25 feb 2014 06:00

23 jan 2015 15:39

Sura gubbar...

Vi gick till den här restaurangen inte bara för matens skull utan också för att det under kvällen var två shower – dragshow och Elvis-imitation. Inga wow-upplevelser i och för sig, men kul att inte bara äta utan att också bli underhållen. Så tänkte nog alla. Och att det var just dessa två shower kunde inte ha undgått någon som ens passerade utanför – stora skyltar förkunnade kvällens evenemang, som dessutom var gratis och ingick i restaurangbesöket.

Vi tog plats i en nästan fullsatt lokal och snart intog de unga männen, utklädda till kvinnor, scenen på känt drag-manér. Tempot var högt och killarna utstrålade både glädje och entusiasm och snart satt vi alla där och sjöng med, klappade och skrattade åt dråpligheterna.

Alla utom männen i 60-årsåldern vid bordet intill vårt.

Där satt sex gubbar och tittade åt alla andra håll utom mot scenen – trots att deras bort stod nästan längst fram. De log inte, klappade inte och visade med all önskvärd tydlighet att de föraktade de unga männen på scenen och det de stod för – det var ingen djärv gissning att tro att de unga männen var homosexuella.

Låt efter låt och gubbarnas förakt sköt som pilar genom luften och jag kände hur min ilska växte. Att så tydligt nonchalera andra människor och markera sitt ogillande, fick mig att må dåligt. Har man gått in på ett ställe där det är gratisunderhållning, är det en ren och förbannad artighet att åtminstone applådera.

Jag stirrade på dem och visade tydligt hur man gör när man ler och hur man applåderar. Men här snackar vi stoneface, de varken såg eller hörde vad som hände en meter ifrån dem.

Fler i restaurangen lade märke till de sura gubbarna och jag gissar att fler funderade på varför man går till ett ställe där man vet att det händer något där som man avskyr.

Uppenbarligen hade en av artisterna uppfattat gubbarna för när föreställningen var inne i slutsekunderna gick han fram till en av dem och fick in hans lilla huvud mellan de gigantiska ballongtuttarna.

Jag skrattade högt och såg gubbens rasande blick, men han klippte inte till killen som jag trodde utan stirrade bara ner i bordet.

Sedan var det dags för Elvis-kopian. Då log gubbarna och det visade sig också att de kunde applådera och sjunga. Samtidigt.

Okej, jag erkänner, jag är också föraktfull.

Den typen av människor föraktar j a g.

Hiss: Att krokodilen Kajsa får ett nytt hem i England

Diss: Alla länder med antihomolagar!

Vi gick till den här restaurangen inte bara för matens skull utan också för att det under kvällen var två shower – dragshow och Elvis-imitation. Inga wow-upplevelser i och för sig, men kul att inte bara äta utan att också bli underhållen. Så tänkte nog alla. Och att det var just dessa två shower kunde inte ha undgått någon som ens passerade utanför – stora skyltar förkunnade kvällens evenemang, som dessutom var gratis och ingick i restaurangbesöket.

Vi tog plats i en nästan fullsatt lokal och snart intog de unga männen, utklädda till kvinnor, scenen på känt drag-manér. Tempot var högt och killarna utstrålade både glädje och entusiasm och snart satt vi alla där och sjöng med, klappade och skrattade åt dråpligheterna.

Alla utom männen i 60-årsåldern vid bordet intill vårt.

Där satt sex gubbar och tittade åt alla andra håll utom mot scenen – trots att deras bort stod nästan längst fram. De log inte, klappade inte och visade med all önskvärd tydlighet att de föraktade de unga männen på scenen och det de stod för – det var ingen djärv gissning att tro att de unga männen var homosexuella.

Låt efter låt och gubbarnas förakt sköt som pilar genom luften och jag kände hur min ilska växte. Att så tydligt nonchalera andra människor och markera sitt ogillande, fick mig att må dåligt. Har man gått in på ett ställe där det är gratisunderhållning, är det en ren och förbannad artighet att åtminstone applådera.

Jag stirrade på dem och visade tydligt hur man gör när man ler och hur man applåderar. Men här snackar vi stoneface, de varken såg eller hörde vad som hände en meter ifrån dem.

Fler i restaurangen lade märke till de sura gubbarna och jag gissar att fler funderade på varför man går till ett ställe där man vet att det händer något där som man avskyr.

Uppenbarligen hade en av artisterna uppfattat gubbarna för när föreställningen var inne i slutsekunderna gick han fram till en av dem och fick in hans lilla huvud mellan de gigantiska ballongtuttarna.

Jag skrattade högt och såg gubbens rasande blick, men han klippte inte till killen som jag trodde utan stirrade bara ner i bordet.

Sedan var det dags för Elvis-kopian. Då log gubbarna och det visade sig också att de kunde applådera och sjunga. Samtidigt.

Okej, jag erkänner, jag är också föraktfull.

Den typen av människor föraktar j a g.

Hiss: Att krokodilen Kajsa får ett nytt hem i England

Diss: Alla länder med antihomolagar!

  • Lena Jonsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.