13 jun 2018 08:11

13 jun 2018 08:21

Blunda ett ögonblick – och tänk!

DEBATT: Solidaritet

Ibland (ofta?) kan det vara nyttigt att tänka till i vardagen. Vi som ser och hör kan enkelt orientera oss i vår tillvaro. För den som inte ser kan tillvaron bli förbryllande och ibland skrämmande.

Tänk dig en tillvaro som är vardag för gravt synskadade. Du är ibland beroende av att personer i din omgivning beskriver hur din situation är. Du kan inte köra bil, men du kan åka färdtjänst. Som seende bilåkare är du van att kunna orientera dig under resan. En gravt synskadad är beroende av att bilföraren eller en annan passagerare berättar. Nu har reglerna för färdtjänsten ändrats i våra kommuner. Senaste påhittet är att vid gruppresor med flera passagerare, ska föraren inte informera om resmål eller resväg. Integritetsskydd kallas det.

En bekant, gravt synskadad, berättar hur det känns att likt ett paket åka runt i Skaraborg och försöka gissa sig till var man är. Kan det vara svårt för föraren att berätta om resvägen? Är det olagligt efter införandet av GDPR?

Det kan inte hjälpas, men jag har en känsla av att vi idag allt mer glömmer bort begreppet solidaritet! Exemplen är många, som översyn av LSS och färdtjänst. En försäkringskassa som jagar sjukskrivna. Personer med olika grader av nedsatta funktioner möter ett hårdare samhälle! Har du förresten någon gång funderat över hur en gravt synskadad avgör vilken valör våra nya mynt och sedlar har?

Vi ska givetvis vara noga med hur våra skattepengar används. Men måste vi i vår kostnadsjakt ge oss på våra svagaste medmänniskor?

Det har alltid ansetts skamligt att sparka på den som redan ligger. Har vi tappat förmågan att skämmas? Om det är så illa måste vi väl ändå kunna blunda några minuter och tänka till!

Bertil Wallgren

Floby

Tänk dig en tillvaro som är vardag för gravt synskadade. Du är ibland beroende av att personer i din omgivning beskriver hur din situation är. Du kan inte köra bil, men du kan åka färdtjänst. Som seende bilåkare är du van att kunna orientera dig under resan. En gravt synskadad är beroende av att bilföraren eller en annan passagerare berättar. Nu har reglerna för färdtjänsten ändrats i våra kommuner. Senaste påhittet är att vid gruppresor med flera passagerare, ska föraren inte informera om resmål eller resväg. Integritetsskydd kallas det.

En bekant, gravt synskadad, berättar hur det känns att likt ett paket åka runt i Skaraborg och försöka gissa sig till var man är. Kan det vara svårt för föraren att berätta om resvägen? Är det olagligt efter införandet av GDPR?

Det kan inte hjälpas, men jag har en känsla av att vi idag allt mer glömmer bort begreppet solidaritet! Exemplen är många, som översyn av LSS och färdtjänst. En försäkringskassa som jagar sjukskrivna. Personer med olika grader av nedsatta funktioner möter ett hårdare samhälle! Har du förresten någon gång funderat över hur en gravt synskadad avgör vilken valör våra nya mynt och sedlar har?

Vi ska givetvis vara noga med hur våra skattepengar används. Men måste vi i vår kostnadsjakt ge oss på våra svagaste medmänniskor?

Det har alltid ansetts skamligt att sparka på den som redan ligger. Har vi tappat förmågan att skämmas? Om det är så illa måste vi väl ändå kunna blunda några minuter och tänka till!

Bertil Wallgren

Floby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.