22 jul 2016 06:00

22 jul 2016 06:00

Fel att förbjuda all utfodring av vilt

DEBATT

Regeringen har nyligen föreslagit en lagändring som skulle förbjuda utfodring av vilda djur. Förslaget är tveksamt inte bara ur grundlagssynpunkt utan hotar även företagande på landsbygden.

Företagande kopplat till skog och jord, däribland viltförvaltning och jakt, baseras på äganderätten. Den är skyddad i regeringsformen och ska ge stabila förutsättningar för investeringar i de gröna näringarna. Enbart värdet på jakten bland ett antal av Sveriges Jordägareförbunds medlemmar uppgår till 1,2 miljarder kronor per år och skapar ett stort antal arbetstillfällen hos medlemmarna och indirekt ett antal lokala arbetstillfällen genom köp av till exempel cateringtjänster och övernattningar. En förutsättning för att kunna bedriva denna form av jaktligt företagande är möjligheten att ha en rationell viltförvaltning, i vilken utfodring ingår som en viktig del.

Under de senaste åren har vi sett ett flertal fall av inskränkningar i äganderätten, vilka försvårat landsbygdsföretagandet. Bombmurklor som stoppar avverkningar och spelplatser för tjäder som stoppar vindkraftverk är två exempel. Regeringens aktuella förslag att förbjuda all utfodring under växtperioden är det senaste i raden. Om förslaget förverkligas innebär det att markägarens möjligheter att bruka sin jord på bästa sätt ytterligare begränsas. Jordägareförbundet anser att det här är fel väg att gå.

Skador på grödor förorsakade av vilt är på vissa håll oacceptabelt höga. Men lösningen ligger inte i ett nationellt och grundlagsstridigt utfodringsförbud. Förekomsten av viltskador skiljer sig oerhört mycket åt mellan olika delar av landet. Arbetet med att förebygga skador måste därför ske genom lokal samverkan mellan berörda markägare, brukare och jägare. Regeringens förslag motverkar dessvärre sådana strävanden. Sveriges Jordägareförbund ser ett flertal förbättringsmöjligheter i regeringens förslag:

Alla eventuella förbud mot utfodring av vilt måste behovsprövas. Om det inte finns viltskador så finns det heller inget behov av utfodringsförbud och därmed kan inte heller inskränkningen i äganderätten motiveras.

Det måste framgå att eventuella förbud mot utfodring enbart gäller klövvilt. För förvaltning av viltfågel är utfodring en absolut nödvändighet.

Inga förbud i början av vegetationsperioden, när fodertillgången i naturen fortfarande är mycket begränsad och behovet av stödutfodring är som störst.

En betydligt enklare och mer ändamålsenlig lösning är att införa krav på att utfodring närmare än ett visst avstånd från angränsande mark skall vara villkorad av grannens medgivande. Ett avståndskrav är tydligt, lätt att kontrollera och medger samverkan över fastighetsgränser. Det skulle samtidigt minska problemen med olovligt lockande av vilt från annans jaktområde.

Anders Grahn

Generalsekreterare för Sveriges Jordägareförbund

Företagande kopplat till skog och jord, däribland viltförvaltning och jakt, baseras på äganderätten. Den är skyddad i regeringsformen och ska ge stabila förutsättningar för investeringar i de gröna näringarna. Enbart värdet på jakten bland ett antal av Sveriges Jordägareförbunds medlemmar uppgår till 1,2 miljarder kronor per år och skapar ett stort antal arbetstillfällen hos medlemmarna och indirekt ett antal lokala arbetstillfällen genom köp av till exempel cateringtjänster och övernattningar. En förutsättning för att kunna bedriva denna form av jaktligt företagande är möjligheten att ha en rationell viltförvaltning, i vilken utfodring ingår som en viktig del.

Under de senaste åren har vi sett ett flertal fall av inskränkningar i äganderätten, vilka försvårat landsbygdsföretagandet. Bombmurklor som stoppar avverkningar och spelplatser för tjäder som stoppar vindkraftverk är två exempel. Regeringens aktuella förslag att förbjuda all utfodring under växtperioden är det senaste i raden. Om förslaget förverkligas innebär det att markägarens möjligheter att bruka sin jord på bästa sätt ytterligare begränsas. Jordägareförbundet anser att det här är fel väg att gå.

Skador på grödor förorsakade av vilt är på vissa håll oacceptabelt höga. Men lösningen ligger inte i ett nationellt och grundlagsstridigt utfodringsförbud. Förekomsten av viltskador skiljer sig oerhört mycket åt mellan olika delar av landet. Arbetet med att förebygga skador måste därför ske genom lokal samverkan mellan berörda markägare, brukare och jägare. Regeringens förslag motverkar dessvärre sådana strävanden. Sveriges Jordägareförbund ser ett flertal förbättringsmöjligheter i regeringens förslag:

Alla eventuella förbud mot utfodring av vilt måste behovsprövas. Om det inte finns viltskador så finns det heller inget behov av utfodringsförbud och därmed kan inte heller inskränkningen i äganderätten motiveras.

Det måste framgå att eventuella förbud mot utfodring enbart gäller klövvilt. För förvaltning av viltfågel är utfodring en absolut nödvändighet.

Inga förbud i början av vegetationsperioden, när fodertillgången i naturen fortfarande är mycket begränsad och behovet av stödutfodring är som störst.

En betydligt enklare och mer ändamålsenlig lösning är att införa krav på att utfodring närmare än ett visst avstånd från angränsande mark skall vara villkorad av grannens medgivande. Ett avståndskrav är tydligt, lätt att kontrollera och medger samverkan över fastighetsgränser. Det skulle samtidigt minska problemen med olovligt lockande av vilt från annans jaktområde.

Anders Grahn

Generalsekreterare för Sveriges Jordägareförbund

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.