24 feb 2014 06:00

23 jan 2015 15:39

Musik är min religion

Det vore klyschigt att säga att musiken är min religion för det har så många andra visa människor redan uttryckt. Men jag är lite klyschig och kan därför, med handen på hjärtat, säga att musik faktiskt är min religion. Jag kan alltid finna tröst och hopp i musik, oavsett hur svårt det kan vara att ta emot den.

Den här uppenbarelsen fick jag i ett varmt Scandinavium tillsammans med min trogna konsertvän. Jag har några personifierade tröst - och hoppgivare som är mina gudar. Det var detta jag förstod när Veronica Maggio uppträdde på Scandinavium. Jag känner inte artisterna Veronica Maggio, Oskar Linnros, Håkan Hellström, Ted Gärdestad eller Timo Räisänen. Jag har inte fått en fysisk bekräftelse på att de verkligen finns där för mig.

Men jag tror så mycket på att jag känner dem utifrån deras musik och att de sjunger till mig att jag vet att det faktiskt är så. Deras texter stämmer alltid in på något vänster. Deras lite lugnare låtar sympatiserar med mig när jag är nere och bara vill vara nere ett tag medan deras peppningslåtar peppar mig när jag som mest behöver det. Tro mig, jag har försökt att variera mina spellistor på Spotify en aning men det går väldigt trögt. Det är bara Veronica, Oskar, Håkan, Ted och Timo som på riktigt kan ge mig mer än bara riktigt bra musik.

De är mina förebilder inom musiken, de är genier som kan sätta ord på nostalgi, kärlek och tankar. Självklart lyssnar jag på mycket annat, det gör jag faktiskt. Men de artisterna äger birollerna i min musikreligion medan Veronica, Oskar, Håkan, Ted och Timo har huvudrollerna.

När Veronica Maggio kom ut på scenen bestämde jag mig för att bli artist någon gång i mitt liv, jag vill bli en motsvarande gud för andra människor som hon är för mig. Innan har jag ofta sagt åt mig själv att låta dem sköta musiken, att jag ska nöja mig med att lyssna på bra musik och inte försöka skapa den själv. Men det kliar så i fingrarna på mig, jag kan inte låta bli att vilja nå ut med mina ord som de gör med sina. Nu har jag bestämt mig för att bli artist. Och jag har faktiskt satt en melodi till en av flera sångtexter som dammat sönder på hyllan.

Det vore klyschigt att säga att musiken är min religion för det har så många andra visa människor redan uttryckt. Men jag är lite klyschig och kan därför, med handen på hjärtat, säga att musik faktiskt är min religion. Jag kan alltid finna tröst och hopp i musik, oavsett hur svårt det kan vara att ta emot den.

Den här uppenbarelsen fick jag i ett varmt Scandinavium tillsammans med min trogna konsertvän. Jag har några personifierade tröst - och hoppgivare som är mina gudar. Det var detta jag förstod när Veronica Maggio uppträdde på Scandinavium. Jag känner inte artisterna Veronica Maggio, Oskar Linnros, Håkan Hellström, Ted Gärdestad eller Timo Räisänen. Jag har inte fått en fysisk bekräftelse på att de verkligen finns där för mig.

Men jag tror så mycket på att jag känner dem utifrån deras musik och att de sjunger till mig att jag vet att det faktiskt är så. Deras texter stämmer alltid in på något vänster. Deras lite lugnare låtar sympatiserar med mig när jag är nere och bara vill vara nere ett tag medan deras peppningslåtar peppar mig när jag som mest behöver det. Tro mig, jag har försökt att variera mina spellistor på Spotify en aning men det går väldigt trögt. Det är bara Veronica, Oskar, Håkan, Ted och Timo som på riktigt kan ge mig mer än bara riktigt bra musik.

De är mina förebilder inom musiken, de är genier som kan sätta ord på nostalgi, kärlek och tankar. Självklart lyssnar jag på mycket annat, det gör jag faktiskt. Men de artisterna äger birollerna i min musikreligion medan Veronica, Oskar, Håkan, Ted och Timo har huvudrollerna.

När Veronica Maggio kom ut på scenen bestämde jag mig för att bli artist någon gång i mitt liv, jag vill bli en motsvarande gud för andra människor som hon är för mig. Innan har jag ofta sagt åt mig själv att låta dem sköta musiken, att jag ska nöja mig med att lyssna på bra musik och inte försöka skapa den själv. Men det kliar så i fingrarna på mig, jag kan inte låta bli att vilja nå ut med mina ord som de gör med sina. Nu har jag bestämt mig för att bli artist. Och jag har faktiskt satt en melodi till en av flera sångtexter som dammat sönder på hyllan.

  • Stina Kinnerbäck

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.