13 jun 2018 08:10

13 jun 2018 08:21

Systemet utgör grogrund för psykisk ohälsa

DEBATT: Psykisk ohälsa:

Att under någon dag vara nedstämd och deppad är ett naturligt tillstånd i utvecklingen och inte det samma som att ha psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är en långdragen process. Vara uppmärksam på signaler som kan leda till psykisk ohälsa är bra.

Budskapet från politiker är full sysselsättning; ett tillstånd där ökad produktion för ökad ekonomisk vinst har blivit norm vilket vi deltar i vare sig vi vill eller inte. Det kallas tillväxt. I systemet ingår människan som en maskin som kasseras när hen är utsliten och inte orkar vara produktiv. Det är inte godtagbart.

Har du någon gång tänkt så här? Ju mindre materiella behov desto mindre arbetad tid behövs för att tjäna pengar för att leva. Systemets norm är arbete och prestation för att få bekräftelse på uppnådd materiell status och duglig förmåga med sina framgångssymboler. Lägger vi sedan ut det till allmän beskådan med några ”gilla” då får känslorna av duglighet en kick.

Utbildningssystemet sätter oss på ständiga prov som vi sedan bedöms efter; det utser vinnare och förlorare. Vi behöver lära oss läsa, skriva, räkna, framföra våra åsikter inför andra och lära social samvaro om hur vi umgås på ett naturligt sätt som skapar gemenskap. Men får eleven utlopp för sin egen kreativitet eller formas eleven för att passa systemets behov för fortsatt överlevnad? Varje elev är unik och behöver få möjlighet att uppnå självtillit för sitt eget val av uppfattning. När inre drömmar får komma till uttryck blir det färre som lämnar skolan med känslan av att inte duga.

Det pratas om familjevärden. I nästa stund kommer det upp förslag om längre skolgång, högre krav från arbetsgivare, på tillgänglighet, på ekonomi, högre och längre produktivitet etcetera; en dubbelmoral som splittrar familjemedlemmar från varandra och som skapar otrygghet. Vi måste inse att det rådande systemet utgör grogrund för psykisk ohälsa – en tickande bomb som håller på att brisera. Visst är det bra att det tillförs resurser för att möta psykisk ohälsa. Men så länge som kraven på människan ökar hjälper resurserna föga.

Tempot och kraven ökar. Ändå är det som att tiden inte räcker till. Barn, ungdomar och vuxna matas med en massa aktiviteter och evenemang som de försöker leva upp till. Och visst är det bra om vi aktiverar oss, men i denna stress borde det finnas tid till att varva ned och våga vara i stillhet. Det finns forskning som visar att barn, ungdomar och vuxna blir allt mer stressade, oroliga och drabbas av psykisk ohälsa. Vart är vi på väg?

Krister

 

Budskapet från politiker är full sysselsättning; ett tillstånd där ökad produktion för ökad ekonomisk vinst har blivit norm vilket vi deltar i vare sig vi vill eller inte. Det kallas tillväxt. I systemet ingår människan som en maskin som kasseras när hen är utsliten och inte orkar vara produktiv. Det är inte godtagbart.

Har du någon gång tänkt så här? Ju mindre materiella behov desto mindre arbetad tid behövs för att tjäna pengar för att leva. Systemets norm är arbete och prestation för att få bekräftelse på uppnådd materiell status och duglig förmåga med sina framgångssymboler. Lägger vi sedan ut det till allmän beskådan med några ”gilla” då får känslorna av duglighet en kick.

Utbildningssystemet sätter oss på ständiga prov som vi sedan bedöms efter; det utser vinnare och förlorare. Vi behöver lära oss läsa, skriva, räkna, framföra våra åsikter inför andra och lära social samvaro om hur vi umgås på ett naturligt sätt som skapar gemenskap. Men får eleven utlopp för sin egen kreativitet eller formas eleven för att passa systemets behov för fortsatt överlevnad? Varje elev är unik och behöver få möjlighet att uppnå självtillit för sitt eget val av uppfattning. När inre drömmar får komma till uttryck blir det färre som lämnar skolan med känslan av att inte duga.

Det pratas om familjevärden. I nästa stund kommer det upp förslag om längre skolgång, högre krav från arbetsgivare, på tillgänglighet, på ekonomi, högre och längre produktivitet etcetera; en dubbelmoral som splittrar familjemedlemmar från varandra och som skapar otrygghet. Vi måste inse att det rådande systemet utgör grogrund för psykisk ohälsa – en tickande bomb som håller på att brisera. Visst är det bra att det tillförs resurser för att möta psykisk ohälsa. Men så länge som kraven på människan ökar hjälper resurserna föga.

Tempot och kraven ökar. Ändå är det som att tiden inte räcker till. Barn, ungdomar och vuxna matas med en massa aktiviteter och evenemang som de försöker leva upp till. Och visst är det bra om vi aktiverar oss, men i denna stress borde det finnas tid till att varva ned och våga vara i stillhet. Det finns forskning som visar att barn, ungdomar och vuxna blir allt mer stressade, oroliga och drabbas av psykisk ohälsa. Vart är vi på väg?

Krister

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.