28 feb 2014 04:00

23 jan 2015 15:39

Jag hade velat se semifinalen

Jag jobbar rätt mycket som lärarvikarie och i det ingår att många elever ser en möjlighet att försöka bryta rutinerna de har med sina vanliga lärare och jobba betydligt mindre de lektioner de har vikarie. Det är normalt men innebär, som i fredags, att det inte är det lättaste att hantera en grupp elever den sista lektionen mellan klockan fem i tre till tjugo i fyra samtidigt som Sverige spelar OS-semifinal mot Finland och matchen visas på tv-n i skolans cafeteria.

Då eleverna ”bara” skulle sitta och läsa i en bok hela lektionen så menade de på att de lika gärna kunde skippa hela lektionen och läsa hemma över helgen istället. I det läget är de svårmotiverade och det ställer krav på läraren (mig) att vara ordentligt pedagogisk och kunna motivera eleverna på ett bra sätt.

Eller också kan man skälla på dem.

Eftersom jag inte är en lysande pedagog så lutade det nog tyvärr mer åt det sista alternativet i fredags.

Orsaken till att jag var tvär och omedgörlig intill löjets gräns var inte bara att jag hade ett uppdrag att utföra. Det berodde nog också på att jag också helst hade velat se semifinalen. Att sitta och vakta ett antal elever mot deras vilja var faktiskt inte mitt första val där och då.

Det påminner mig om sjuttiotalet då Ingemar Stenmarks karriär stod på sin höjdpunkt och hela det svenska samhället stannade när han åkte slalom. Gatorna låg öde och varken fotgängare eller bilar syntes till. Fabriker stod stilla och på alla arbetsplatser hade någon släpat fram en tv och alla tittade tills Stenmark hade åkt färdigt. Till och med vi elever på högstadiet och senare gymnasiet lyckades ofta övertala våra lärare att vi skulle avbryta lektionerna och titta.

Det var så... alla tittade... och Sverige stannade.

Med det i tankarna kände jag mig lite som en skurk när jag vägrade mina elever att titta på hockeyn i fredags. Men fick inte jag... så skulle de inte heller få. Punkt!

Däremot lät jag dem lyssna på musik med hörlurar från sina smartphones medan de läste. En bra bit in i lektionen bröts stillheten när en av grabbarna sträckte upp händerna i luften och skrek:

-Jaaa! Vi vann! Två ett!

Jag vet inte riktigt vilken sorts musik han hade lyssnat på eller hur mycket han hade kunnat koncentrera sig på boken, men jag blev glad över att det skulle bli en spännande guldmatch på söndagen som de kunde titta på utan att en vresig lärarvikarie sade åt dem att de inte fick.

Hiss: OS-silver i hockeyn var ett fint resultat, även om svenskarna såg lite loja ut i slutet.

Diss: Vart tog alla danska OS-medaljer i Sotji vägen? Har någon snott dem?

Jag jobbar rätt mycket som lärarvikarie och i det ingår att många elever ser en möjlighet att försöka bryta rutinerna de har med sina vanliga lärare och jobba betydligt mindre de lektioner de har vikarie. Det är normalt men innebär, som i fredags, att det inte är det lättaste att hantera en grupp elever den sista lektionen mellan klockan fem i tre till tjugo i fyra samtidigt som Sverige spelar OS-semifinal mot Finland och matchen visas på tv-n i skolans cafeteria.

Då eleverna ”bara” skulle sitta och läsa i en bok hela lektionen så menade de på att de lika gärna kunde skippa hela lektionen och läsa hemma över helgen istället. I det läget är de svårmotiverade och det ställer krav på läraren (mig) att vara ordentligt pedagogisk och kunna motivera eleverna på ett bra sätt.

Eller också kan man skälla på dem.

Eftersom jag inte är en lysande pedagog så lutade det nog tyvärr mer åt det sista alternativet i fredags.

Orsaken till att jag var tvär och omedgörlig intill löjets gräns var inte bara att jag hade ett uppdrag att utföra. Det berodde nog också på att jag också helst hade velat se semifinalen. Att sitta och vakta ett antal elever mot deras vilja var faktiskt inte mitt första val där och då.

Det påminner mig om sjuttiotalet då Ingemar Stenmarks karriär stod på sin höjdpunkt och hela det svenska samhället stannade när han åkte slalom. Gatorna låg öde och varken fotgängare eller bilar syntes till. Fabriker stod stilla och på alla arbetsplatser hade någon släpat fram en tv och alla tittade tills Stenmark hade åkt färdigt. Till och med vi elever på högstadiet och senare gymnasiet lyckades ofta övertala våra lärare att vi skulle avbryta lektionerna och titta.

Det var så... alla tittade... och Sverige stannade.

Med det i tankarna kände jag mig lite som en skurk när jag vägrade mina elever att titta på hockeyn i fredags. Men fick inte jag... så skulle de inte heller få. Punkt!

Däremot lät jag dem lyssna på musik med hörlurar från sina smartphones medan de läste. En bra bit in i lektionen bröts stillheten när en av grabbarna sträckte upp händerna i luften och skrek:

-Jaaa! Vi vann! Två ett!

Jag vet inte riktigt vilken sorts musik han hade lyssnat på eller hur mycket han hade kunnat koncentrera sig på boken, men jag blev glad över att det skulle bli en spännande guldmatch på söndagen som de kunde titta på utan att en vresig lärarvikarie sade åt dem att de inte fick.

Hiss: OS-silver i hockeyn var ett fint resultat, även om svenskarna såg lite loja ut i slutet.

Diss: Vart tog alla danska OS-medaljer i Sotji vägen? Har någon snott dem?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.