11 feb 2014 04:00

23 jan 2015 15:38

Hjältar vid en genomskinlig sarg

OS i ryska Sotji finns i tv:n, radion, datorn och telefonen.

Den som inte är intresserad har svårt att värja sig, men det går ju att välja ut godbitarna.

Jag är intresserad av det mesta, men främst de traditionella idrotterna och blir extra uppmärksam när det handlar om ishockey och skidåkning.

Förr, då svalde jag allt i OS-väg.

Vinter-OS 1968 i franska Grenoble är de första spelen jag kommer ihåg. Jag skulle snart fylla nio och kikade nyfiket på de svartvita bilderna i tv:n från de olika tävlingsorterna.

Jag minns när min pappa ropade att jag var tvungen att komma och titta. En svenska som hette Toini Gustafsson åkte snabbare än alla andra på damernas millopp på skidor. Jag kikade på tv:n och såg en vitklädd kvinna staka och diagonala (det fanns ingen fristilsåkning på den tiden) sig fram genom landskapet.

Tv-kommentatorn Sven ”Plex” Peterson sa att det var graciöst. Ingen i vårt tv-rum sa emot, och jag hade lärt mig ett nytt ord.

Några dagar senare slog Gustafsson, som sedan skulle bli fru Rönnlund, till igen när det handlade om halva distansen. ”Plex” sa återigen att det var graciöst.

Ishockeyn spelades i en rink med genomskinlig sarg, vilket jag tyckte var väldigt märkligt men det var väl någon finess som jag inte förstod. Sverige blev fyra (ishockeymaskinen Sovjet vann) och Leif ”Honken” Holmqvist, utan varken hjälm eller mask, stod i målet. Han var en av mina idoler och en av de stora hjältarna på den tiden.

Jag såg honom för några år sedan under en ishockeymatch i Tranås. Jag tänkte fråga om den genomskinliga sargen, men det blev inte så.

En hemmaåkare som hette Killy vann allting i de alpina grenarna. Det gick så snabbt att kamerorna knappt hängde med.

Mer än så minns jag inte, mer än att backen ”Lill-Strimma” Svedberg och kedjespelaren Lars-Göran Nilsson blev två andra ishockeyfavoriter.

Undrar vilka jag om 46 år kommer att minnas från Sotji 2014?

Hiss:

Ödmjuka personer.

Diss:

Egoistiska personer

OS i ryska Sotji finns i tv:n, radion, datorn och telefonen.

Den som inte är intresserad har svårt att värja sig, men det går ju att välja ut godbitarna.

Jag är intresserad av det mesta, men främst de traditionella idrotterna och blir extra uppmärksam när det handlar om ishockey och skidåkning.

Förr, då svalde jag allt i OS-väg.

Vinter-OS 1968 i franska Grenoble är de första spelen jag kommer ihåg. Jag skulle snart fylla nio och kikade nyfiket på de svartvita bilderna i tv:n från de olika tävlingsorterna.

Jag minns när min pappa ropade att jag var tvungen att komma och titta. En svenska som hette Toini Gustafsson åkte snabbare än alla andra på damernas millopp på skidor. Jag kikade på tv:n och såg en vitklädd kvinna staka och diagonala (det fanns ingen fristilsåkning på den tiden) sig fram genom landskapet.

Tv-kommentatorn Sven ”Plex” Peterson sa att det var graciöst. Ingen i vårt tv-rum sa emot, och jag hade lärt mig ett nytt ord.

Några dagar senare slog Gustafsson, som sedan skulle bli fru Rönnlund, till igen när det handlade om halva distansen. ”Plex” sa återigen att det var graciöst.

Ishockeyn spelades i en rink med genomskinlig sarg, vilket jag tyckte var väldigt märkligt men det var väl någon finess som jag inte förstod. Sverige blev fyra (ishockeymaskinen Sovjet vann) och Leif ”Honken” Holmqvist, utan varken hjälm eller mask, stod i målet. Han var en av mina idoler och en av de stora hjältarna på den tiden.

Jag såg honom för några år sedan under en ishockeymatch i Tranås. Jag tänkte fråga om den genomskinliga sargen, men det blev inte så.

En hemmaåkare som hette Killy vann allting i de alpina grenarna. Det gick så snabbt att kamerorna knappt hängde med.

Mer än så minns jag inte, mer än att backen ”Lill-Strimma” Svedberg och kedjespelaren Lars-Göran Nilsson blev två andra ishockeyfavoriter.

Undrar vilka jag om 46 år kommer att minnas från Sotji 2014?

Hiss:

Ödmjuka personer.

Diss:

Egoistiska personer

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.