04 dec 2013 04:00

23 jan 2015 15:35

Kaoset bakom julidyllen

Johanna Toftby

Den här tiden på året ger mig alltid så många minnen tillbaka till tiden då mina barn var små. Det var en mysig tid då jag skulle ha julpyntat från golv till tak och helst några veckor innan jul. Jag ville ha det helt perfekt och jag glömmer aldrig alla dessa julkort som skulle fixas. Då var det väldigt populärt att fota sina barn som man klädde ut till jultomtar och lucior och sedan ställde upp på rad och försökte arrangera den perfekta julbilden som skulle skickas till släkt och vänner.

Det krävdes stort tålamod på både föräldrar och barn och även alla husdjur som skulle se välkammade ut. Första julkortet på Lisa-Marie fotade vi när hon precis hade lärt sig gå och jag klädde ut henne till en söt liten lucia och ställde henne mitt barnrummet. Men luciakronan ramlade ner på halsen och hon ville inte alls vara med. Jag var genomsvettig och försökte med både det ena och det andra och till slut fick jag den perfekta bilden även om hon såg minst sagt vettskrämd ut.

Året därpå hade barn nummer två anlänt vilket krävde ännu mer tålamod och engagemang för att få dem att se rara och gulliga ut. Jag satte upp dem på kökssoffan, en med tomtedräkt och en som lucia, och försökte få med båda på bild utan att någon skulle ramla ner. Det var fullständigt kaos och när den ena skrek blev den andra ledsen och sedan var cirkusen i full gång.

Barnens far fick ställa upp vare sig han ville eller inte för att vi skulle till slut få i alla fall en bra bild.

Några år senare ville jag utveckla fotograferandet och tog till ännu mer rekvisita, trots att jag visste hur påfrestande situationen var. Alla skickade fina julkort och vi fascinerades av hur vackert alla hade fått till det så jag ville förstås inte vara sämre. Jag knöt ett rött band runt vår vita katt Levis som skulle se julfin ut. Min syster Linnea fick vara tomte och tittade fram och barnen var julfina och även jag själv skulle vara med. Katten stretade emot och bara sprang iväg, lillasyster blev genomsvettig i sin tomtemask och jag skulle försöka få barnen att se glada ut fast de inte alls ville vara med. Till slut fick vi en bild även om vi alla tittade åt olika håll och även den julen fick jag iväg ett julkort.

När jag sedan skulle få iväg alla kort var jag alltid ute i sista minuten och till och med försent så jag fick ta lillasyster till hjälp igen. Jag satt bakom ratten och hon fick springa ut och in från bilen och agera brevbärare så alla fick sina julkort.

Denna situation krävde naturligtvis inget brevporto men jag ville förstås inte bli avslöjad att vara för sent ute. Vänner och familj fick sina vackra julkort och alla var glada över att de hade blivit så fina och såg en härlig julstämning. Som tur är avslöjas inget kaos bakom hur det egentligen låg till, men vi skrattar hjärtligt varje jul åt alla dessa fotograferingar med motsträviga ungar och griniga katter.

Hiss: Jultraditioner

Diss :All stress det medför

Den här tiden på året ger mig alltid så många minnen tillbaka till tiden då mina barn var små. Det var en mysig tid då jag skulle ha julpyntat från golv till tak och helst några veckor innan jul. Jag ville ha det helt perfekt och jag glömmer aldrig alla dessa julkort som skulle fixas. Då var det väldigt populärt att fota sina barn som man klädde ut till jultomtar och lucior och sedan ställde upp på rad och försökte arrangera den perfekta julbilden som skulle skickas till släkt och vänner.

Det krävdes stort tålamod på både föräldrar och barn och även alla husdjur som skulle se välkammade ut. Första julkortet på Lisa-Marie fotade vi när hon precis hade lärt sig gå och jag klädde ut henne till en söt liten lucia och ställde henne mitt barnrummet. Men luciakronan ramlade ner på halsen och hon ville inte alls vara med. Jag var genomsvettig och försökte med både det ena och det andra och till slut fick jag den perfekta bilden även om hon såg minst sagt vettskrämd ut.

Året därpå hade barn nummer två anlänt vilket krävde ännu mer tålamod och engagemang för att få dem att se rara och gulliga ut. Jag satte upp dem på kökssoffan, en med tomtedräkt och en som lucia, och försökte få med båda på bild utan att någon skulle ramla ner. Det var fullständigt kaos och när den ena skrek blev den andra ledsen och sedan var cirkusen i full gång.

Barnens far fick ställa upp vare sig han ville eller inte för att vi skulle till slut få i alla fall en bra bild.

Några år senare ville jag utveckla fotograferandet och tog till ännu mer rekvisita, trots att jag visste hur påfrestande situationen var. Alla skickade fina julkort och vi fascinerades av hur vackert alla hade fått till det så jag ville förstås inte vara sämre. Jag knöt ett rött band runt vår vita katt Levis som skulle se julfin ut. Min syster Linnea fick vara tomte och tittade fram och barnen var julfina och även jag själv skulle vara med. Katten stretade emot och bara sprang iväg, lillasyster blev genomsvettig i sin tomtemask och jag skulle försöka få barnen att se glada ut fast de inte alls ville vara med. Till slut fick vi en bild även om vi alla tittade åt olika håll och även den julen fick jag iväg ett julkort.

När jag sedan skulle få iväg alla kort var jag alltid ute i sista minuten och till och med försent så jag fick ta lillasyster till hjälp igen. Jag satt bakom ratten och hon fick springa ut och in från bilen och agera brevbärare så alla fick sina julkort.

Denna situation krävde naturligtvis inget brevporto men jag ville förstås inte bli avslöjad att vara för sent ute. Vänner och familj fick sina vackra julkort och alla var glada över att de hade blivit så fina och såg en härlig julstämning. Som tur är avslöjas inget kaos bakom hur det egentligen låg till, men vi skrattar hjärtligt varje jul åt alla dessa fotograferingar med motsträviga ungar och griniga katter.

Hiss: Jultraditioner

Diss :All stress det medför

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.