit våra fack att avtala om 2,2 procent löneökning det kommande året, precis i enlighet med det märke industrin satt.

2. Unionen och SI påstår att vi inte bryr oss om våra medarbetares pension. Det stämmer inte heller. Pensionsfrågor är mycket viktiga frågor. Almega är beredda att avtala om en bra individuell flexpension, men den enskilde måste få makten att själv bestämma om man vill göra en extra avsättning eller ej.

3. Facken påstår att Almega vill tömma kollektivavtalen och ha så innehållslösa kollektivavtal som möjligt. Tvärtom vill vi se attraktiva kollektivavtal, så att fler – både medarbetare och företag – vill och väljer att omfattas av dem. Att tvinga in en modell för flexpension på våra avtal riskerar att leda till att fler företag väljer att ställa sig utan avtal, när både vi och facken egentligen borde sträva efter att det borde bli tvärtom.

4. Facken verkar inte tro att deras egna medlemmar vare sig kan eller vill välja själva. Vår erfarenhet är den motsatta. För att testa den hypotesen lät vi Novus ta reda på vad medarbetarna själva tycker: vill de få bestämma själva om man vill ha flexpension eller extra lön, eller vill man att facket ska bestämma istället? Svaret är övertydligt: Nästan 2 av 3 vill själva kunna bestämma om man ska göra en extra pensionsavsättning eller få de pengarna som extra lön. Bara 22 procent av de svarande vill ha en tvingande modell.

5. Facken låtsats som att alla medarbetare skulle tjäna på tvingande flexpension. Så är det inte. För alla som tjänar mindre än 39 900 kronor i månaden – och de är många – är den modell facken föreslagit en ren förlustaffär. Och för alla under 25 år är det ännu värre: de får vara med och betala för modellen, men får i fackens modell inte en krona i extra avsättning förrän de fyllt 25.

Tjänstesektorn ligger på många områden långt fram i utvecklingen av våra kollektivavtal. Fackens krav på tvingande flexpension går stick i stäv med utvecklingen att göra kollektivavtalen mer attraktiva för både medarbetare och företag. Att genom konflikt tvinga på tjänstesektorn kollektiv flexpension är som att skjuta sig i foten.

Anna-Karin Hatt

vd Almega

Anne-Marie Fransson

vice vd Almega och förbundsdirektör för IT&Telekomföretagen inom Almega

Fotnot: Novus undersökning genomfördes i deras Sverigepanel med 1 002 svarande och ett riksrepresentativt urval i åldern 18–79 år den 1–4 april 2016.

I förra veckan tog Almega emot ett stort varsel från tjänstemannafacken Unionen och Sveriges Ingenjörer som vill tvinga på tjänstesektorn kollektiv flexpension. I stridens hetta tar Unionen och Sveriges Ingenjörer (SI) till alla argument för att få som de vill. En hel del av dem är direkt osanna och totalt tagna ur luften:

1. Unionen och SI påstår att Almega vill vara det billiga arbetsgivaralternativet. Det stämmer inte. Vi har erbjudit våra fack att avtala om 2,2 procent löneökning det kommande året, precis i enlighet med det märke industrin satt.

2. Unionen och SI påstår att vi inte bryr oss om våra medarbetares pension. Det stämmer inte heller. Pensionsfrågor är mycket viktiga frågor. Almega är beredda att avtala om en bra individuell flexpension, men den enskilde måste få makten att själv bestämma om man vill göra en extra avsättning eller ej.

3. Facken påstår att Almega vill tömma kollektivavtalen och ha så innehållslösa kollektivavtal som möjligt. Tvärtom vill vi se attraktiva kollektivavtal, så att fler – både medarbetare och företag – vill och väljer att omfattas av dem. Att tvinga in en modell för flexpension på våra avtal riskerar att leda till att fler företag väljer att ställa sig utan avtal, när både vi och facken egentligen borde sträva efter att det borde bli tvärtom.

4. Facken verkar inte tro att deras egna medlemmar vare sig kan eller vill välja själva. Vår erfarenhet är den motsatta. För att testa den hypotesen lät vi Novus ta reda på vad medarbetarna själva tycker: vill de få bestämma själva om man vill ha flexpension eller extra lön, eller vill man att facket ska bestämma istället? Svaret är övertydligt: Nästan 2 av 3 vill själva kunna bestämma om man ska göra en extra pensionsavsättning eller få de pengarna som extra lön. Bara 22 procent av de svarande vill ha en tvingande modell.

5. Facken låtsats som att alla medarbetare skulle tjäna på tvingande flexpension. Så är det inte. För alla som tjänar mindre än 39 900 kronor i månaden – och de är många – är den modell facken föreslagit en ren förlustaffär. Och för alla under 25 år är det ännu värre: de får vara med och betala för modellen, men får i fackens modell inte en krona i extra avsättning förrän de fyllt 25.

Tjänstesektorn ligger på många områden långt fram i utvecklingen av våra kollektivavtal. Fackens krav på tvingande flexpension går stick i stäv med utvecklingen att göra kollektivavtalen mer attraktiva för både medarbetare och företag. Att genom konflikt tvinga på tjänstesektorn kollektiv flexpension är som att skjuta sig i foten.

Anna-Karin Hatt

vd Almega

Anne-Marie Fransson

vice vd Almega och förbundsdirektör för IT&Telekomföretagen inom Almega

Fotnot: Novus undersökning genomfördes i deras Sverigepanel med 1 002 svarande och ett riksrepresentativt urval i åldern 18–79 år den 1–4 april 2016.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.