20 feb 2014 04:00

23 jan 2015 15:39

Ödesval med helt annan innebörd

Det sägs en massa saker nuförtiden. En del är klokt men mycket är också överdrivet och tvivelaktigt. 2014 är ett supervalår sägs det. Det talas även om ödesval hit och dit. Det är en formulering som brukar dyka upp när det nalkas valrörelse, men bara för att man hör något tillräckligt många gånger innebär det ju inte att det är sant.

Ett riksdagsval är inte så ödesmättat som politiker vill göra gällande. Vi vaknar inte upp till ett helt annat Sverige beroende på vem som vinner valet. Skillnaderna har förmodligen aldrig varit mindre och ideologin mer avsaknad i svensk politik. Därför höjs tonläget utan att det för den skull är befogat. Utan tydliga konflikter blir förpackningen och orden mer intressant.

Det är populärt med jämförelser i debatten. Ett återkommande tema är att jämföra Sverige med andra europeiska krisländer. Det är föga imponerande. Ingen behöver tvivla på Sveriges starka ekonomi. Om ett land med sunda offentliga finanser lånar och går med underskott under en tid är det inget mot ett land som måste låna för att överhuvudtaget klara sina åtaganden.

Just att låna till olika former av satsningar är ingen konflikt i svensk politik. Striden står kring vilka prioriteringar partierna gör och vad pengarna ska användas till. Jag skulle gärna vilja höra mer och få redovisat vad som konkret döljer sig bakom ord som jobbsatsningar, prioritering av näringslivspolitik och en skola i världsklass som vi får höra från olika företrädare.

Politik är viktigt men det är inte allt. Politiken ska inte styra över det mesta och det finns trots allt saker såsom kärlek, sorg och andra mänskliga ting där politiken har sina begränsningar.

I söndagens Agenda i Svt var det ett intressant inslag på temat politisk glömska som gav intrycket av likgiltighet. Enligt en undersökning visade det sig att var fjärde svensk väljare inte kom ihåg vilket parti de röstade på i förra valet. Det säger en hel del om dagens samhälle men det säger också en hel del om behovet av reella skiljelinjer.

En gång i tiden fanns det betydande ideologiska skillnader som påverkade oss medborgare. Att välja parti var att stå för ett visst synsätt och det låg ofta även till grund för folks sätt att leva. Partival handlade helt enkelt om människosyn. Man tillhörde ett parti och röstade alltid på detta – på gott och ont.

I en demokrati ställs olika alternativ mot varandra men det får inte klinga falskt. Det måste finnas konkretion, relevans och sanning bakom orden för annars ledsnar folk. Det finns ett ord för det – hyckleri.

Om 2014 är ett ödesval är det tyvärr av helt andra skäl än vad våra politiker vill göra gällande. Det är bara att studera en av alla opinionsundersökningar i dessa dagar för att inse det.

Risken finns också att vi har ett ytterst komplext parlamentariskt läge efter nästa val där det är svårt att skapa en funktionell regering. I den meningen är det ett ödesval val som kan kasta omkull hela det politiska landskapet i grunden.

HISSA – De dubbla stafettgulden i allmänhet och Charlotte Kallas insats i synnerhet.

DISSA – De ryska myndigheternas förföljelse av medlemmarna i bandet Pussy Riot.

Det sägs en massa saker nuförtiden. En del är klokt men mycket är också överdrivet och tvivelaktigt. 2014 är ett supervalår sägs det. Det talas även om ödesval hit och dit. Det är en formulering som brukar dyka upp när det nalkas valrörelse, men bara för att man hör något tillräckligt många gånger innebär det ju inte att det är sant.

Ett riksdagsval är inte så ödesmättat som politiker vill göra gällande. Vi vaknar inte upp till ett helt annat Sverige beroende på vem som vinner valet. Skillnaderna har förmodligen aldrig varit mindre och ideologin mer avsaknad i svensk politik. Därför höjs tonläget utan att det för den skull är befogat. Utan tydliga konflikter blir förpackningen och orden mer intressant.

Det är populärt med jämförelser i debatten. Ett återkommande tema är att jämföra Sverige med andra europeiska krisländer. Det är föga imponerande. Ingen behöver tvivla på Sveriges starka ekonomi. Om ett land med sunda offentliga finanser lånar och går med underskott under en tid är det inget mot ett land som måste låna för att överhuvudtaget klara sina åtaganden.

Just att låna till olika former av satsningar är ingen konflikt i svensk politik. Striden står kring vilka prioriteringar partierna gör och vad pengarna ska användas till. Jag skulle gärna vilja höra mer och få redovisat vad som konkret döljer sig bakom ord som jobbsatsningar, prioritering av näringslivspolitik och en skola i världsklass som vi får höra från olika företrädare.

Politik är viktigt men det är inte allt. Politiken ska inte styra över det mesta och det finns trots allt saker såsom kärlek, sorg och andra mänskliga ting där politiken har sina begränsningar.

I söndagens Agenda i Svt var det ett intressant inslag på temat politisk glömska som gav intrycket av likgiltighet. Enligt en undersökning visade det sig att var fjärde svensk väljare inte kom ihåg vilket parti de röstade på i förra valet. Det säger en hel del om dagens samhälle men det säger också en hel del om behovet av reella skiljelinjer.

En gång i tiden fanns det betydande ideologiska skillnader som påverkade oss medborgare. Att välja parti var att stå för ett visst synsätt och det låg ofta även till grund för folks sätt att leva. Partival handlade helt enkelt om människosyn. Man tillhörde ett parti och röstade alltid på detta – på gott och ont.

I en demokrati ställs olika alternativ mot varandra men det får inte klinga falskt. Det måste finnas konkretion, relevans och sanning bakom orden för annars ledsnar folk. Det finns ett ord för det – hyckleri.

Om 2014 är ett ödesval är det tyvärr av helt andra skäl än vad våra politiker vill göra gällande. Det är bara att studera en av alla opinionsundersökningar i dessa dagar för att inse det.

Risken finns också att vi har ett ytterst komplext parlamentariskt läge efter nästa val där det är svårt att skapa en funktionell regering. I den meningen är det ett ödesval val som kan kasta omkull hela det politiska landskapet i grunden.

HISSA – De dubbla stafettgulden i allmänhet och Charlotte Kallas insats i synnerhet.

DISSA – De ryska myndigheternas förföljelse av medlemmarna i bandet Pussy Riot.

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.