03 mar 2014 04:00

23 jan 2015 15:39

Jag skulle valt alv-öron

Efter att ha haft något slags lockliknande fenomen i högerörat i över ett halvår bestämde jag mig, när jag ändå var ledig några dagar, för att det var dags att kolla upp så det inte var någon vaxpropp eller annan åkomma.

Så jag ringde vårdcentralen, som i sin tur ringde upp mig och jag lyckades få en tid några dagar senare.

– Det har varit så här sedan jag var förkyld sist, sa jag och sa inte att senast var i april förra året.

Sköterskan sa att det nog var bra att jag luckrade upp eventuell vaxpropp utifall att det nu var en vaxpropp, för då skulle arbetet med att spola ut den på vårdcentralen gå lätt och smidigt.

Så jag i med Revaxör i båda öronen som jag täppte till med lite bomull och så fick vätskan vara där inne länge och väl innan jag spolade rent öronen.

På väg till vårdcentralen pratade jag med Skägget i telefonen och sa:

– Det kanske blir lösöron, i så fall ska jag nog ha alv-öron.

– Ja, du kan ha gröna, som Shrek, sa han.

Väl på plats betalade jag 50 riksdaler och hann knappt sätta mig på stolen i väntrummet innan jag fick träffa en sjuksköterska. Hon tog fram en mojäng och tittade mig i båda öronen.

– Åh, så fint lockigt hår du har, sa hon och jag sa tack och kände mig som om jag var fem år gammal.

Hon hittade ingenting i öronen.

– Det är rent. Ingen vaxpropp. Ingen irritation.

Eventuellt och möjligt kunde det vara lite vatten bakom trumhinnan.

– Har du badat? frågade hon.

– Nej, ska jag det? svarade jag.

Det skulle jag inte. Men om jag hade gjort det var det så vattnet kunde kommit in i örat.

– Jag ska se om en doktor kan titta på det, sa hon och tittade i schemat på datorn.

Det fanns ingen doktor ledig då. Så om jag har vatten i örat är fortfarande oklart.

– Jag kan återkomma om problemet kvarstår, sa jag lite lagom byråkratiskt och tackade för hjälpen.

Sedan travade jag därifrån och tänkte att några lösöron blev det ju inte. Men det finns andra sätt att liva upp sig på.

Jag hade ju som sagt just känt mig som fem år. I den åldern kan det hända att man får något om man skött sig bra efter ett besök i stil med det jag just gjort. Så jag gick till konditoriet och köpte mig en bakelse. Visserligen fick jag betala den själv och blev inte bjuden av någon farmor eller så, men det var det helt klart värt.

Efter att ha haft något slags lockliknande fenomen i högerörat i över ett halvår bestämde jag mig, när jag ändå var ledig några dagar, för att det var dags att kolla upp så det inte var någon vaxpropp eller annan åkomma.

Så jag ringde vårdcentralen, som i sin tur ringde upp mig och jag lyckades få en tid några dagar senare.

– Det har varit så här sedan jag var förkyld sist, sa jag och sa inte att senast var i april förra året.

Sköterskan sa att det nog var bra att jag luckrade upp eventuell vaxpropp utifall att det nu var en vaxpropp, för då skulle arbetet med att spola ut den på vårdcentralen gå lätt och smidigt.

Så jag i med Revaxör i båda öronen som jag täppte till med lite bomull och så fick vätskan vara där inne länge och väl innan jag spolade rent öronen.

På väg till vårdcentralen pratade jag med Skägget i telefonen och sa:

– Det kanske blir lösöron, i så fall ska jag nog ha alv-öron.

– Ja, du kan ha gröna, som Shrek, sa han.

Väl på plats betalade jag 50 riksdaler och hann knappt sätta mig på stolen i väntrummet innan jag fick träffa en sjuksköterska. Hon tog fram en mojäng och tittade mig i båda öronen.

– Åh, så fint lockigt hår du har, sa hon och jag sa tack och kände mig som om jag var fem år gammal.

Hon hittade ingenting i öronen.

– Det är rent. Ingen vaxpropp. Ingen irritation.

Eventuellt och möjligt kunde det vara lite vatten bakom trumhinnan.

– Har du badat? frågade hon.

– Nej, ska jag det? svarade jag.

Det skulle jag inte. Men om jag hade gjort det var det så vattnet kunde kommit in i örat.

– Jag ska se om en doktor kan titta på det, sa hon och tittade i schemat på datorn.

Det fanns ingen doktor ledig då. Så om jag har vatten i örat är fortfarande oklart.

– Jag kan återkomma om problemet kvarstår, sa jag lite lagom byråkratiskt och tackade för hjälpen.

Sedan travade jag därifrån och tänkte att några lösöron blev det ju inte. Men det finns andra sätt att liva upp sig på.

Jag hade ju som sagt just känt mig som fem år. I den åldern kan det hända att man får något om man skött sig bra efter ett besök i stil med det jag just gjort. Så jag gick till konditoriet och köpte mig en bakelse. Visserligen fick jag betala den själv och blev inte bjuden av någon farmor eller så, men det var det helt klart värt.

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.