10 dec 2013 17:10

23 jan 2015 15:36

Min rumpa efter 100 dagar

Johanna Toftby

Så var vi då framme vid dag 100 och många tusen squats senare! Hurra för alla som varit med! Tänk att vi klarade 100 stycken om dagen under så lång tid, det trodde jag aldrig. Kvällstidningarna lyfter rumpträningen högt och lågt och jag kan nästan inte förstå hur många tusentals som har hängt med i denna utmaning.

Jag tror att en utmaning under en viss period får många att bli peppade och det blir en gemenskap. Det ger även många mer motivation att träna ännu mer och det ena leder till det andra. Det gör även att jag blir peppad själv, för det skulle ju inte vara lika roligt om jag lade av när jag dragit igång allting. För att göra detta mer spännande och mer motiverande för mig själv fotade jag bakdelen dag ett för att dag 100 kunna plocka fram bilden och jämföra om det faktiskt hänt något. Första dagen jag fotade fick jag en smärre chock och gjorde 100 squats till direkt, hur kan den åka ner så mycket även om jag tränar och rör på mig? Utseendet påverkar även det inre och jag har länge haft en svag rygg som också nu blivit mycket starkare av alla dessa övningar.

När jag bad min äldsta dotter fota igår skrattade vi åt spektaklet. Här står vi och fotar min bakdel och sanna mina ord den hade åkt upp en bra bit och genom alla tusentals squats har jag fått ett rejält rumplyft utan varken kniv eller maskin. Det är häftigt vad man kan göra med sin kropp bara man ger sig sjutton på att ha lite jävlar anamma i sig. Man får kämpa och även om saker är jobbiga får man tvinga sig själv att ändå fortsätta. Tjejerna tycker det är roligt med utmaningen och tycker att mamma har blivit starkare och förmodligen gladare, när jag blir irriterad på dem så tycker de att jag ska ställa mig och göra några squats.

Nu har jag en ny utmaning som jag ska köra igång ikväll och ska lägga ut den på bloggen där många väntar ivrigt att få veta vad som ska komma skall. Överallt läser jag kommentarer om att de vill veta om den nya utmaningen. Kan jag få dem till att göra vad som helst så kan ju detta sluta väldigt roligt.

Min nya utmaning kommer inte bli på 100 dagar, men vi kommer öka mer och mer för varje dag och när 20 dagar är över kommer nästa. Det jag dock måste tänka på är nog att fortsätta med några övningar varje dag för kroppen följer på något sätt tyngdlagen ju äldre vi blir. Då får man göra allt vad man kan för att hänga med. När jag testade den nya magövningen jag fått av min personliga tränare igår trodde jag inte det var sant, det blir något att bita i och hoppas även den kan ge så här fantastiska resultat.

Hiss 100 dagar squats i 100 dagar är värt att fira

Diss Varför kunde inte snön få ligga kvar?

Så var vi då framme vid dag 100 och många tusen squats senare! Hurra för alla som varit med! Tänk att vi klarade 100 stycken om dagen under så lång tid, det trodde jag aldrig. Kvällstidningarna lyfter rumpträningen högt och lågt och jag kan nästan inte förstå hur många tusentals som har hängt med i denna utmaning.

Jag tror att en utmaning under en viss period får många att bli peppade och det blir en gemenskap. Det ger även många mer motivation att träna ännu mer och det ena leder till det andra. Det gör även att jag blir peppad själv, för det skulle ju inte vara lika roligt om jag lade av när jag dragit igång allting. För att göra detta mer spännande och mer motiverande för mig själv fotade jag bakdelen dag ett för att dag 100 kunna plocka fram bilden och jämföra om det faktiskt hänt något. Första dagen jag fotade fick jag en smärre chock och gjorde 100 squats till direkt, hur kan den åka ner så mycket även om jag tränar och rör på mig? Utseendet påverkar även det inre och jag har länge haft en svag rygg som också nu blivit mycket starkare av alla dessa övningar.

När jag bad min äldsta dotter fota igår skrattade vi åt spektaklet. Här står vi och fotar min bakdel och sanna mina ord den hade åkt upp en bra bit och genom alla tusentals squats har jag fått ett rejält rumplyft utan varken kniv eller maskin. Det är häftigt vad man kan göra med sin kropp bara man ger sig sjutton på att ha lite jävlar anamma i sig. Man får kämpa och även om saker är jobbiga får man tvinga sig själv att ändå fortsätta. Tjejerna tycker det är roligt med utmaningen och tycker att mamma har blivit starkare och förmodligen gladare, när jag blir irriterad på dem så tycker de att jag ska ställa mig och göra några squats.

Nu har jag en ny utmaning som jag ska köra igång ikväll och ska lägga ut den på bloggen där många väntar ivrigt att få veta vad som ska komma skall. Överallt läser jag kommentarer om att de vill veta om den nya utmaningen. Kan jag få dem till att göra vad som helst så kan ju detta sluta väldigt roligt.

Min nya utmaning kommer inte bli på 100 dagar, men vi kommer öka mer och mer för varje dag och när 20 dagar är över kommer nästa. Det jag dock måste tänka på är nog att fortsätta med några övningar varje dag för kroppen följer på något sätt tyngdlagen ju äldre vi blir. Då får man göra allt vad man kan för att hänga med. När jag testade den nya magövningen jag fått av min personliga tränare igår trodde jag inte det var sant, det blir något att bita i och hoppas även den kan ge så här fantastiska resultat.

Hiss 100 dagar squats i 100 dagar är värt att fira

Diss Varför kunde inte snön få ligga kvar?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.