19 maj 2017 08:13

19 maj 2017 08:13

Vinstretoriken lurar oss

VÄLFÄRDEN:

Replik till Bertil Wallgren i SLA 13/5.

Wallgren slänger in en brandfackla om vinsttak med påståenden som är baserade på en missvisande, men tyvärr slagkraftig retorik, men det är i sak inte korrekt.

Reepalus uppdrag var inte att ta reda på hur välfärden fungerar, utan hur vinster kan begränsas. Det är ett uppdrag orsakat av krav från V i budgetförhandling. Reepalu har lämnat ett förslag som inte medger vinst alls till privata utövare på det sätt som man normalt räknar vinst, d.v.s. som procent av omsättningen.

I praktiken föreslår Reepalu ett vinstförbud (!), och det är sågat av de flesta remissinstanser, inklusive flera statliga myndigheter. Genomför man förslaget kommer företag inte kunna fungera, eftersom alla företag oavsett bransch måste få gå med vinst. Vinst är aldrig målet med någon verksamhet, men väl det nödvändiga bränslet. Det är grundläggande inom allt företagande.

Privata utövare i välfärdssektorn slösar inga skattepengar då de är ersatta med samma ”peng” som offentliga utövare för samma tjänst! Om företag genom bra entreprenörskap skapar bättre ekonomi för bättre tjänster får de en marginal (vinst) och de har förutsättningar att ens existera. Det är deras kvalité och kundnöjdhet, liksom deras ekonomiska bärighet, som avgör om de finns kvar.

Det är märkligt att man ger sig in på just välfärdsföretag, där man redan har ekonomiskt kontroll genom ersättningsmodellerna. Det samma gäller ju inte alla andra företag som också finansieras av skattepengar, som t.ex. de som bygger skolor, de som levererar allt som stat och kommun köper, såsom medicin, mat, transporter, asylboende, försvarsutrustning, fordon och så vidare. Där förstår man att vinstförbud skulle vara orimligt.

Att starkt begränsa vinster ger ingen förutsättning för att kunna skapa bättre kvalité. Men vi är lurade med skarp retorik att tro så.

Michael Nimstad

Företagare (som inte levererar till offentlig sektor)

Replik till Bertil Wallgren i SLA 13/5.

Wallgren slänger in en brandfackla om vinsttak med påståenden som är baserade på en missvisande, men tyvärr slagkraftig retorik, men det är i sak inte korrekt.

Reepalus uppdrag var inte att ta reda på hur välfärden fungerar, utan hur vinster kan begränsas. Det är ett uppdrag orsakat av krav från V i budgetförhandling. Reepalu har lämnat ett förslag som inte medger vinst alls till privata utövare på det sätt som man normalt räknar vinst, d.v.s. som procent av omsättningen.

I praktiken föreslår Reepalu ett vinstförbud (!), och det är sågat av de flesta remissinstanser, inklusive flera statliga myndigheter. Genomför man förslaget kommer företag inte kunna fungera, eftersom alla företag oavsett bransch måste få gå med vinst. Vinst är aldrig målet med någon verksamhet, men väl det nödvändiga bränslet. Det är grundläggande inom allt företagande.

Privata utövare i välfärdssektorn slösar inga skattepengar då de är ersatta med samma ”peng” som offentliga utövare för samma tjänst! Om företag genom bra entreprenörskap skapar bättre ekonomi för bättre tjänster får de en marginal (vinst) och de har förutsättningar att ens existera. Det är deras kvalité och kundnöjdhet, liksom deras ekonomiska bärighet, som avgör om de finns kvar.

Det är märkligt att man ger sig in på just välfärdsföretag, där man redan har ekonomiskt kontroll genom ersättningsmodellerna. Det samma gäller ju inte alla andra företag som också finansieras av skattepengar, som t.ex. de som bygger skolor, de som levererar allt som stat och kommun köper, såsom medicin, mat, transporter, asylboende, försvarsutrustning, fordon och så vidare. Där förstår man att vinstförbud skulle vara orimligt.

Att starkt begränsa vinster ger ingen förutsättning för att kunna skapa bättre kvalité. Men vi är lurade med skarp retorik att tro så.

Michael Nimstad

Företagare (som inte levererar till offentlig sektor)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.