21 feb 2014 06:00

23 jan 2015 15:39

Jag har försökt stalka min tandläkare

Att stalka (uttalas ståka) är ett ord som kommit in i svenskan på senare år. Det kommer från engelskan och betyder att man på ett osunt sätt intresserar sig för en annan människa och dyker upp i dess liv så ofta man kan. Den som är utsatt upplever det ofta mycket obehagligt och hotande att ha en stalker.

Jag har försökt stalka min tandläkare.

Från tidig ålder har jag haft ett komplicerat förhållande till tandläkarstolen. Från tiden då tandläkarna fyllde tänderna med amalgam så fort de såg en ojämnhet, och fram över tidig tonår då jag först opererades två gånger för att ge plats. Sedan hade jag en smärre modelljärnväg i munnen under flera år. Fram till nu så har jag tittat upp i taket på tandläkarmottagningar fler gånger än jag egentligen vill minnas.

Nu menar jag inte att jag är rädd för tandläkare men de har genom åren betytt så mycket för mig att när jag väl hittade en tandläkare som jag trivdes med och hade förtroende för så ville jag naturligtvis stanna kvar hos honom. Denne man hade ett så behagligt handlag att jag vid ett tillfälle somnade och snarkade i tandläkarstolen medan han borrade i min tand. Så när han flyttade från Folktandvården City till Skultorp så följde jag naturligtvis med.

Åren gick och han började med tiden att hota med att gå i pension, något som jag protesterade högt emot och jag hotade i så fall med att ta mig hem till honom, leta fram hans verktygslåda i garaget (där det säkert finns en borrmaskin), slå mig ner i en fåtölj i hans vardagsrum och kräva undersökning.

Nu blev det inte så för jag är usel som stalker, utan jag lät honom vara ifred när han väl pensionerat sig. Men för inte så länge sedan skulle jag rotfylla en tand och till min stora glädje visade det sig att han fortfarande gästspelade, så jag bad om att få honom igen och så blev det.

Först dödade han tanden och gången efter grävde han sig helt ner genom rötterna utan att bedöva mig så nu visste han att tanden inte längre kunde vålla mig smärta.

Den sista gången skulle det bara rensas upp och fyllas igen. Så medan han glatt och utan bedövning borrade på så böjde jag plötsligt kroppen i en båge bakåt, knep ihop ögonen och tjöt av smärta. Han ögon blev stora som tefat och han ryckte ut borr, händer och spiralsug ur min mun.

– Skojar bara! sa jag.

Han muttrade något om min mentala hälsa och tryckte sedan in allt i munnen på mig igen och avslutade jobbet. Själv låg jag och fnissade över att denna sista gång så var det jag som för en gångs skull skrämde tandläkaren.

Hiss: Människor man får förtroende för.

Diss: Slut! Alltid dessa slut!

Att stalka (uttalas ståka) är ett ord som kommit in i svenskan på senare år. Det kommer från engelskan och betyder att man på ett osunt sätt intresserar sig för en annan människa och dyker upp i dess liv så ofta man kan. Den som är utsatt upplever det ofta mycket obehagligt och hotande att ha en stalker.

Jag har försökt stalka min tandläkare.

Från tidig ålder har jag haft ett komplicerat förhållande till tandläkarstolen. Från tiden då tandläkarna fyllde tänderna med amalgam så fort de såg en ojämnhet, och fram över tidig tonår då jag först opererades två gånger för att ge plats. Sedan hade jag en smärre modelljärnväg i munnen under flera år. Fram till nu så har jag tittat upp i taket på tandläkarmottagningar fler gånger än jag egentligen vill minnas.

Nu menar jag inte att jag är rädd för tandläkare men de har genom åren betytt så mycket för mig att när jag väl hittade en tandläkare som jag trivdes med och hade förtroende för så ville jag naturligtvis stanna kvar hos honom. Denne man hade ett så behagligt handlag att jag vid ett tillfälle somnade och snarkade i tandläkarstolen medan han borrade i min tand. Så när han flyttade från Folktandvården City till Skultorp så följde jag naturligtvis med.

Åren gick och han började med tiden att hota med att gå i pension, något som jag protesterade högt emot och jag hotade i så fall med att ta mig hem till honom, leta fram hans verktygslåda i garaget (där det säkert finns en borrmaskin), slå mig ner i en fåtölj i hans vardagsrum och kräva undersökning.

Nu blev det inte så för jag är usel som stalker, utan jag lät honom vara ifred när han väl pensionerat sig. Men för inte så länge sedan skulle jag rotfylla en tand och till min stora glädje visade det sig att han fortfarande gästspelade, så jag bad om att få honom igen och så blev det.

Först dödade han tanden och gången efter grävde han sig helt ner genom rötterna utan att bedöva mig så nu visste han att tanden inte längre kunde vålla mig smärta.

Den sista gången skulle det bara rensas upp och fyllas igen. Så medan han glatt och utan bedövning borrade på så böjde jag plötsligt kroppen i en båge bakåt, knep ihop ögonen och tjöt av smärta. Han ögon blev stora som tefat och han ryckte ut borr, händer och spiralsug ur min mun.

– Skojar bara! sa jag.

Han muttrade något om min mentala hälsa och tryckte sedan in allt i munnen på mig igen och avslutade jobbet. Själv låg jag och fnissade över att denna sista gång så var det jag som för en gångs skull skrämde tandläkaren.

Hiss: Människor man får förtroende för.

Diss: Slut! Alltid dessa slut!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.