26 nov 2013 18:13

23 jan 2015 15:35

Pepparkakshus med superlim

Jag fick frågan av en kund om jag gick ”all in” när jag julpyntade och jag fick nästan fundera lite innan jag svarade:

Ja, förr om åren när barnen var mindre gjorde jag nog det. Då var jag alltid ute i god tid och beställde stora polkagriskäppar och fina pepparkakshjärtan med barnens namn på som jag hängde upp i vår ”stör” i taket. Det var otroligt juligt och mysigt och eftersom jag har decemberbarn så ville jag ha allting helt perfekt till den 3 december då vi hade kalas. Tyvärr tände jag så mycket ljus överallt att fina pepparkakorna blev mjuka och tappade formen helt, men de var i alla fall fina till kalaset.

Mozartkulor skulle rullas och jag hade stora enar i fönstren med massa guldglitter runt om. Tyvärr glömde jag alltid att vattna den så redan efter två veckor före jul var de jättefula med en torr gren i mitten utan barr.

En gång skulle jag ge mig på att baka pepparkakshus och även det gick åt skogen. Inga delar stämde och jag fick till slut använda mig av superlim för att få ihop allt. Det slutade med att jag kastade eländet och åkte och köpte ett färdigt som bara var att sätta ihop. Min farmor är väldigt duktig på att baka och när vi var små fick alla familjer varsitt fantastiskt pepparkakshus som var som ett slott. Det kommer jag aldrig kunna ta efter även om jag försöker.

Jag har alltid älskat julen och när jag var liten började jag spela julsånger på pianot redan i september. När vi var framme vid lucia hade resten av familjen tröttnat på mitt klinkande och det var bara mormor som satt och lyssnade när jag spelade.

Nu för tiden hinner jag varken spela julsånger på något piano eller baka pepparkakshus, men det är nog lika bra det. Pianot knäcker vem som helst och pepparkakshusbaket knäcker mig själv. Men varje år tänker jag att det här året ska jag vara ute i tid och göra allt i lugn och ro. Jag älskar den här tiden men istället för att göra allt på en gång och sitta uppe på nätterna har jag skrivit upp vad jag ska göra lite då och då.

Barnen ler åt mig lite och de tror aldrig på mig. ”Mamma det blir jul ändå”, säger de bara.

Hiss: Frossar i allt som hör julen till. Årets mysigaste tid.

Diss: Kommer inte på något att dissa.

Jag fick frågan av en kund om jag gick ”all in” när jag julpyntade och jag fick nästan fundera lite innan jag svarade:

Ja, förr om åren när barnen var mindre gjorde jag nog det. Då var jag alltid ute i god tid och beställde stora polkagriskäppar och fina pepparkakshjärtan med barnens namn på som jag hängde upp i vår ”stör” i taket. Det var otroligt juligt och mysigt och eftersom jag har decemberbarn så ville jag ha allting helt perfekt till den 3 december då vi hade kalas. Tyvärr tände jag så mycket ljus överallt att fina pepparkakorna blev mjuka och tappade formen helt, men de var i alla fall fina till kalaset.

Mozartkulor skulle rullas och jag hade stora enar i fönstren med massa guldglitter runt om. Tyvärr glömde jag alltid att vattna den så redan efter två veckor före jul var de jättefula med en torr gren i mitten utan barr.

En gång skulle jag ge mig på att baka pepparkakshus och även det gick åt skogen. Inga delar stämde och jag fick till slut använda mig av superlim för att få ihop allt. Det slutade med att jag kastade eländet och åkte och köpte ett färdigt som bara var att sätta ihop. Min farmor är väldigt duktig på att baka och när vi var små fick alla familjer varsitt fantastiskt pepparkakshus som var som ett slott. Det kommer jag aldrig kunna ta efter även om jag försöker.

Jag har alltid älskat julen och när jag var liten började jag spela julsånger på pianot redan i september. När vi var framme vid lucia hade resten av familjen tröttnat på mitt klinkande och det var bara mormor som satt och lyssnade när jag spelade.

Nu för tiden hinner jag varken spela julsånger på något piano eller baka pepparkakshus, men det är nog lika bra det. Pianot knäcker vem som helst och pepparkakshusbaket knäcker mig själv. Men varje år tänker jag att det här året ska jag vara ute i tid och göra allt i lugn och ro. Jag älskar den här tiden men istället för att göra allt på en gång och sitta uppe på nätterna har jag skrivit upp vad jag ska göra lite då och då.

Barnen ler åt mig lite och de tror aldrig på mig. ”Mamma det blir jul ändå”, säger de bara.

Hiss: Frossar i allt som hör julen till. Årets mysigaste tid.

Diss: Kommer inte på något att dissa.

  • Johanna Toftby

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.