11 nov 2013 06:00

23 jan 2015 15:34

I min värld är det ofta allt eller inget ...

Svart eller vitt. Det är ofta så det blir för mig. Eller allt eller inget om man så vill. Ofta när det handlar om träning. Jag gillar ett pass där man får slå och sparka på en stackars vadderad stolpe. Men trots att jag lägger både benen och tåget på ryggen så är det inte alltid att jag hinner dit.

I tisdags var en sådan dag. Mina ben orkade inte springa hem från stationen för att byta om för att sedan kasta mig i bilen och köra som en idiot i lagliga 50 kilometer i timmen till gymmet. (Vid sådana tillfällen hamnar jag allt som oftast bakom någon som tycker det är trevligt att köra i 35 och då är det inga fina ord som hoppar ur min mun.) Och jag hade inte heller orkat springa från parkeringen till gymmet i spänstig stil. Så det var bara att lägga ner.

I stället hasade jag mig hem, tänkte att jag kunde gå på ett annat senare pass, och bestämde mig för att åka och hitta ett par nya träningstights i stället. Jag hamnade bakom någon som körde långsamt (som vanligt), parkerade på min vanliga parkeringsplats (märkligt nog är den alltid ledig) och strosade till sportaffären (jag försöker gynna lokala handlare när det går). Där hittade jag de snygga tightsen som jag ville ha. De hade sett bra ut både på bild och nu såg de bra ut på galgen. När jag väl hittat provrummet och fått på dem så såg de inte lika snygga ut. Flaxiga tights vill ingen ha, i alla fall inte jag, och mindre fanns förstås inte.

Så därmed hade jag misslyckats med två saker denna dag: Att träna och köpa nya tights. Så jag surnade till rejält och tänkte att jag minsann inte skulle gå på något annat senare pass i gamla paltor. Jag var dessutom sjukt hungrig. Så där riktigt utsvulten som man bara kan bli ibland.

Likt en enarmad bandit ramlade två pizzor ner bakom mina ögonlock. Det var pizza jag skulle ha. Banan, ananas och curry, hojtade jag till bagaren i luren och fick ”tio minuter” till svar. När jag kom dit och skulle hämta min mat så var den inte klar. Men på en lapp i pizzerian läste jag om att det fanns lösgodis i kiosken intill så det blev en utflykt dit. Med pizza, läsk och godis vandrade jag hem och sedan kastade jag i mig allt.

– Tightsen jag ville ha var för stora, jag måste äta upp mig, meddelade jag Skägget och skickade ett bild på mitt skrovmål.

Sedan hittade jag tightsen i en mindre storlek på internet och beställde dem. Tur att tights är töjbara ...

Hiss

Att jag är otålig och rastlös, bra egenskaper ibland.

Diss

Att jag är otålig och rastlös, dåliga egenskaper ibland.

Svart eller vitt. Det är ofta så det blir för mig. Eller allt eller inget om man så vill. Ofta när det handlar om träning. Jag gillar ett pass där man får slå och sparka på en stackars vadderad stolpe. Men trots att jag lägger både benen och tåget på ryggen så är det inte alltid att jag hinner dit.

I tisdags var en sådan dag. Mina ben orkade inte springa hem från stationen för att byta om för att sedan kasta mig i bilen och köra som en idiot i lagliga 50 kilometer i timmen till gymmet. (Vid sådana tillfällen hamnar jag allt som oftast bakom någon som tycker det är trevligt att köra i 35 och då är det inga fina ord som hoppar ur min mun.) Och jag hade inte heller orkat springa från parkeringen till gymmet i spänstig stil. Så det var bara att lägga ner.

I stället hasade jag mig hem, tänkte att jag kunde gå på ett annat senare pass, och bestämde mig för att åka och hitta ett par nya träningstights i stället. Jag hamnade bakom någon som körde långsamt (som vanligt), parkerade på min vanliga parkeringsplats (märkligt nog är den alltid ledig) och strosade till sportaffären (jag försöker gynna lokala handlare när det går). Där hittade jag de snygga tightsen som jag ville ha. De hade sett bra ut både på bild och nu såg de bra ut på galgen. När jag väl hittat provrummet och fått på dem så såg de inte lika snygga ut. Flaxiga tights vill ingen ha, i alla fall inte jag, och mindre fanns förstås inte.

Så därmed hade jag misslyckats med två saker denna dag: Att träna och köpa nya tights. Så jag surnade till rejält och tänkte att jag minsann inte skulle gå på något annat senare pass i gamla paltor. Jag var dessutom sjukt hungrig. Så där riktigt utsvulten som man bara kan bli ibland.

Likt en enarmad bandit ramlade två pizzor ner bakom mina ögonlock. Det var pizza jag skulle ha. Banan, ananas och curry, hojtade jag till bagaren i luren och fick ”tio minuter” till svar. När jag kom dit och skulle hämta min mat så var den inte klar. Men på en lapp i pizzerian läste jag om att det fanns lösgodis i kiosken intill så det blev en utflykt dit. Med pizza, läsk och godis vandrade jag hem och sedan kastade jag i mig allt.

– Tightsen jag ville ha var för stora, jag måste äta upp mig, meddelade jag Skägget och skickade ett bild på mitt skrovmål.

Sedan hittade jag tightsen i en mindre storlek på internet och beställde dem. Tur att tights är töjbara ...

Hiss

Att jag är otålig och rastlös, bra egenskaper ibland.

Diss

Att jag är otålig och rastlös, dåliga egenskaper ibland.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.