29 apr 2016 06:00

29 apr 2016 06:00

Skrämmande att läsa

DEBATT: Västerhöjdsgymnasiet

Idag loggade jag i vanlig ordning in på Facebook för att se vad som händer i världen. Min syster har uppdaterat. Det är följande text: ”När lärarna pressar eleverna tills de gråter och vägrar lyssna på vad de har att säga och sen mer än gärna krossar ditt självförtroende och sen får dig att gråta ännu mer, då vet man att man har valt rätt skola – Welcome to Västerhöjdsgymnasiet!”

Hon är 18 år och går på Västerhöjdsgymnasiet på sista året. Det är skrämmande att läsa. Hon fortsätter med: ”Redovisning av gymnasiearbetet idag, inför cirka 90 pers. Vissa av oss klarar helt enkelt inte av det. Vi skakar, vi gråter och vill egentligen bara fly. Vi förklarar att vi måste få göra det i en mindre grupp men lärarna vägrar. De pressar oss ännu mer och vägrar förstå att alla människor inte fungerar på samma sätt. Att vi inte är robotar som alla är programmerade på samma sätt. Nej då, de plockar ut oss och pressar oss ännu mer med: Jo fan, visst klarar vi detta för detta ska alla klara annars blir det F och ingen godkänd examen så det så!”

Ska min stackars syster få underkänd examen för att hon inte har självförtroende, ork, eller tron på sig själv för att redovisa för 90 personer? Ska hon bli nekad från högskolor och universitet för att hon inte vågade redovisa detta?

Jag gick på den skolan med samma utbildning. Jag själv var en av dem som slet med att redovisa för folk och fick ofta anpassat en mindre grupp. Varför förtjänar inte hon detsamma? Har så mycket ändrats på dessa fyra år?

På Skolverkets hemsida står det att man har krav på att det ska finnas möjlighet att få redovisa sitt gymnasiearbete för en mindre grupp om man vill det men lärarna vägrar att ge henne den hjälpen, rättigheten. Utan då måste hon nöja sig med en större grupp av okänt folk.

Hon skriver att hon stod och grät i armarna på en annan tjej medan lärarna pushade på henne. Hon skriver att hon inte längre bryr sig om hon blir underkänd eller inte. Ska det behöva sluta så?

Hennes klass har tidigare under utbildningen fått lida av bristen på lärare i en del av deras ämnen. De har arbetat och lämnat in det de ska för att så få beskedet att lärare saknas för bedömning, så de får välja mellan ett D eller gå om det ämnet.

De kommer ibland till skolan och väntar på att lärare ska dyka upp för att så efter en stund få beskedet att lektionen är inställd och de kan åka hem igen. Hon pendlar dagligen, det är ingen lång resa men den blir det när man får åka hem igen efter 30 minuter.

Nu är jag trött på att få höra, läsa och se henne lida av utbildningens saknad av kompetens, lärare och medmänsklighet.

Hanna

 

Hon är 18 år och går på Västerhöjdsgymnasiet på sista året. Det är skrämmande att läsa. Hon fortsätter med: ”Redovisning av gymnasiearbetet idag, inför cirka 90 pers. Vissa av oss klarar helt enkelt inte av det. Vi skakar, vi gråter och vill egentligen bara fly. Vi förklarar att vi måste få göra det i en mindre grupp men lärarna vägrar. De pressar oss ännu mer och vägrar förstå att alla människor inte fungerar på samma sätt. Att vi inte är robotar som alla är programmerade på samma sätt. Nej då, de plockar ut oss och pressar oss ännu mer med: Jo fan, visst klarar vi detta för detta ska alla klara annars blir det F och ingen godkänd examen så det så!”

Ska min stackars syster få underkänd examen för att hon inte har självförtroende, ork, eller tron på sig själv för att redovisa för 90 personer? Ska hon bli nekad från högskolor och universitet för att hon inte vågade redovisa detta?

Jag gick på den skolan med samma utbildning. Jag själv var en av dem som slet med att redovisa för folk och fick ofta anpassat en mindre grupp. Varför förtjänar inte hon detsamma? Har så mycket ändrats på dessa fyra år?

På Skolverkets hemsida står det att man har krav på att det ska finnas möjlighet att få redovisa sitt gymnasiearbete för en mindre grupp om man vill det men lärarna vägrar att ge henne den hjälpen, rättigheten. Utan då måste hon nöja sig med en större grupp av okänt folk.

Hon skriver att hon stod och grät i armarna på en annan tjej medan lärarna pushade på henne. Hon skriver att hon inte längre bryr sig om hon blir underkänd eller inte. Ska det behöva sluta så?

Hennes klass har tidigare under utbildningen fått lida av bristen på lärare i en del av deras ämnen. De har arbetat och lämnat in det de ska för att så få beskedet att lärare saknas för bedömning, så de får välja mellan ett D eller gå om det ämnet.

De kommer ibland till skolan och väntar på att lärare ska dyka upp för att så efter en stund få beskedet att lektionen är inställd och de kan åka hem igen. Hon pendlar dagligen, det är ingen lång resa men den blir det när man får åka hem igen efter 30 minuter.

Nu är jag trött på att få höra, läsa och se henne lida av utbildningens saknad av kompetens, lärare och medmänsklighet.

Hanna

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.