13 feb 2014 06:00

23 jan 2015 15:38

En mästerdetektiv i tiden

Plötsligt bara händer det.

Nej, jag har inte vunnit på triss för att travestera Svenska spels valspråk.

Det är något med vissa litterära gestalter.

De griper tag i en och vill inte förmå att släppa taget.

De stannar kvar oavsett hur mycket man försöker att skaka av sig dem.

Någon gång, utan att egentligen veta varför, känns det som om blixten formligen slår ner. Man träffas, står handfallen och blir ihärdigt förtjust i en figur.

I min något tidigare ungdom kom jag i kontakt med en av dessa och jag har inte kunnat släppa honom ifrån mig under alla dessa år.

Hans speciella karaktär med sin formidabla intelligens väckte omedelbart intresse och fascination inom mig. Det är något med briljansen, de självsäkra rörelserna och hans iver att kasta sig över något nytt även om det tenderar att vara svårt.

Jag har läst några, verkligen långt ifrån alla, av sir Arthur Conan Doyles mästerliga böcker om den legendariske yrkesdetektiven Sherlock Holmes och hans ständige vapendragare doktor John Watson.

Framförallt har jag sett honom i alla dessa tolkningar på bioduken. Många skildringar av karaktären har gjorts på videoduken sedan han första gången dök upp i de litterära alstren av sir Arthur Conan Doyle i slutet av 1800-talet. Jeremy Bretts tolkning från 1980-talet är för mig helt lysande. Han skildrar Holmes olika karaktärsdrag och väver även in egna personligheter i detektiven.

I dessa dagar är Sherlock Holmes på mångas läppar. Han har fått något av en renässans på senare tid, inte minst genom Benedict Cumberbatch tolkning som vi kunnat ta del av i Svt på sistone.

I helgen gick den andra delen av tre i den tredje säsongen om yrkesdetektiven. Den är välgjord och Cumberbatch tillsammans med Martin Freeman som spelar Watson gestaltar huvudpersonerna med den äran i denna moderna tappning.

Jag vet inte vad det är som får mig att känna fascination inför fenomenet Sherlock Holmes. Han är komplex, präglas av alternerande sinnestämningar, har mänskliga defekter men samtidigt en exceptionell hjärna och slutledningsförmåga.

Han löser fullständigt omöjliga kriminalfall men dog i berättelsen Det sista problemet när han utplånas tillsammans med ärkerivalen professor Jim Moriarty som likställs med brottets Napoleon. Men det gick inte för sig. Folk protesterade och Doyle tvingades återuppliva sin hjälte som inte alls hade dött i fallet.

Han har nu överlevt genom historien i nästan 130 år. Att han fortfarande fungerar i dagens kontext tror jag framförallt beror på att original historierna känns igen i den moderna miljön. Det är viktigt och har gjort mästerdetektiven relevant även i dagens sammanhang när tempot är högre, hjälpmedlen andra och flera såsom sociala medier.

För mig får Sherlock Holmes leva vidare i åtminstone 130 år till.

HISSA – Härligt med de svenska framgångarna i OS. Nu hoppas vi på den ädlaste valören också.

DISSA – Olustig folkomröstning i Schweiz om invandring. De extrema partierna får ny luft.

Plötsligt bara händer det.

Nej, jag har inte vunnit på triss för att travestera Svenska spels valspråk.

Det är något med vissa litterära gestalter.

De griper tag i en och vill inte förmå att släppa taget.

De stannar kvar oavsett hur mycket man försöker att skaka av sig dem.

Någon gång, utan att egentligen veta varför, känns det som om blixten formligen slår ner. Man träffas, står handfallen och blir ihärdigt förtjust i en figur.

I min något tidigare ungdom kom jag i kontakt med en av dessa och jag har inte kunnat släppa honom ifrån mig under alla dessa år.

Hans speciella karaktär med sin formidabla intelligens väckte omedelbart intresse och fascination inom mig. Det är något med briljansen, de självsäkra rörelserna och hans iver att kasta sig över något nytt även om det tenderar att vara svårt.

Jag har läst några, verkligen långt ifrån alla, av sir Arthur Conan Doyles mästerliga böcker om den legendariske yrkesdetektiven Sherlock Holmes och hans ständige vapendragare doktor John Watson.

Framförallt har jag sett honom i alla dessa tolkningar på bioduken. Många skildringar av karaktären har gjorts på videoduken sedan han första gången dök upp i de litterära alstren av sir Arthur Conan Doyle i slutet av 1800-talet. Jeremy Bretts tolkning från 1980-talet är för mig helt lysande. Han skildrar Holmes olika karaktärsdrag och väver även in egna personligheter i detektiven.

I dessa dagar är Sherlock Holmes på mångas läppar. Han har fått något av en renässans på senare tid, inte minst genom Benedict Cumberbatch tolkning som vi kunnat ta del av i Svt på sistone.

I helgen gick den andra delen av tre i den tredje säsongen om yrkesdetektiven. Den är välgjord och Cumberbatch tillsammans med Martin Freeman som spelar Watson gestaltar huvudpersonerna med den äran i denna moderna tappning.

Jag vet inte vad det är som får mig att känna fascination inför fenomenet Sherlock Holmes. Han är komplex, präglas av alternerande sinnestämningar, har mänskliga defekter men samtidigt en exceptionell hjärna och slutledningsförmåga.

Han löser fullständigt omöjliga kriminalfall men dog i berättelsen Det sista problemet när han utplånas tillsammans med ärkerivalen professor Jim Moriarty som likställs med brottets Napoleon. Men det gick inte för sig. Folk protesterade och Doyle tvingades återuppliva sin hjälte som inte alls hade dött i fallet.

Han har nu överlevt genom historien i nästan 130 år. Att han fortfarande fungerar i dagens kontext tror jag framförallt beror på att original historierna känns igen i den moderna miljön. Det är viktigt och har gjort mästerdetektiven relevant även i dagens sammanhang när tempot är högre, hjälpmedlen andra och flera såsom sociala medier.

För mig får Sherlock Holmes leva vidare i åtminstone 130 år till.

HISSA – Härligt med de svenska framgångarna i OS. Nu hoppas vi på den ädlaste valören också.

DISSA – Olustig folkomröstning i Schweiz om invandring. De extrema partierna får ny luft.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.